En gnutta vettigare

Idag har hundarna faktiskt betett sig rätt bra, inte så fullt spattiga och dryga som igår och min ork är därför betydligt bättre. Blir kanske en promenad i metropolen Järvsö innan vi far hem till (den ännu större metropolen) Yg.

Det känns verkligen som HÖST nu, och inte bara lite höst utan superhöst. Jag som såg fram emot en varm och skön sommaraugusti känner mig rätt blåst. Börjar redan bäva inför den analkande vintern och dess mörker. Usch och fy, vad jobbigt det är när det är mörkt kl tre på dagarna. Inget man längtar efter.

Idag har husse varit och köpt en "andra-bil". En golf. Min förhoppning är att Naim bara ska älska att åka i den (varför han nu skulle göra det?)
Han är ju så fånig med bilåkandet. Han har slutat dregla och kräkas men han ska absolut inte sova utan ska ligga och titta ut lite småoroligt hela vägen. Han hoppar helst inte in i bilen utan man får tjata lite. MEN är det kallt, regningt eller på annat sätt otäckt ute så hoppar han in fortare än kvikt! Knäppis!

Man undrar ju faktiskt lite om det är vi som gör något fel med våra hundar eller om vi bara har haft oturen att få en som inte kan vara själv hemma och en som inte kan åka bil? Bästa kombinationen man kan tänka sig! =)

Minns med glädje hur lätt det var att ha hund som kunde både och. Har man hundar som kan vara själv hemma OCH som gillar att åka bil så är de faktiskt inga problem att ha hund!
Fast våra hundar har ju många andra bra kvaliteter, t.ex. att de kan vara lösa utan att någonsin lämna oss ur synhåll och att de är världens mysigaste.

Dessutom så är vi uppe i tre timmar då det gäller ensamlämnandet. Naim tar det hela med ro, Igor gillar det inte helt men får finna sig i det. Vår frihet känns enorm! Målet är väl att kunna lämna dem med lugn i själen och gott samvete i si så där 4-5 timmar.

Nu är det strax dags att gå hem. Hundarna är dock supertrötta och sover så där djupt och fokuserat i sina sängar. Måste vara regnet för dagen i sig har inte varit så ansträngande.