Lydnadskursen dag 1 (Linförighet + Budbärning)

Igår var jag och Igor iväg på första riktiga träningstillfället på kursen i tävlingslydnad/appell. Det började med teori för husse, och där kände jag att vi kanske inte riiiiktigt låg på samma nivå som de andra ekipagen. Det är egentligen bara en annan deltagare som är lite färsk som jag vad gäller Lydnad, de andra har tävlat förut och har nött med sina hundar sen de var valpar. Nåja, vi kör på våra villkor så det får gå som det går. När vi sen skulle ut och träna dagens moment så regnade det såklart.
Ledaren började med att visa med sin border collie vad som skulle göras och... well... jag insåg redan där att jag och Igor nog skulle få träna en hel del. Vi pysslade på lite han och jag i väntan på vår tur, jag försökte trissa upp honom med snör-bollen men det går dåligt när andra hundar är nära. Då funkar bara korv. Vi fick inte visa så värst mycket av hur han går, ledaren tyckte vi skulle jobba mer på hur han satte sig bredvid och hur vi skulle komma igång med första steget. Igor är lite för passiv där tydligen. Sen spenderade vi runt 45 minuter på att vänta på att budbärandet skulle komma till vår tur.
Just ja. Det började ösregna när det närmade sig att bli vår tur (vår tur = sist). De andra valde att gå in då, vilket är förståeligt. Tyvärr blir Igor väldigt stressad av sånt, han vill följa med flocken, så han var lite osäker när vi skulle buda. Budbärandet gick ganska bra, han springer fint mellan personerna men har samma problem här som i linförigheten, dvs han vill inte sätta sig i nån fin fot. Han tycker att det räcker att komma fram och få godis. Där har vi lite att öva på, men det blir nog bra.
Sen blev det en stund i bilen för lillhunden innan vi kunde åka hem. Jag trodde han skulle vara skittrött när vi kom hem men det blev tvärtom! Han härjade som om han inte fått göra nåt på hela dan, vilket kanske inte husse var helt upplagd för, men det var bara att utnyttja situationen och jobba på att trissa in snör-bollen. Sen tröttnade han och somnade, och nu sover han med huvudet nerborrat i en filt, som för att slippa behöva höra/se nåt alls.