Sur som ättika

De senaste kvällarna har Naim varit sur som ättika när det blir nattedags. Redan under slutet på graviditeten så började vi bli hårda på att han inte skulle få sova med oss som förberedelse inför faktumet att det skulle ligga en liten plutt (till) i sängen, men ibland slarvade vi med det, särskilt om det blåste mycket ute och drog kallt vid väggarna. Det var heller inte så dumt att ha en varm saluki vid fötterna när man kom in efter att ha kissat av Igor mitt i natten.
Nu när Elsa är här har sängförbudet blivit striktare, och det vet han så väl. När vi ska bädda ner henne ur sängen ligger han såklart redan där i förväg och blänger på oss. Efter några uppmaningar masar han sig ner ur sängen, men inte till hundsängen, nej, han springer ut i gästrummet och lägger sig i sängen han sover i på dagarna. Går man in dit för att hämta honom så ser han obeskrivligt sur ur. Jag önskar det gick att få på bild, för det är obetalbart. Surt lommar han sen iväg till den återstående hundsängen och lägger sig ner med en demonstrativ suck. Han är en riktig primadonna vår gode Naim.
Igor i sin tur stormtrivs. Han kan välja och vraka mellan de två hundsängarna och provar ofta igenom bägge några gånger innan han bestämmer sig för vilken han föredrar mest för dagen. Naim är så upptagen med att vara sur att han inte ids bråka med Igor om sängplats...

Ikväll ska matte försöka lära Igor att ställa sig i en låda (decemberutmaningen på lundehundsforumet). Jag är ytterst skeptisk till att det ska gå, men matte hävdar att hon ska klara att lära in grunderna på en halvtimme. Vi återkommer med resultatet.