Seriöst, hur envis kan en lundehund bli?

Naim och Igor brukar kunna få sig en smakbit av vår mat vid bordet och det har funkat fint. Ingen av dem har varit speciellt tiggiga för det. Men sedan Igor, och ibland även Naim, börjat vakta maten för den andra har vi slutat med denna vana. Naim lärde sig på några dagar att det inte blir någon mat och kommer inte ens och kollar längre. Igor däremot sitter HELA måltiderna igenom och väntar. Skulle säga att han är mer tiggig nu än innan. Och hur länge har vi försökt? Tja, åtminstone tre-fyra veckor. Men han ger inte upp. Hur kan de vara så förb.....t envisa?