När vi skaffade Naim flöt allt på ganska fridfullt och hundarna kunde till och med sova i samma säng. Ganska snart tyckte dock Igor att Naim blev för härjig , stor och snabb (med all rätt).
I somras tyckte han att Naim var asjobbig och stundtals var de faktiskt riktigt osams. Igor morrade konstant åt honom ett tag känns det som. Men sedan Naim så här på senhösten har kommit in i riktig könsmognad och har de faktiskt kommit bättre överens.
Nu håller de visserligen HELA tiden på och testar varandra men Igor är aldrig sur utan ger sig glatt på Naim i ständiga försök att dominera honom. Han klänger på honom, biter honom i nacken och när Naim ligger ner försöker han jucka på honom. Allt det är ju normalt om man är hund och vill dominera någon men så har Igor sitt lite mer ovanliga (?) tillvägagångssätt också;
Han slickar honom på snoppen och puffar och nafsar honom i pungen!!! Plus att han springer och biter honom i baklåren. Jag har aldrig sett andra hundar göra så... Är det kanske ytterligare en lundespecialitet? Eller är det bra Igor som inte har alla tomtar hemma? Risken för att det senaste alternativet är det rätta känns överhängande stor...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nu är ju inte jag en expert på lundehundar...men jag är expert på Raven, och han råkar vara lundehund. Han skulle gärna dö för att bita andra hundar i baken, helst om de har långt hår. Och han har en ovana att bita sig själv i övriga nämnda delar.
He is a lundhund what did you expect :-) they always find alternative ways both because of there size but also because they can.
Haha, Magic brukar alltid "flörta" med tikar genom att dra massa päls från dem, något de hatar men det verkar inte Magic alls förstå. :P
Skicka en kommentar