Igor sitter på mitt skrivbord och är upprörd. Han har spanat och spanat genom fönstret (med tassarna på fönsterbrädan) och plötsligt ser jag i ögonvrån hur han stelnar till och börjar protestprata. Wrrraaaoo wraaao wrraaaao. Inge mycket högre än så, för då kanske vargarna som han protesterar mot morrar tillbaka, men tillräckligt högt för att husse ska få veta att det minsann är något konstigt där ute som skulle behöva tas hand om.
Fullständig koll har han, den lilla skrutten. Det är inte mycket man ser av dem när de tassar fram genom skogen, men det lilla som rör sig har han stenkoll på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar