Igor har varit lugn idag på jobbet. Var lite spattig på morgonen men har annars skött sig fint. Ja, förutom att han gärna snor saker och helst av allt vill snoka runt på de andras rum hela tiden. Stänger jag in honom på mitt rum lägger han sig dock och sover.
Idag på lunchpromenaden gick jag och funderade på de björnattacker som skett i Sverige nyligen och helt plötsligt brakar det till bakom mig och Igor och jag hinner se något svart i ögonvrån. Pulsen blev rätt hög innan jag hann se att det var en stor gordon setter som rusat på oss och sedan iväg igen. Vart han kom ifrån han jag inte uppfatta, och han försvann lika fort som han kom. Ingen ägare såg jag heller...
Igor blev minst lika rädd som mig och gjorde sitt vanliga ångestfyllda skrik vid "attacken". Tror han fick en liten chock för sen stod han och tittade i en blåbärstuva länge och ville inte gå därifrån. Efter det hoppade han upp på en sten och vägrade att komma ner. Han hämtade sig dock snart och vi gick och kikade lite på vargarna i hägnet vid kontoret. Igor pratade lite klassiskt lundehundssnack (ni som hört en lunde "prata" vet vad jag menar) med dem och det gav honom en självförtroende kick och nu är han sitt vanliga jag igen :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar