Den lille återfallsförbrytaren

I morse när jag slet mig ur sängen (en timme senare än vad väckarklockan tyckte om, men va tusan, det ösregnade) så hade Igor inga som helst planer på att kliva upp. Han låg nöjd kvar och mös med matte. På väg mot köket upptäckte jag nåt i vardagsrummet som inte borde varit där: en kisspöl. Mycket konfunderad väckte jag matte som vagt kunde minnas att Igor nog hade varit uppe och skruttat runt lite i hallen, hon kunde dessutom erinra sig att han jagat svansen lite, men allvarligare försöka att väcka oss än så gjordes inte. Nåja, en gång kan han slippa undan med den lille rackaren. Han var inte helt sugen på att trava ner till stan med mig sen, stackaren hade säkert varit vaken ganska länge under natten.

Vi hade usel timing under lunchpromenaden. Massivt ösregn och åskväder gjorde att promenaden kortades ner till en kvart, jag tror inte Igor någonsin sprungit hemåt så kvickt som han gjorde när vi vände om. Sen dess har han legat och gosat ner sig i sin filt så mycket han bara kan.