Jakthund?

Även om Igor har jagat harar ett par gånger så kan man väl inte kalla honom jakthund direkt. Vi har tidigare konstaterat att han tycker att det är kul med saker som rör sig fort och han jagar dem gärna en liten bit, men sitter djuret stilla ser han dem inte. Inte verkar han använda sig av nosen speciellt mycket heller för han verkar aldrig få upp vittring på dem.

De senaste veckorna har jag dock sett ett nytt beteende hos Igor. Han ger sig längre ut i skogen för att nosa, han jagar sork i dikeskanterna (även om hans försök är tämligen tafatta i jmfr med Rizzlas) och han studsar fram i högt gräs för att kunna spana längre bort. Och idag tyckte han att vi skulle döda en ekorre!

På stigen i skogen satt en ekorre och när den fick syn på oss sprang den tjattrandes upp i ett träd. Igor, som förstås inte sett ekorren då den satt still, blev mycket till sig och försökte klättra längs stammen. Eftersom detta visade sig vara svårt tittade han på mig med en blick som jag sett många gånger förr, men inte på Igor, utan på våra jakthundar och den blicken säger; "matte, vi kan väl ta den? Du kan väl klättra upp och hämta ner den?"

Eftersom jag varken är speciellt bra på att klättra eller hade lust att döda ekorrar så gick vi vidare. En bit längre bort kom vi dock till ett fårstängsel och vi fick vända om. Igor blev helt till sig och sprang långt före mig till trädet med ekorren. Han kom ihåg exakt vilket träd det var och han tyckte även denna gång att vi skulle plocka ner den.

Har han månne fått upp jaktlusten, hunden vår?