I morse när jag och Igor travade upp mot jobbet (äntligen i Järvsö igen) så övervägde jag att släppa honom lös när vi kommit in i skogspartiet som ligger i början av backen. Han har ett underskott av att få härja fritt känns det som, efter att ha traskat runt i koppel några dagar i Uppsala (husse har dåligt samvete). Av nån orsak så kopplade jag inte lös honom i början av stigen utan vi gick tillsammans några meter in i skogsdungen.
STUDS STUDS.
Plötsligt hoppar ett rådjur över stigen, tio meter framför oss. Igor höll sig alert och framåt, men drog inte som en slädhund i kopplet utan höll sig relativt nära framför mig. Rådjuret stannade på vår högra sida och jag kunde se ett till stående på vänster sida, ett tiotal meter in. Jag funderade på vad Igor skulle göra. Skulle han bli rädd? Aggressiv? Prata lite kanske? Till min förvåning så gjorde han inte så mycket. Han traskade framåt längs stigen, spanande åt sidorna efter fler studs-djur, men verkade varken rädd eller arg. Vågar man tro att han är någorlunda rådjurssäker kanske?
Sen sket sig allt längre upp i backen. Där släppte jag honom och raskt och kvickt sprang han fram till en hund som kom runt en krök. En orgie i skällande och ragg från Igors sida blev resultatet där. Suck. Husse fick gå fram och be om ursäkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar