Vårt bästa vapen för att göra Igor mentalt trött på sistone har varit att köra ett trick med honom. Han får sitta ner bredvid den av oss som tränar honom, och sen kastar vi en godbit nån meter framför honom. Han får inte ta den, utan ska gå med tränaren förbi godbiten några meter, och först på kommando så får han ta den. Det här har varit oerhört svårt för honom, ofta så stannar han framför den och stirrar på oss som om vi är tokiga. Vi kan väl inte på allvar mena att skinkbiten ska ligga kvar här? Under protest och med klar stress i blick så tar han sen en sväng runt godiset till oss, noga med att inte komma för nära, för det måste vara något fel på gottat. När han sen släpps så springer han glatt fram och äter. Det här har funkat fint, han blir fullständigt uttröttad av proceduren och allt tankearbete.
Tills igår. Igårkväll när han skulle tränas lite så kom bakslaget. Den sluga rackaren hade en ny teknik. När matte kastade godisen tittade han på henne. När hon gick tittade han på henne. När hon stannade tittade han på henne. När han sprang tittade han på henne. Han släppte henne inte med blicken, och undvek därmed att titta på den frestande godbiten. Han sprang rakt över den vid inkallning, och det var först vid släppandet som han koncentrerade sig på den. Han gjorde detta tre gånger på rad, så han verkar ha överlistat oss. Rackarns. Nu lär vi hitta på något annat utmanande att göra inne. Spårsök i lägenheten är för enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar