Varmt

Igor tycker det är varmt, MEN har har gått på förvånandsvärt bra ändå de gånger vi trotsat hettan och gått ut en sväng = matte är stolt!

Dessutom så har han gått RIKTIGT bra på mornar och kvällar när vi passat på att gått lite längre svängar i svalkan. Anledningen till att han går bättre tror jag beror på att han får vara hemma och "slipper" gå fram och tillbaka till stan. Han verkar ogilla den svängen mycket nu för tiden (trots att han verkar tycka att det är helt ok att var på Eriks jobb????), samt att jag varit STENHÅRT konsekvent på att om jag har bestämt att vi ska gå så ska vi gå! Och jag har inte segdragit i kopplet utan gjort ett snabbt lite hårdare (fast lugna, inte hårt så att det skadar) ryck i kopplet de gånger han vägrat samtidigt som jag barskt sagt nej. Detta verkar göra susen!
Nu kan jag göra ett lätt snabbt ryck när han vägrar och säga "här" och han traskar på. Naturligtvis ett halvt steg bakom mig med öronen lite lätt bakåtstrukna så att jag ska förstå att han gör det högst motvilligt. Jag menar, vad kunde man förvänta sig av en lundehund, men si matte är glad bara han går sen får han se hur sur ut han vill.

Dessutom brukar surheten gå över på ett par hundra meter för inom dess har han sett en fågel som bör jagas, en hund som ska hälsas på eller upptäckt att det var helt ok-spännande att lukta även där matte ville gå.

Ensamhetsträningen går däremot si så där. Jag sliter på men Igor visar inga större tecken på att acceptera att bli lämnad. Idag höll jag på i 2 timmar och gick in och ut i dörren med några minuters mellanrum för att han skulle lära sig att koppla av fast vi går i dörren. Men nej, inte den minsta avslappning här inte. Gnäll, gnäll och sfinx sfinx (Om han lägger sig ner så ligger han stel som en sfinx)! Hundracka!