Ojdå och summering

Ojdå, vi har visst råkat glömma Naims 4 årsdag! Attans! Kanske är det därför han varit sur? Förlåt, söta, underbara lilla Naim.

Känns som det var ett tag sedan vi summerade läget för våra jyckar och det kan ju vara på sin plats nu när Naim blivit "farbror".

Naim har vuxit mentalt mellan år 3 och 4. Om det bror på ålder, träning eller omständigheter (t.ex att vi skaffade Khali) är dock svårt att säga. Han är iallafall lugnare med det mesta nu. Till exempel är bilåkandet knappt något problem längre och hundmöten kan han släppa på ett helt annat sätt än han kunde förr så länge vi är tydliga med vad som gäller. Med Elsa är han fortfarande underbar, även om hennes ålder och utökade förmåga att "hitta på saker" ibland slutar med en något lidande blick från Naim.

Khali har också utvecklats mycket de senaste månaderna. Nu kan han faktiskt koncentrera sig små stunder och han svarar därmed bättre på träning. Khali har alltid varit väldigt "välvillig" men pga bristande koncentrationsförmåga har han på en hundradelssekund kunnat tappat fokus på vad vi höll på med. Det värsta är att det inte alls har behövt vara något som hänt (ljud- eller synintryck) utan han har bara kunnat försvunnit ut i sin egen värld mitt i en övning och sedan varit helt nollställd gällande vad vi höll på med när "komat" släppt. Hur som helst, så är ju detta nu betydligt bättre...För övrigt är han en mycket glad, snäll hund som är betydligt mer lättillgänglig än sin far.

Naim och Khali har sina idéer om hur saker och ting ska vara och de är inte alltid överens, MEN oftast har de väldigt roligt ihop och vi tycker att det var rätt val att skaffa en till saluki. Ska bli spännande att se hur de har utvecklats om ytterligare ett år.