Igor är inte som alla andra

På lunchpromenaden idag passade vi på att gå förbi en hundaffären för att köpa lite nytt godis. Åh, vad det är spännande där inne tycker Igor. Så mycket att lukta på... Bäst är nog den stora mjukishunden som står vid kopplena. Den vill han alltid bita i nosen. Godiset som ligger i korgar är han dock inte så imponerad av. Idag var det faktiskt en matte som påpekade att hon minsan inte skulle kunna ta med sin hund in i en hundaffär för då skulle han äta upp allt! Men, ja se, det är det som är det speciella med Igor! Han är nämligen en mycket kräsen hund som aldrig goffar i sig något (förutom visst äckel som han hittar ute då). Han ska alltid nosa noga för att sedan smaka lite försiktigt. Den minsta godisbit tuggar han noggrant. Att glupskt svälja som alla andra hundar gör skulle inte falla Igor in!
Det här har förstås både sina för- och nackdelar. Fördelen är att man inte behöver passa allt ätbart för honom. Nackdelen är att det aldrig går att muta honom med godis. Jag bävar för om vi måste ge honom tabletter av något slag för det kommer nog inte bli lätt. Eftersom det förmodligen inte kommer gå att "lura" i honom det så blir det säkert trycka-ner-i -halsen varianten. Och det lär ju knappast bli populärt...

Hur som helst. Jag köpte ett tuggben med våmfyllning åt honom. Tänkte att han kanske kunde ha det som sysselsättning under ensamhetsträningen. Men vilken flopp! Igor tyckte att benet var helt klart suspekt. Han gjorde upprepade försök att bita i det men verkade tycka att det luktade mycket illa. Till slut gick han stora lovar runt det och tittade olyckligt på mig. Vad skulle han göra med det där? Han bestämde sig för alternativet inget. Helt obrukbart!

Fast skam den som ger sig. Under skrivandets stund har han faktsikt börjat tugga på det. Och det ganska intensivt. Verkar vara användbart trots allt. Minsta närmande mot dörren får dock honom att stutsa upp och vilja följa så någon hjälp i ensamhetsträningen blir det nog inte.

/matte