På hemmaplan igen

Nu är Igor hemma igen! Efter 9 dagar hos "mormor och morfar" är han äntligen tillbaka. Fast det där med äntligen är det nog bara vi som tycker. Igor har som vanligt stortrivts och varit ute från arla morgon till sen kväll. Till och med i spöregnet, vilket han inte gärna är ute i när det gäller vanliga koppelpromenader. Ja, suck, det känns som om vi måste köpa ett hus och en tomt åt Igor snart. Han tycker det är såååååå mysigt att vara ute och glutta på folk.

Det första vi fick göra när vi kom för att hämta Igor var att ta bort x antal fästingar. Mattes stackars föräldrar hade gjort sitt bästa, men Igor är hal som en ål och kan fräsa som en ilsk katt, så det är sannerligen inte lätt. De hade fått bort några stycken, men ville inte riskera att traumatisera honom och genom att ta i med hårdare tag än de gjorde, vilket de hade behövt göra om de skulle ha en chans att få bort dem. För oss gick det dock utan bråk. En gång i tiden gjorde han så där med oss också (vilket vi säkert skrivit om tidigare på bloggen) men nu för tiden verkar har han lärt sig att:

1) det är ingen som helst idé att protestera för vi är så där jobbiga hur han än gör
2) de gör för de mesta inte alls ont när husse och matte gör något

Imorgon kommer dock förtroendet sättas på spel igen då vi ska operera bort den konstiga klon. Stackars skrutt! Det är visserligen ett simpelt ingrepp men sen blir det tassbandagebyten, sorg och elände igen. Hoppas det går lättare denna gång än när han tagit bort klokapseln på framtassen för då var han upprörd och hade inte det minsta förtroende för oss. Då trodde vi att vi skulle "förstöra" honom och att han inte skulle lita alls på oss i fortsättningen, men i sanningens namn så var det väl då han "gav upp" och blev hanterlig igen. Vi var ju så illa tvugna att fortsätta fast han protesterade allt han kunde och det är väl den metoden som verkar funka bäst på Igor. Tjata, tjata, tjata och till slut går det. Det är ju bara det att man inte alltid är lika motiverad att hålla på när det inte är ett måste.

Som plåster på såren för att vi bökar med honom igen ska vi se till att åka och hälsa på massa roliga människor och ta honom till spännande platser tills tassen läkt igen, så att han åtminstone får mental stimulans.

En trött Igor i kvällsolen