Knölgor

Säg den lycka som varar. Igors knöl på halsen som opererades gick ner jättebra och det var bara en liten klutt kvar av den fram tills igår. Skönt tyckte vi, en hund som är i stort sett frisk!
Idag så märkte vi att den har växt till sig igen :( Upp till SLU med Igor för matte, sen får vi hoppas och se vad det är.

Mäklaren som var på besök idag hälsades det noggrannt på (efter en utskällning såklart). Sen blev det mystiskt tyst när vi kollade igenom köket. Oroad gick jag till hallen för att se om det var bus på gång... Jajamensan. Där stod en lycklig hund och viftade på svansen medan han glatt tuggade på mäklarens skosnören. Jag tror inte de hann bitas av helt, men lite smågnagda blev de allt. Han är för HEMSK på snören.

Hunden ÄR människans bästa vän

På morgonpromenaden träffade Igor och jag ovanligt många hundar och det slog mig att alla dessa hundägare njuter förmodligen av den underbara morgonen precis lika mycket som jag (7 c och strålande sol är verkligen perfekt!). Frågan är om vi alla skulle ha kommit ut på en promenad kl 7 en torsdag om vi inte hade hund? Förmodligen inte, är svaret. Man hade hastat iväg till jobbet eller legat kvar i sängen. På sin höjd läst tidningen lite längre. Inte för att jag inte tänkt den tanken förr, men nu blev jag återigen påmind om vilken stor fördel det är att ha hund sådana dagar!
"Som pricken över i" för denna tankebana, så var det sista hundekipaget vi träffade en pojke och hans jack russel. De lekte jaga kring en bänk och båda såg sannerligen lyckliga ut. Vi har sett dem förr och när man ser dem blir man glad ända in i själen! Jag tycker verkligen att det är härligt att se barn och hundar leka och ha ömsesidig glädje av varndra. Att 2 skilda arter gör så hör inte till det helt vanliga...

Paddel, paddel, paddel

Igor paddlar på så bra nu för tiden! Han började gå bättre redan för typ en månad sedan, men sedan det blivit svalare ute går han ännu bättre. Nu får man småspringa för att hålla hans tempo och han gör inga som helst tjurvägringar längre. Helt i mattes smak!
På så vis har vi också hittat några nya trevliga promenadvägar som förr varit lite för långt bort för att vara lämpliga. Kul, kul.

I morse kom en mäklare för att värdera vår lägenhet och Igor hälsade naturligtvis med sedvanligt skällande för att sedan gå över till ivrigt svansviftande och snosande. När folk väl kommit in blir Igor alltid högst exalterad över vår nya "flockmedlem" och ska absolut vara med "där det händer", dvs i knät på mäklarens finbyxor eller i densammes väska. Eftersom vi fått reda på att denne var en aning hundallergisk så verkade detta inte som någon strålande idé utan vi stängde in honom i sovrummet. Det tyckte Igor var högst tråkigt och gnällde högljutt ett par gånger. Mäklaren var dock inte långvarig utan Igor blev utsläppt snabbt igen och, till hans stora glädje, så gick vi en långpromenad. Igår fick han nämligen bara några vanliga kisspromenader a la 30 minuter eftersom vädret var pisstråkigt och vi behövde städa lägenhet hela dagen. Trökmatte!

Husse är hemma!

Igår kom husse hem och Igor blev så glad. Jag tror att han saknat sin husse lite. När någon av oss är borta blir han liksom lite spattig. Kanske inte orolig direkt, men pockig på uppmärksamhet. Men det är klart, han får ju bara hälften av uppmärksamheten han är van vid att ha när bara den ena av oss är hemma. Hur som helst så låg han med huvudet i knä på husse och sov hela kvällen igår. Så söta...


Ensamhetsträningen går hemskt dåligt. Han måste bara haft en lyrisk knäpp i förrgår. Suck!

Och så den stora nyheten! Det verkar som om Igor (och vi) kommer bli Hälsingebo i höst. Får se till att hitta nya hundvänner åt honom där uppe så att han inte saknar sina kompisar här för mycket. Fast det blir nog inte så svårt för stället verkar krylla av hundar! Kul!

Nja

Nja, jag misstänkte väl det. Bakslaget i ensamhetsträningen kom redan idag då Igor protesterade högljutt bara jag tog på mig skorna. Fast efter en åtsägning att vara tyst och stanna så verkar det som om han satt tyst och väntade, om än lite oroligt och mycket, mycket sorgset.

Vi började dagen med att gå 1,5 timmespromenad för att han skulle bli trött, men det verkade inte hjälpa med tanke på att han orkade protestera när jag gick. Nu har vi varit och gått 6:an i raskt tempo för att bättra på tröttheten så nu ska vi ensamhetsträna mera ända till ikväll då husse kommer hem!

Hallelulja

För att ge den rätta känslan måste ni tänka er en gosspelkör som sjunger hallelulja för fulla muggar när ni läser följande:

IGOR KAN VARA ENSAM HEMMA!

Jo, det är sant. Verkar som om han börjar fatta grejen. Igår var han ju ensam hemma 30 minuter utan att säga något. Idag har jag lämnat honom flera lite kortare stunder och han har inte sagt något någon gång. De flesta gånger har han gått upp och tittat men inget mer och 2 gånger har han legat kvar i sängen när jag kommit tillbaka!

Vilken hund! Han börjar bli perfekt (om nu denna trend håller i sig)...

Det går framåt

Idag började vi dagen med att gå ner på stan och äta frukost på ett café. Mysigt värre!

På vägen hem köpte vi ett nytt halsband åt Igor. Han har ett halvstryp som funkar bra, dvs han kan inte krypa ur det, men det är så brett att det tar i såret hela tiden. Nu köpte vi ett smalare som dessutom ska glida upp lite lättare då han inte drar (eg blir dragen). Har provgått det och det verkar funka perfekt.
Under tiden som Igor haft slang och färska sår har vi velat ha halsband på honom utan har haft sele och man märker direkt skillnad på hur han går. Så fort selet kommer på så börjar han trilskas och vägrar att gå, segar fram och ska snosa på allt. Han vet nämligen att han kan tvärvägra sig ur det. Sen när halsbandet kommer på så går han hur fint som helst!

Vid lunch fick Igor vara själv hemma medan jag skjutsade husse till tåget. Vi spelade in det hela med en web-kamera och det verkar som om han var tyst hela tiden!!!!
Han gick inte och lade sig, men verkade inte jättestressad heller. Kanske börjar ensamhetsträningen gå framåt? Ska man våga tro det?

En lundehund till!

Idag har Igor varit med husse på jobbet. Skällde ut städerskan som vanligt, men för övrigt mycket lugn.

Efter jobbet tog vi en tur i Hågadalen och precis när vi kom till bilen mötte vi en, för oss, okänd lundehund med ägare! Brutus hette han. En trevlig kille på 3 år. Det var lite snurr i kopplet ett tag, men sedan brydde de inte sig så mycket om varandra. Efter en liten stund kom dock en golden förbi och genast blev lundisarna en enad styrka som skällde ut dennna stackars hund. Båda verkade mycket nöjda över den uppenbart lyckade bedriften att skrämma bort inkräktaren.

Morgontrött

I måndags tog vi ut dräneringsslangen. Det gick faktiskt bra. Han var ganska lugn när sköterskan tog stygnen och sedan slangen. Lite kråmande och en del muntlig protest bara, men annars så...

På eftermiddagen åkte vi till "mormor och morfar" och Igor fick till sin stora förtjusning leka med Rizzla. Rizzla var högst imponerad av såret han hade på halsen. Helt klart suspekt och något som måste nosas noga på!

Igår morse bar det sedan av till Järvsö eftersom matte skulle på jobbintervju där. Igor fick en spännande dag med:
lunch ute, skogspromenad, 2 timmars spanande utanför rovdjurscentret, middag på uteservering tillsammans med en vorsther, snabbbesök på brukshundklubb, leka med samma vorsther i dennes hus, leka med 3 vorsthrar och titta på rapphöns.

Han sov som en klubbad säl på hemvägen, och i morse när husse gick till jobbet gick han som vanligt upp varpå jag också klädde på mig och förberedde mig för morgonrundan. När jag kom ut från toan hade han dock lagt sig till rätta i sängen igen och trots pockande och lockande från min sida ville han absolut inte gå ut. Så j--la tött fortfarande :) Och än så länge har han inte gjort någon ansats för att gå ut...Tog hårt på honom det där.

Wiigor

Ikväll har vi och Igor varit på besök hos vänner som har ett sådant där nytt TV-spel "wii". Vi skulle först testa att spela tennis, dubbel. Husse och matte mot våra vänner. Koncentrerade som vi var så tänkte vi inte riktigt på Igor men efter en stund kom han springandes runt våra fötter och gnällde och gnällde och såg mycket bekymrad ut. Vi tog ut honom för kanske var han nödig. Men, nejdå, inte var han nödig inte!
Upp igen och fortsatte spela varpå Igor fortsatte gnälla och vara nervös. Uppenbarligen gillade han inte att vi slog i luften efter något som han inte såg. När vi gick över till bowling tog han det dock lugnare och somnade under bordet.

Lite extra trött är han nu eftersom det inte bara finns kaniner utomhus att lukta på hos våra vänner utan också en kanin inne . Spännande, spännande!

Duktig hund

Igor är verkligen duktig när det gäller stygn och andra saker. Han bryr sig knappt om de två rörstumparna som hänger ut från halsen på honom. Vill klia lite ibland men slutar om man säger till honom. Så duktig så!
Och vi får tvätta honom noga också fast han rimligtvis borde vara ganska öm. På så vis är han inte mesig...

Ikväll har vi varit på kräftskiva. Igor var naturligtvis med och han har varit mycket alert hela kvällen. Minsta ljud har han kollat in och nu är han så trött, så trött. Kommer sova skönt i natt. Matte och husse också...

Skicka räkningen till Rizzla?

Som ett tillägg kan väl göras att veterinären hade frågat om han lekt mycket med någon hund på sistone. Det kunde nämligen vara så att han fått en liten, liten skråma av en tand eller dyligt och att det då kommit bakterier innanför huden som sedan blivit "inkapslade" där och legat och gojsat till sig.

Och ja, visst har han lekt med hundar på sistone. Både med Rizzla och med Kinna, och Rizzlas och Igors favoritlek går ju faktiskt ut på att just ligga och bita varandra i strupen (?).

Slut på det lekandet i fortsättningen alltså!

Faran över!

Veterinären ringde precis och meddelade hur det var med Igor. Tydligen var det "bara" en vanlig böld full med bakterier och gojs. Inte så fräscht kanske men den är bara att tömma och dränera några dagar. Jämfört med en cysta så är det himmelriket. Dessutom får vi hämta vår tappre lille soldat redan om några timmar, så det är dubbel bonus. Få se om han har en krage på sig då, det lär ju vara lika uppskattat som alltid (dvs han ser dödligt sårad ut och tappar all livslust).

Operation (igen)

Jahapp. Efter att vi suttit uppe på SLUs akutmottagning nån timme så fick vi träffa akutläkaren (som visade sig vara tjänstgörande kirurg). Hon tog raskt beslut om operation, vad det än var så skulle det bort innan det blev värre. Nu sitter nog Igor i en bur och ylar, det är sövning och hela rasket en gång till. Vi skulle få hämta honom imorgon enligt planerna men om han är stressad och härjar ikväll så kanske vi får hämta honom redan ikväll.

Usch o tvi o blä. Lagom kul.

Inte det svar vi ville ha

Jag tog Igor till veterinären idag. Hade hoppats på att de skulle säga att: "det kan vara så där ibland. Förmodligen en svullen lymfknöl eller en inflamerad spottkörtel. Inget att oroa sig för. Försvinner spontant. "
Men tyvärr var svaret inte så. Veterinären hade ingen aning om vad det var, men det var inte normalt och det var mycket oroväckande på en sådan ung hund. Vi har fått en remiss till SLU och ska dit för en biopsi. När vet vi inte ännu. Måste ringa imorgon.

Lilla, lilla skrutt! Han förtjänar inte detta!

Det tar verkligen aldrig slut

Suck. Jaha, efter att vi glatt konsaterat att vår hund artat sig både fysiskt och psykiskt på sistone så är det dags för nästa bekymmer. Igor har de senaste två dagarna utvecklat ett "gäddhäng"med en knöl i under hakan. Knölen är nog mycket troligt struphuvudet, men vi tycker det känns stort, och hänget är defenitivt nytt. Blir veterinärbesök imorgon! Han är pigg som en räka, men man vill ju liksom kolla...

Det här tar verkligen aldrig slut...Snart kommer de nog misstänka oss för hundmisshandel eller något sådant. Snudd på genant...Och försäkringsbolaget, vad ska de tro? Försäkringbedrägeri på hög nivå mån tro?

Hur som helst, morgondagen får utvisa vad det kan tänkas vara. Dags att be till högre makter igen!

Idag var jag och Igor ute och gick i Sunnersta medan husse sprang, och Igor blev mycket förvånad när det plötsligt kom en bajskorv gåendes tvärsöver motionsspåret. Det var 2 skalbaggar som släpade på bajsen och jag kan ju erkänna att jag, biolognörden, fann det hela rätt fascinerande, men Igor var ännu mer fascinerad och han observerade det hela väldigt, väldigt länge. På mycket, mycket nära håll. Han verkade inte tro sina ögon. För en sekund verkade som att han tänkte sno bajsen från dem, han öppnade munnen för att ta den, men kom på att: nämen, jag äter ju inte bajs längre. Så han lät de vandra iväg. Som tur var kom husse springandes just då och bröt hypnosen för annars hade vi nog stått kvar och tittat fortfarande. Och jag kan inte klandra honom...Man blir ju liksom lite nyfiken:
Vart skulle de egentligen?
vad skulle de ha den till?
Samarbetade de eller var de bara två skalbaggar som var osams men råkade dra åt samma håll?
Frågorna är många...

Hundbesök på jobbet

Min arbetskamrat kom förbi idag med sin ridgeback. 5 månader gammal och 30 kg tung... Igor blev råförbannad och fräste och skulle anfalla. Han kom nog ihåg hur valpen hade sprungit omkull honom några månader tidigare, och nu skulle det göras upp. Funkar inte riktigt på ett kontor, så vi ska nog släppa dem utomhus någongång så de kan upprätta en rangordning. Bra att se att Igor har fått lite mer hår på bröstet och inte är så himla underlägsen hela tiden.

Husse är så tråkig!

Suck.
Pust.
Snark.

Igor spar inte på omdömena idag. Han har legat i korgen på jobbet och suckat och pustat hela förmiddagen. Mina försök att pigga upp tillvaron med lite spårning av ost hjälpte för stunden, men sen när leken var slut så lommade han iväg till korgen, slängde sig ner i den och släppte ut en stor och bedrövad suck. Det är bara att acceptera fakta är jag rädd, husses jobb är inte lika roligt som att få leka med en annan hund (särskilt en tik).

Fortfarande fuktigt ute, men Igor tar det nästan bättre än mig. Han paddlar på fint under promenaderna medans jag känner för att ta en dusch så snart jag kliver utanför dörren.

Tjejbesök

Igår eftermiddag kom flat-tiken Kinna på besök och skulle stanna till idag. Naturligtvis jättespännande, men eftersom Igor är en mogen hund nu så blev det inte så mycket hysteriskt nosande i rumpen utan mest idogt slickande i mungipan.

Storleksskillnaden till trots så leker de bra. Leken går ut på att Kinna boxar Igor med sina framtassar och Igor parerar så gott han kan. Ser inte så bekvämt ut, men Igor verkar supernöjd bara han får uppmärksamhet.





Igor försöker få Kinnas uppmärksamhet då hon tröttnat på deras lek




Vi tog en långpromenad på kvällen, vilket båda hundarna verkade uppskatta och båda var trötta och nöjda när vi kom hem.

2 hundar skulle inte vara så dumt, men hur ska vi hinna med en valp till? Näe, det får nog vänta en si så där 10-15 år eller så. Då har barnen (som ännu ej är födda eller ens egentligen påtänkta) vuxit upp och vi har säkert ett behov av att göra något på vår fritid. Fast vad långt det låter...Omänskligt långt!

Friskgor

Nu så, frisk igen!

Var pigg som sjutton igårkväll så vi förmodade att det var på rätt väg med magen och vi hade rätt. Efter ett inferno av kräkande och bajsande igår så var morgonprutten hur fin som helst. Skönt. Som husse skrev igår, så blir man ju alltid lite nervös över IL-risken, även fast man vet att det mycket väl kan vara "vanlig" magsjuka.

Magics matte skrev en kommentar på gårdagens inlägg och det var bland annat att hon visste en lundehund som helt plötsligt kunde vara ensam hemma när den blev äldre. Och ja, vi skulle inte bli helt förvånade om det blev så med Igor heller. Han är nämligen så´n. Det går inte, det går inte, det går inte och så plötsligt: det går!

Så har det varit med:
- bilåkandet (slutade abrupt skrika en dag),
- sova på morgonen (fann plötsligt en dag nöjet i att sova till 8-9-snåret istället för 5.30-6.00),
- att hoppa upp i soffan (oj, det kunde jag visst!)
- ligga ner i bilen när matte och husse är borta (efter ett år med stelt sittande så fort vi försvann började han med att ligga ner och vänta, och inte sfinxa utan avkopplat ligga!)
- gå (en dag gick Igor till husses stora förvåning ända till jobbet, jmfr med 400 meter som förr)
- gå dit matte vill (mirakulöst nog så går Igor helt exemplariskt nu)

Fast visst, egentligen så kanske det inte är "helt plötsligt" alla gånger...Många saker har vi ju nött på bra med, som det senaste tex, att gå åt vissa håll utan att tjura. Det krävdes ju en viss träning för att få det att funka men sen släpper det liksom bara. Man tror att träningen inte hjälper, men sen upptäcker man en dag att det gör den visst. Så, note-to-self och till alla andra som kämpar med sina lundehundar:
Fortsätt träna! Det är lätt att glömma det när det går tugnt, men det verkar som om de bara behöver lite tid att fundera över om det är ett vettigt alternativ eller inte.

Risigor

Igor har haft en jobbig natt. Vi stack ut och sprang i Jälla igår kväll och det gick ganska bra. Igor var lite trött när vi kom hem (vid halv tio) så han gick och lade sig. Kvällspromenaden gick bra och när vi kröp till kojs trodde jag det skulle bli en vanlig natt. Icke. Jag fick gå upp ungefär en gång i timmen för att ta ut Igor/städa upp efter honom, det kom obra saker åt bägge hållen. Stannade hemma några timmar på morgonen för att låta honom vila lite, men vid nio gick vi ner till jobbet och då verkade han lite piggare. Han har sovit här hela förmiddagen och gör inte mycket väsen av sig. Hoppas han är bra igen sen och att det här bara var priset han får betala för att smaska i sig allt möjligt han hittar... Såfort han blir lös i magen får jag stressfaktor och blir rädd för IL.

Vi sliter hund på jobbet

Idag är Igor med mig på jobbet för att ge matte lite frihet från skrutthundar. Det gick bra att gå ner hit på morgonen, han var inte jättesugen på att gå ner mot stan men fann sig ganska bra i sitt öde. Större delen av dagen har gått åt till att sova samt att spana på städerskan. Lunchen blev en mycket uppskattad händelse, lax och ris är något som unge herrn tycker mycket om.

Det är ironiskt att idag när Igor kommer ligga och slöa större delen av dan så är det för en gångs skull lite svalare, snudd på regn. När han varit hemma med matte så har det varit för soligt och varmt för att kunna vara ute, och nu måste han vara inne med husse. Stackars lilla hund.

Varmt

Igor tycker det är varmt, MEN har har gått på förvånandsvärt bra ändå de gånger vi trotsat hettan och gått ut en sväng = matte är stolt!

Dessutom så har han gått RIKTIGT bra på mornar och kvällar när vi passat på att gått lite längre svängar i svalkan. Anledningen till att han går bättre tror jag beror på att han får vara hemma och "slipper" gå fram och tillbaka till stan. Han verkar ogilla den svängen mycket nu för tiden (trots att han verkar tycka att det är helt ok att var på Eriks jobb????), samt att jag varit STENHÅRT konsekvent på att om jag har bestämt att vi ska gå så ska vi gå! Och jag har inte segdragit i kopplet utan gjort ett snabbt lite hårdare (fast lugna, inte hårt så att det skadar) ryck i kopplet de gånger han vägrat samtidigt som jag barskt sagt nej. Detta verkar göra susen!
Nu kan jag göra ett lätt snabbt ryck när han vägrar och säga "här" och han traskar på. Naturligtvis ett halvt steg bakom mig med öronen lite lätt bakåtstrukna så att jag ska förstå att han gör det högst motvilligt. Jag menar, vad kunde man förvänta sig av en lundehund, men si matte är glad bara han går sen får han se hur sur ut han vill.

Dessutom brukar surheten gå över på ett par hundra meter för inom dess har han sett en fågel som bör jagas, en hund som ska hälsas på eller upptäckt att det var helt ok-spännande att lukta även där matte ville gå.

Ensamhetsträningen går däremot si så där. Jag sliter på men Igor visar inga större tecken på att acceptera att bli lämnad. Idag höll jag på i 2 timmar och gick in och ut i dörren med några minuters mellanrum för att han skulle lära sig att koppla av fast vi går i dörren. Men nej, inte den minsta avslappning här inte. Gnäll, gnäll och sfinx sfinx (Om han lägger sig ner så ligger han stel som en sfinx)! Hundracka!

Igor besöker jobbet

Husse har fått äran att ha Igor på jobbet några timmar nu på eftermiddagen då matte ska gå runt på stan. Först slank han runt vid ytterdörren för att försöka smita ut när matte skulle gå, men sen hon gått kunde han tänka sig att komma in i arbetsrummet och hälsa. Han har även hunnit med att dricka lite vatten innan han slängde sig ner på golvet och tvärsomnade.
Det är varmt för stackars lilla Igor, men han har gått fantastiskt bra de senaste dagarna, trots värmeböljan. Vi trodde han skulle vägra och ha sig, men inte då. Han har paddlat på, ofta med bra fart, och bara ibland stannat oresonligt länge. Kanske börjar han bli vuxen, vår lille spjuver?
Ensamhetsträningen hemma går med blandad framgång, men det är bara att kämpa på.

Ibland klarnar det

Vi har klurat länge på varför Igor inte vill gå ibland utan bara stannar och tittar på oss. Vi har haft många alternativ. Vi har pendlat mellan; ren trots och missnöje, uttråkning, rädsla och misstänksamhet. Nu har jag svaret! Det slog mig nämligen idag på morgonpromenaden att när vi är i stan så vägrar han alltid (åtminstone till 95 %) på vägen hemåt, men när vi är hos "mormor och morfar", som har stor läcker tomt som är asrolig att vara på, så vägrar han alltid bortåt men aldrig hemåt. Så, där är alltså svaret...RENT MISSNÖJE! Det passar helt enkelt inte alltid vår lilla prins att gå dit vi vill. Så måste det vara. Länge var vi inne på det där med misstänksamheten, men det är inte det. Han har nämligen en helt annan vägran och kroppshållning när han måste "lundechecka" något. Och varför skulle det falla sig att han alltid blev misstänksam åt ena hållet?
Nåja, det blir lättare och lättare hela tiden nu så till vintern har vi säkert en hund som går på alldeles utmärkt igen. Oavsett riktning!

Idag har husse och matte storstädat och Igor har som vanligt hängt över axeln, eller snarare fötterna, på oss. Efter 2 timmar verkade han tycka att vi letat färdigt efter vad vi nu letade efter och däckade i sängen.

Vi har också varit i Sävja och sprungit lösa i skogen. Kul, kul, kul! Igor fick leta efter en av oss flera gånger och det tycker han är jättekul.

Mindre roligt tycker han att det är att bli lämnad ensam hemma. Idag gick ensamhetsträningen inget bra. Första svängen gick hyfsat men de 2 andra svängarna gick inte bra alls. Gnäll, gnäll, gnäll.

I morse gjorde matte hundmat som vi ska ha och blanda i torrisarna ibland:


Ugnsbakad lax . En stor favorit!

Jobbigt att hålla koll

Igor jobbar hårt på att hålla vakt på sin tomt. Han är ute i stort sett dygnet runt, det är först när det mörknar som han kan tänka sig att komma in och sova. Det börjar märkas nu att han inte riktigt orkar vara lika sprallig som i början av veckan, men trots det så ska han inte vila särskilt mycket. Han kommer sova i en vecka när vi kommer tillbaka till Uppsala...

Igor fick korn på en liten groda på kvällssvängen. Mycket mycket intressant var den, men dumma husse och matte avbröt Igors undersökning alldeles för tidigt.

Igor på sommarkollo

Husse och matte bor några dagar uppe i Gävle för att ge Igor lite mer utrymme. Att vara i lägenheten är inte det roligaste när det är sommar, så jag får pendla lite så att han har det roligt. Sånt är livet... Att se honom spralla runt på gräsmattan gör det värt restiden.

Igår tog vi oss upp till Hemlingby för att springa en sväng. Matte tog svärföräldrarnas Rizzla och jag fick äran att springa med Igor (första gången vi springer tillsammans).
0-2 meter:
Skrik och gråt. Igor kunde inte alls förstå varför Rizzla fick springa 5km och han skulle tvingas iväg på 2,5km. Han skulle absolut med henne.
2-400 meter:
Motvilligt rörde han sig framåt, för att sen stanna och titta tillbaka/kissa. Husse fick vända om och mana på igen.
400-700 meter:
Efter en snabb pruttning så blev Igor lite lättare i steget. Nu lunkade han 20-30 meter, sen stopp. Efter att husse apat sig i spåret så blev det intressant att komma fram till honom och då kunde vi springa lite till. Upprepa. Tur att det inte var så mycket folk i spåret, för då hade jag aldrig mer kunnat visa mig i Gävle igen... Jag hoppade runt som en tok för att locka med mig Igor.
700-1000 meter:
Igor joggade på ganska stadigt här, och jag fick upp hoppet. Det gick inte så snabbt, men det gick iallafall framåt utan stopp. Hans galopp är inte så snygg när han springar långsamt dock.
1000-2500 meter:
Här hände miraklet. En kvinna kom inspringande framför oss från ett sidospår och höll ganska hög fart (ungefär som jag hade vid vanlig löpning). Igor blev jätteintresserad och ville ikapp så han satte fart och sprang snabbare. Det var bara för mig att haka på och jogga bredvid. Han sprang på utan problem hela vägen till mål, han blev tveksam i sista backen men det var det enda kruxet. Jag blev så glad och stolt att jag höll på att spricka. Med lite träning och vana så kommer han nog kunna hålla samma fart betydligt längre. Det bästa vore om han lärde sig trava snabbt, men det kommer väl.

Cykeltestet

Det gick ganska bra att få Igor att springa tillsammans med cykeln när vi testade i förmiddags. Eller ja, iallafall så bra som man kan förvänta sig med en lundehund. Döm själva av bilderna nedan.



Att tvärnita när man springer efter en cykel är inte helt lyckat. Med lite träning så kan han nog koncentrera sig mer på att springa bredvid cykeln och mindre på annat som till exempel att husse står bredvid med kamera. Igor verkade tycka det var rätt kul iallafall, han sprang på med glatt humör.

Jogga på liv eller död

Vi testade att jogga med Igor några gånger i våras, men resultatet var väl si så där och nu ska vi försöka igen. Dels för att han säkert går att övertala att jogging är roligt/ok och dels för att matte måste ta sig ut och träna lite mer. Så, sagt och gjort, igår var jag och Igor ut och joggade.

Eftersom detta var snortidigt på morgonen så var vi förmodligen helt ensamma i motionsspåret och jag bestämde mig för att börja med Igor lös. Detta var dock rätt onödigt visade det sig för han sprang mig i hälarna hela varvet. Dessutom hade han öronen bakåt hela vägen, så där som en lundehund har då de:

1) tycker något är skittråkigttråkigt och att de lika gärna skulle kunna hoppa från ett stup
2) är något nervösa och på sin vakt till omgivningen

Vilket det var denna gång vet jag ej, jag tror faktiskt mest på ettan, men eftersom Igor är Igor, och Igor är en lundehund med ett rikt innreliv, så skulle han mycket väl kunna fått för sig att jag sprang IFRÅN något och att det var bäst att hänga på om han ville överleva.

Idag ska vi testcykla kring kvarteret. Har faktiskt aldrig cyklat med Igor...Har liksom kännts onödigt när vi knappt fått honom att gå. Sen imorgon ska husse och Igor ut och springa en liten sväng igen.

Nu sover Igor i sin "hussekorg". Det är att han lägger sig i den grop som bildas mellan husses ben när han sover. Jag antar att han älskar det så mycket för att benen ger ett visst stöd åt ryggen och så. Ibland är han dock missnöjd för beroende på hur husse ligger så kan hussekorgen vara för liten. En gång testade han "mattekorgen" men det var inget att ha för det har han aldrig gjort om!

3 hundar och 2 hästar

Eftersom husse jobbar så gör Igor och jag vårt bästa för att hålla oss sysselsatta, vilket idag såg ut som följande:
7.00 Ut och prutta
7.30 Äta frukost samt läsa tidning och busa lite
8.00 Kolla mail respektive strosa runt och hitta på bus
8.30-9.30 Sova lite. Igor med huvudet på mattes arm.
10.00 snabb prommis sedan iväg till mattes jobb (eller snarare fd jobb) för att hämta saker. Igor fick sitta i hundgården. Inte uppskattat.
12.30 Till mattes kompis som har 3 hundar och 2 hästar hemma. Mycket uppskattat, även om hästarna förtjänade några utskällningar då och då för att det var så skumma?
16.30 Hemfärd
17.30 Hemma. Igor trött och däckar.
20.30 Sover fortfarande.

Imorgon ska vi ta det lugnt och bara ut och testa att springa en sväng.

Stygnen togs ut

Vi tog ut stygnen i tisdags hos veterinären. De hade tid runt lunch så vi tog med Igor dit och såg till att få det gjort. De tyckte att såren såg fina ut, men det är ju lite besvärligt att hålla i en lundis som inte riktigt gillar att man klipper runt hans små tår. Jag höll i kropp och ben, matte försökte få hans uppmärksamhet (och fick ta emot lite bett), veterinären höll i stygnen och en djurskötare klippte. Det var lite mycket folk runt Igor då, så jag förstår att han blev stressad men samtidigt så upptäckte vi att det inte hade gått med bara jag och matte (vi testade det först). Förvånansvärt stark och smidig liten rackare det där, för att inte tala om envis. Han verkar ha vant sig helt vid att tårna inte är där iallafall, skönt.

Igor i storstan och ett slag för hundens rätt i samhället

Idag har Igor och jag varit och hälsat på en kompis och hennes hund i Stockholm. Mycket spännande tyckte Igor. Och det allra bästa var att mattes kompis, förutom sin egen hund, var hundvakt åt en cockerpoo-flicka som han tyckte var ljuvlig.

Att åka tåg till Stockholm, sen tunnelbana (premiär, skötte sig utmärkt), sen gå en promenad och sedan fika, tunnelbana igen för att sedan åka tåg hem igen blev för mycket för Igor och han knoppade av på tåget. Och tur var väl det för tåget var överbelagt pga av inställda tåg och vi fick stå vid toalettdörren i 70 minuter. Trots detta kom han till ro och somnade och jag var rätt stolt.

Dvs åtminstone tills ett av barnen som var närmast oss i vagnen spridde ut en hel påse Polly på golvet (som mamman sedan ej plockade upp!). Igor blev ivrig och ville ha Polly men efter en liten tvist mellan oss lade han sig och sov igen. Sedan började dock barnet med en "lek" som gick ut på att snurra runt i stolen, titta på Igor och skrika gällt. Om och om igen. Igor vaknade naturligtvis av detta och efter lite ny övertalning struntade han i barnet. Nu började dock ännu fler människor strömma på och jag var vid flertalet tillfällen tvungen att lyfta upp Igor så att folk skulle kunna gå förbi. Varje gång jag lyfte Igor skrek barnet gällt igen, och inte för att jag är någon barnpsykolog men jag kan då säga att barnet var INTE rädd för Igor utan det var mer uppmärksamhetsgrej, möjligtvis en skräckblandadförtjusning. Dessutom var Igor inte i någon som helst möjlighet till direktkontakt med barnet. När detta utspelats för 5:e gången, det var varmt, trångt och tåget stannade för sjuttonde gången så rynkade jag nog på ena ögonbrynet och drog en liten suck. Mest över hela situationen. Men nej, det skulle jag inte ha gjort, för raskt fick jag en utskällning av barnets mamma som hävdade att jag minnsan skulle acceptera att hennes barn var hundrädd!!!! Va!? Vad ville hon att JAG skulle göra åt det? För det första så var hennes son inte rädd, utan bara dryg, och det var ju hennes barn som gång på gång vände sig om och tittade på Igor som låg ett par meter bort. Skulle jag vända huvudet på ungen åt henne? Skulle jag be honom sluta göra ljud som kan spräcka trumhinnor? Skulle jag plockat upp efter dem så att Igor inte skulle vilja ta godisarna? Till råga på allt så blev det faktiskt en stol ledig bredvid dem under färdens gång, men eftersom pojken verkade trissad och golvet var fullt med Polly så tog jag inte den platsen av hänsyn till dem. Vad fick man för det? Jo, skit. Och sådant gör mig vansinnigt arg!!! Dessutom när Igor betett sig perfekt och ändå klagar de! Jag hade lust att läxa upp henne rejält, men eftersom det var så mycket folk på tåget så orkade jag inte börja tjafsa utan sa bara att: jag har inte gjort något...och ryckte på axlarna.

Nästa gång ska jag inte göra det utan ta konflikten hur mycket folk det än är. Det är dags att vi hundägare inte är så hunsade utan börjar hävda vår rätt i samhället!

På jobbet igen

Idag är Igor med mig på jobbet, åtminstone på förmiddagen. Matte ska försöka ta nya passbilder och lite annat jox, så då var det lika bra att jag tog med unge herrn på morgonen. Han var inte helt sugen på att traska ner till stan i svinottan men när vi väl kommit igång så gick det ganska kvickt. Det var en äldre man bakom oss som gick konstigt och det saktade ner vår framfart rejält. Igor klarar inte av att släppa en sådan grej. Väl på jobbet så kollade han upp om medarbetarna var där, sen gick han och lade sig. Inget skällande alls när folk kommit, det är knappt han har gått upp och hälsat på dem. Markant skillnad mot förut när norska flygalarmet gick igång bara folk gick i trapphuset.

Vi gjorde ett litet försök att ta stygnen själva igår. Försök och försök, vi insåg snabbt att vår sax inte skulle räcka så vi nöjde oss med att träna Igor i att vi skulle få pilla lite på såren och dra i stygnen. Mutad med små ostbitar så är han villig att acceptera nästan vadsomhelst. Matte ska kolla med veterinären om hjälp med stygntagning, får se vad de svarar.

Pedagogik i all ära

Igor går bättre och bättre trots att det är varmt ute och vi är nöjda. I morse var han nästan inget strulig alls på vägen hem förrän han kom till innergården. Då skulle han absolut inte gå in! Pedagogisk som jag är så vill jag helst att han ska lära sig att han tjänar på att gå in så jag släppte lös honom och gjorde honom intresserad av en pinne. När vi nästan lekt oss hela vägen in vek Igor blixtsnabbt av in i en buske och kommer ut med en död fågel. En rätt stor variant. Igor vet att detta inte är så uppskattat från vår sida så han intog från början "hålla-sig-borta-från-matte-posen".

I det här läget förbannade jag mig själv för att jag släppt lös honom för jag hade ingen som helst lust att jaga hund med död fågel. Tänkte att här gäller det nu att vara slug. Så jag berömde honom jättemycket och sa att det var en jättefin fågel han hittat samtidigt som jag lockade på honom. Efter en stunds funderande beslutade Igor sig för att komma till mig, med fågeln i munnen förstås. En sådan godbit lämnar man ju inte! Eftersom han var så duktig så ville pedagogiska jag nu inte ta ifrån honom fågeln eftersom han då skulle lära sig att aldrig komma om han hittat något äckligt, men jag ville heller inte ha död fågel med upp i lägenheten. Överlade med mig själv för en stund och kom fram till att få Igor att gräva ner fågeln måste vara den bästa lösningen, och borde inte vara så svårt eftersom han gärna gräver ner saker.

Lotsade honom till en buske och jorå, visst började han gräva ner fågeln! För en stund blev jag nästan lite mallig över min idé som upenbarligen fungerade perfekt! Nu tycker han att han vunnit fast egentligen så har jag vunnit! Det grävdes och puttades jord en bra stund och sedan kom han ut från busken. Med fågeln i munnen!!!! Uppenbarligen hade han ångrat sig angående sitt val av gömställe och skulle nu ta ett annat.

Och vad gör man inte för att få sin plan att fungera. Vi gick till ett nytt ställe. Gräva, gräva...men nej, så länge matte tittar går det ju inte. Nytt ställe igen. Jag vände mig bort. Gräva, gräva...nej, matte tittar nog ändå. Nytt ställe igen...Jag bestämmer mig för att släppa koppel och gå bortåt för att försäkra om att jag inte tittar. Gräva, gräva, men nej matte vänta på mig! Jag tar fågeln med mig. Suck. Ignorera honom ett tag för att se om han ska gräva igen. Nej, inget gräva utan bara piggt tittande med en frågande blick: vart tycker du vi ska gå med fågeln nu matte?

Eftersom allt detta utspelade sig på vår innergård med fullt med fönster och grannar som kan se så började jag känna att vi släpat runt tillräckligt länge på denna döda fågel och bestämde mig för att skita i allt vad pedagogik heter och ta ifrån honom fågeln.

Efter en stor protest från Igors sida, lite morrande, faktiskt ganska hårt bitande i mattes tumme och en rejäl uppläxning från min sida så lämande vi fågeln i en buske och Igor gick mycket moloket upp till lägenheten!

Huruvida Igor kommer gå att kalla in nästa gång han hittar något äckligt (and trust me, he will!) är oklart, men helt klart är dock att Igor har den elakste matten i världen! Helt värdelös är hon helt enkelt! Att hon inte fattar att uppskatta en död fågel!

Ännu en med tomt

Igår var vi på besök hos ett par kompisar som nyss köpt hus. Igor visade återigen tydligt att det här med tomt där man kan gå lös är ju det bästa som finns. De hade dessutom en veranda ut mot vägen som man kunde stå på och skälla på alla som gick förbi. Urhärligt, helt enkelt!
Vi hade egentligen inte planerat att sova över men planerna ändrades och Igor och jag delade en 80 cm bred tältsäng i stort sett hela natten. Båda var lite slitna efter natten men Igor kom igång då vi begav oss på en rolig promenad där han fick jaga deras hund på ett stort fält. Sen var det hemfärd som gällde. Precis som när vi lämnade min systers tomt i måndags så satte han sig och gnällde i bilen (vilket han inte gör annars). En stilla protest mot att åka ifrån det roliga? Tja, man vet ju inte hur de tänker, men vi kan då inte tolka det som bågot annat.

Eftermiddagen fick Igor spendera i k'llaren med oss eftersom vi bestämt oss för att städa ur förråden. Inte så kul men lite spännande ändå. Tyckte vi nog alla tre. Efter det avrundade vi kvällen med middag ute på Åkanten. Igor fick smaka bröd. Mums! Nu har vi en trött hund igen.

Igor kan ju försöka ge oss hur dåligt samvete han vill över att inte har någon tomt att vara på men ingen kan då påstå att han har för lite att göra på dagarna iallfall! Mer "vardags-aktiverad" hund får man nog leta efter. Fast det är ju bara tack vare att han inte kan vara ensam hemma egentligen...Och det ska vi råda bot på nu när husse går tillbaka till jobbet på måndag och vi blir ensamma hemma (hm, jo, jag vet att jag sagt det förr, men nu ska jag ge det ett försök till. Skam den som ger sig!)

Sur och misstänksam

Igor låter sina stygn vara, iallafall för det mesta. För ett par dagar sedan blev han så intensiv med sitt slickande att vi tog fram tratten och satte på honom den. Resulterade i mycket missnöjd lundehund. Han behövde dock bara ha den en liten stund för att komma på att det är mycket bättre att låta stygnen vara. Och sedan dess har vi bara behövt lägga fram den då han visat tendenser till att bli intensiv i sitt slickande så har han slutat.

Eftersom husse och jag försöker få ordning på vårt hem så packade vi upp alla bröllopspresenter för ett par dagar sedan och där ibland var igelkottshunden (skoskrapa). Jag ställde fram den och Igor gick genast dit för att titta. När jag gick förbi nästa gång stod han kvar och blängde och samma sak nästa och nästa. Högst misstänksam sak tydligen! Jag var tvungen att plocka fram den mitt på golvet och klappa på den innan han vågade sig fram så här mycket.

Men när han väl nosat på den och försäkrat sig om att den var död så gick han raskt över till "jag-ska-bita-dig-stadiet", och när det inte var uppskattat av matte så körde han...

..."då-ska-jag-iallafall-krafsa-på- dig-stuket" ett tag.

Numera är igelkotthunden en accepterad medlem i vår familj som Igor inte längre visar något större intresse!

Städdag

På förmiddagen gick vi och fikade på kvarterets café. Det var mysigt i solen tyckte Igor. Kanske kunde han ha fått smaka mer bulle men annars var det nog perfekt i hans värld. Ja, och så den där pudeln som gick förbi då, den var han inte heller förrtjust i. Blev rejält utskälld.

Efter fikat gick vi hem och husse och matte satte igång med skåpsrensning och storstäd. Igor sprang som vanligt fram och tillbaka för att inte missa något men gav efter ca 1 timme upp och däckade i sängen.

Efter det bar det iväg en snabbis till elaffärerna för att kolla på ny kaffebryggare åt husse och matte. Då fick Igor vara i bilen. Efter en snabb middag hemma gav vi oss återigen iväg, och denna gång for vi till husse och mattes kompisar som håller på att renovera deras nyköpta lägenhet. Där var allt också spännande, och lite läskigt, men det hela avrundades med en trevlig fika i det gröna och sedan lite tokfnatteri (Igor springer runt runt runt och vänder gång på gång mot en och hoppar upp mot en i luften) på den stora gräsplanen.

Sen åkte hem och nu sover Igor i soffan. Han hade inga som helst planer på att flytta på sig när jag var in dit för en stund sen. "Han får ligga kvar för han väcker ju oss om han behöver gå ut..." sa jag till husse och sedan insåg jag vad härligt det var att säga så! Det trodde nog vi inte var möjligt för ett halvår sedan (stolt).

Och förresten så fungerar knepet med att lägga en godisbit i trapphuset utmärkt. Igor har snabbt listat ut detta och går med raska steg hemåt! Åtminstone när vi är riktigt nära hem. Men det är ju trevligt att åtminstone slippa släpa de sista 100 metrarna.

Spännande promenad

Idag var vi ute på en högst spännande promenad! Vi rattad Skodan ut mot Fjällnora för en liten prommis, men blev så upprörda över den nyinförda parkeringsavgiften (vi hade inte ett korvöre på oss) så vi körde lite längre in i skogen, förbi själva badet. Efter en kilometer så hittade vi ett annat promenadstråk, en stig som var 4,3 km lång. Vi gick iväg på den med Igor lös på stigen (han tvärvägrar ju gå in i skogen och lämna stigarna) och märkte att det var en väldigt spännande stig. Det fanns broar, träspångar, mystiska båtar, hästar, klippor, branta partier samt inte minst en flotte som man fick använda för att ta sig över ett vattendrag! Här var Igor till en början modig och tassade självmant ut på bryggan, men när han märkte att den slutade i vatten så vände han om. När vi sen kallade på honom när flotten var inhalad så kröp han bredbent mot oss på bryggan, gnällandes. Han vågade inte hela vägen, men vi är ändå stolta över vår lilla skrutt. Han kämpade väl. När vi kom hem så sov han i sex timmar, och har inte varit särskilt aktiv efter sömnen heller. Det var mycket tankearbete för en liten hund.


I tisdags träffade vi på en lundehundsägare på centralstationen. Man blir alltid lika förvånad när någon faktiskt har en lundis, och som dessutom bor i närheten. Kul kul.

Igors stygn

Nu när Igor är på hemmaplan igen får han nöja sig med "bara" promenader och inget vara ute och glutta hela dagarna. Verkar väl inte helt nöjd med det men han har faktiskt, peppar peppar, gått på bra de senaste dagarna.

Idag har vi dessutom testat en ny variant för att han ska gå på lite bättre på hemvägen och det är att jag lägger något litet gotta i trapphuset som han sedan får när vi kommer tillbaka. På så vis tänker jag mig att när vi kommer nära hem, och han vanligtvis lägger i fyrfotsbromse, så kanske han kommer på att det finns ju gotta inne och sätter lite mer fart. Får se hur det går...

Igors behöver ju inte ha sina bandage längre och han har nu slutat slicka på såren verkar de som. de blir ju liksom inte intressanta när de torkar upp. De ser fina ut så det ska nog inte bli några problem med läkningen. Lite konstigt dock att se en lundehund utan extra tår.

Igor gillar hus med gård

Efter helgens resande så har en sak etsat sig fast: Igor är en sucker för att ha hus med en gård. Hos mina föräldrar fick han en liten inhägnad utanför altanen som han kunde gå ner till, och hos svägerskan så fick han stora delar av gräsmattan att strutta runt på.
Hos föräldrarna så vägrade han fortfarande att gå ner till källaren. Han blir nojig och vill inte alls ner när vi går dit så nu testade vi att helt sonika lämna honom ensam på ovanvåningen medan vi tittade på filmer från bröllopet. När jag smög upp längs trappen en kvart senare för att se vad han gjorde så hittade jag honom spanandes ute på altanen. Han blev glad åt att se mig, men istället för att följa med ner så lade han sig under köksbordet. Sådana saker gör oss övertygade om att han kan vara ensam hemma utan större problem, han vill bara inte/lägenheten är för laddad för honom.
Hos svägerskan var han mer utomhus, och skällde ut alla som gick förbi i bostadsområdet. Till hans sorg så är det ingen av de som blir utskällda som tar honom på allvar. Han ser så söt ut att alla bara ler och vinkar åt honom när han försöker vara stor och farlig. Han var gnällig på hemresan vilket fick mig och matte att oroligt titta bak på honom stup i kvarten ifall han var sjuk eller om tassarna värkte, men det verkar mest ha varit surhet från hans sida.

Igår kväll tog vi av bandagen enligt veterinärens rekommendationer. Han har sniffat och slickat lite på såren, konstigt vore annars, men säger man till så ger han sig. Han är väldigt bra på att släppa sådana "traumatiska" händelser, vilken annan hund som helst hade kunnat vara besatt av stygn i sina tassar. Han är duktig, vår skruttgor!

sjuklingen ok

Igor har repat sig rejält från gårdagens operation och idag har han inte velat gjort något annat än att gå raska promenader. Nästan iallafall... Han har sovit sött också.

Det har gått överraskande bra att byta bandage på honom och såren ser bra ut. 2 dagar till och sedan slipper han dem också. Dvs så vida han inte slickar för mycket på såren.

Imorgon åker vi på en liten road-trip. Först till Falun och sedan till metropolen Kungsör. Det blir nog trevligt för både Igor och oss.

Idag har han 2 röda benvärmare istället för en röd och en blå som igår. Mycket chict! Fashion-dog Igor!

Stackars Igor

Idag var det dags att åtgärda den besvärliga klon. Efter konsultation med veterinären så beslöt vi oss för att även ta bort den lilla sladderklon på den andra baktassen med. Igor skulle alltså få bandage på båda bakbenen, men inte så komplicerade varianter som när klon skulle fixas, utan de här skulle sitta på vristerna.

Igor var inte helt förtjust i iden att få en spruta men det gick snabbt och effektivt och han somnade kvickt. Husse och matte fick några Igor-fria timmar att fördriva på stan innan det var dags att hämta upp den trötte och nyopererade Igor. Bakbenen hade han små smäckra bandage runt och han är inte helt olik Susanne Lanefeldt med hennes benvärmare (för er som minns det härliga åttiotalet). Benen ville inte alls bära honom först, utan han sov i stort sett fram till sex när vi väl kommit hem. Det är svårt att inte lida i själen när man ser honom ligga och skaka när han sover.

Sträck på benen tjejer!

Kniiiiiiiip!

Efter en rejäl måltid piggnade han till sig och vi gick på en kort promenad. Livslusten verkade vara oförändrad, han skällde på hundar han inte såg, vägrade lite samt åt lite choklad som han hittade på marken. Business as usual. Nu sover han igen, men snart ska vi nog ta ut honom för en kort kort kiss-sväng innan det blir dags att... sova igen.

På hemmaplan igen

Nu är Igor hemma igen! Efter 9 dagar hos "mormor och morfar" är han äntligen tillbaka. Fast det där med äntligen är det nog bara vi som tycker. Igor har som vanligt stortrivts och varit ute från arla morgon till sen kväll. Till och med i spöregnet, vilket han inte gärna är ute i när det gäller vanliga koppelpromenader. Ja, suck, det känns som om vi måste köpa ett hus och en tomt åt Igor snart. Han tycker det är såååååå mysigt att vara ute och glutta på folk.

Det första vi fick göra när vi kom för att hämta Igor var att ta bort x antal fästingar. Mattes stackars föräldrar hade gjort sitt bästa, men Igor är hal som en ål och kan fräsa som en ilsk katt, så det är sannerligen inte lätt. De hade fått bort några stycken, men ville inte riskera att traumatisera honom och genom att ta i med hårdare tag än de gjorde, vilket de hade behövt göra om de skulle ha en chans att få bort dem. För oss gick det dock utan bråk. En gång i tiden gjorde han så där med oss också (vilket vi säkert skrivit om tidigare på bloggen) men nu för tiden verkar har han lärt sig att:

1) det är ingen som helst idé att protestera för vi är så där jobbiga hur han än gör
2) de gör för de mesta inte alls ont när husse och matte gör något

Imorgon kommer dock förtroendet sättas på spel igen då vi ska operera bort den konstiga klon. Stackars skrutt! Det är visserligen ett simpelt ingrepp men sen blir det tassbandagebyten, sorg och elände igen. Hoppas det går lättare denna gång än när han tagit bort klokapseln på framtassen för då var han upprörd och hade inte det minsta förtroende för oss. Då trodde vi att vi skulle "förstöra" honom och att han inte skulle lita alls på oss i fortsättningen, men i sanningens namn så var det väl då han "gav upp" och blev hanterlig igen. Vi var ju så illa tvugna att fortsätta fast han protesterade allt han kunde och det är väl den metoden som verkar funka bäst på Igor. Tjata, tjata, tjata och till slut går det. Det är ju bara det att man inte alltid är lika motiverad att hålla på när det inte är ett måste.

Som plåster på såren för att vi bökar med honom igen ska vi se till att åka och hälsa på massa roliga människor och ta honom till spännande platser tills tassen läkt igen, så att han åtminstone får mental stimulans.

En trött Igor i kvällsolen

Sommarkollo

Igor fick vara hos hundvakt i helgen eftersom husse och matte gifte sig på lördagen. En del efterfrågade Igor och undrade varför han inte var med, men nej, jag tror inte han skulle ha kommit till sin rätt bland 80 personer. I och för sig så skulle han ha många att tigga mat av :)
Husses syster har till och med föreslagit Igor som ringbärare, men det är ju lätt att se vilken katastrof det skulle kunna sluta i. Så nej, ingen Igor på bröllop!

Hur som helst så fick Igor vara hos hundvakt och det gick jättebra. Dock hämtade vi honom i söndags bara för att skjutsa honom till mattes föräldrar igår igen. Där ska han få vara på sommarkollo i 9 dagar eftersom husse och matte ska på bröllopsresa. Vi kommer definitivt sakna skrutt, men vi är högst tveksamma över huruvida skrutt kommer sakna oss eller inte. Vi lutar mot inte...




Har man en lundehund med fascination för snören så kan det bli viss problem med att färdigställa festprogrammen...







...eller med att få ha sina bröllopspresenter i fred!

Brum brum åka bil

Stackars Igor. Idag blev det mycket bilåkande. Vi har åkt fram och tillbaka för att fixa inför bröllopet, och lilla Igor fick åka med. Som plåster på såren fick han strosa runt i massa spännande miljöer när vi lämnade in bilen på service i Österbybruk, vilket tog några timmar. Sen var han helt i limningen när vi började packa i ordning saker här hemma, fast efter att ha hållt koll på allt i nån timme så orkade han inte mer utan gick och lade sig i sängen med en ljudlig suck. Nu ligger han och sover, helt utmattad av att ha "hjälpt" oss packa...

Chop chop

Igor och matte var som sagt hos veterinären igår för att klippa ner den konstiga klon. När jag kom hem visade det sig att den inte alls var nerklippt, istället hade det bokats tid för operation om två veckor. Det visade sig att veterinärerna hade blivit mycket bekymrade över det svarta ämne som växer på den tån, pratat nåt om "rupterat" och hur illa det var. Jag minns inte ens hälften av vad som berättades för mig, men det lät som att det ruttnade och hade sig. Inte fräscht alls. Så nu kommer Igors hela tå-paket på den tassen att helt enkelt opereras bort, vilket innebär att hans tass kommer se ut som en vanlig hundtass. Tänk så konstigt! Stackars Igor kommer få gå med tass-bandage igen alltså...

Jag har funderingar på om man ska be dem kastrera honom medan de är i farten, men det vette tusan om man ska riskera flera grejer samtidigt. Det vore onekligen praktiskt att få honom opererad två gånger på en sövning dock.

En besvärlig klo

Igor har en klo på en av baktassarna som orsakar ofantliga mängder problem. Det är en av extratårna som har en "dubbel" klo, där den klodel som är extra ser mycket konstig ut. Den är mycket plattare än den vanliga och växer precis bredvid den vanliga, men har en tendens att kurva sig neråt/innåt. Detta är bökigt i sig att klippa, för det är svårt att få grepp om det hela med en vanlig klotång, men det som ställer till det hela ännu mer är att hans tå i sig skjuter ut någon form av hornämne lite halvt parallelt med klorna. Det här joxet är helt svart och vi är inte säkra på om han har känsel i det eller inte. Bilden är ganska rutten men ger en liten uppfattning om den vridna klon.

De flesta andra klor får vi klippa utan alltför stora protester men den här är så svår att man måste krångla för att komma åt, och då blir det tvärstopp från Igors sida. Nu börjar den bli lite väl lång dock, så matte ska ta med Igor till Ekeby djurmottagning i eftermiddag för att (om det behövs) ge honom lugnande och sen ta fram någon större version av klotång. På SLU hade de en väldigt bra variant, men frågan är om det verkligen var något som var anpassat för hundar... Det som var bra med den var att den var "rak" hela vägen upp i saxbettet, de flesta andra klotänger har opraktiskt nog en inkrökning en bit in på tången som det är tänkt att klon ska passa in i. Funkar på de flesta klor, men inte den här skumma rackaren. Vi skulle verkligen behöva en sådan specialtång.

Harjägaren Igor

I torsdags gick Igor och jag hem från stan via de fyra mackarnas korsning, och min vana trogen så släppte jag Igor när vi kommit in i bostadsområdet som ligger bakom dem. Det är ganska avskilt där så jag är inte orolig för att han ska råka ut för något. Den här gången drog han dock upp en hare igen (de små krypen är sjukt bra maskerade) och satte iväg efter den. När han var trettio meter bort så röt jag i åt honom och då stannade han snällt och väntade på mig. Jag såg att haren satt lite längre bort så jag beslöt mig för att koppla Igor. Precis när jag böjer mig ner för att ta tag i kopplet så ser även Igor haren och sätter full fart. De springer och springer, med Igor hack i häl på haren, runt på gräset och sticker sedan bortåt, in bakom en huslänga som är hundra meter bort. Nu började jag bli orolig, Igor reagerade inte alls på mina rop och verkade helt ignorant av allt utom haren. Bortom huset finns en väg, så jag sprang efter dem ditåt. Följde hela huskroppen utan att se ett spår av vare sig Igor eller hare. Kom ut på vägen, ingen lycka där heller. Problemet nu var att jag inte visste alls vart de tagit vägen. Höger, vänster eller rakt fram? Jag bestämde mig för att ringa efter sökhjälp, men när jag ska ta fram telefonen ser jag att Igor står bredvid mig, flämtandes men väldigt lycklig. Jag blev så glad över att se honom så jag öste beröm över honom och kopplade lite snabbt upp. Bra iallafall att han fick positiv återkoppling på att komma in till mig... Men jag fick mig ett rejält skrämskott, han hade kunnat försvinna vart som helst. Sen sov han som en sten resten av kvällen, det var spännande att jaga hare.

I fredags gick matte ut på morgonkissen med Igor till Källparken. Där drog han upp en hare till, men nu följde han bara efter den en bit och kom sedan lydigt tillbaka. Han har nog fått upp jaktkänslan den lille rackaren.

Midsommarhelgen spenderades hos svärföräldrarna och Igor var såklart utomhus och vaken så mycket som det bara gick. Mest minnesvärt är när svärfar och hans hund kom tillbaka från en promenad samtidigt som vi skulle gå ut med Igor. Trots att han borde kännt igen dem så sprang Igor skällande mot dem, som för att skrämma bort dem, men när han kommit fem meter ifrån dem så tvärvände han och sprang i vild panik skällande mot mig, säkert 30 meter. Han blev så rädd när han insåg att han var ensam mot dessa inkräktare (som han borde ha känt igen) att han valde att fly för livet. Sen, när han samlat ihop sig, insåg han hur fånig han varit och struttade sen runt och låtsades som om inget hade hänt. Svärfar skrattade så han kiknade.

Vilken miserabel dag

Stackars lilla Igor. Till att börja med så var det lite fuktigt och kallt ute i morse. Huvva tyckte Igor och ville helst vända i dörren och lägga sig och mysa med matte istället. Sen fick han inte hälsa på en Chow-chow som gick på andra sidan vägen. Som om inte allt det här räckte så lämnade elaka elaka husse honom ensam på jobbet i fem minuter för att köpa mjölk på morgonkvisten. Inte alls Igors dag helt enkelt. Tur att städerskan skulle komma sen så han fick skrämma upp nån.

Till Igors stora sorg blev det inte så. Hon har tagit semester och hennes ersättare var inte alls särskilt imponerad av Igors skräckinjagande yttre. Han hälsade lite kort på Igor och fortsatte sen med sitt jobb. Igor blev lite spattig av att inte bli tagen på blodigt allvar så han svansade runt överallt där städaren skulle plocka med grejer. Till slut fick jag lyfta bort honom när han prompt skulle klättra ner i den svarta sopsäcken som killen tömde våra påsar i. Igor är allt annat än nöjd, han ser verkligen ut som att han har sålt smöret och tappat pengarna. Nu finns det ju ingen som är rädd för honom! Ruttnaste torsdagen på år och dar för lillgor. Efter att ha tuktat upp sin filt litegrann så har han gått över till att surmulet tutta med den.

Åh så förvirrande

Åtminstone sju dagar av tio så går jag och Igor samma lunchrunda upp till Engelska Parken, med några få modifikationer på vägarna men den generella ovalformen på vår promenad är sig lik. Idag bestämde jag mig för att göra ett test av Igor och gå baklänges, för att se om jag kunde få svar på några funderingar jag haft:

• Är det hemresans väg som gör Igor långsam, eller är det bara att vi är på väg hem?
• Triggas Igor att bli härjig i slutet av parken för att vi gått igenom delar av den, eller är det för att vi närmar oss slutet på den?
• Skulle han gå snabbt hemåt nu för att han förknippar den delen av vägen med att gå snabbt i vanliga fall?

Många frågor, men få svar. Igor var ganska rask på väg upp till parken även om han helst ville gå den vägen vi brukar gå. Han fann sig ganska snabbt och fick upp spår efter någon hund, så resan upp mot Carolina Rediviva gick bra. Väl inne i Engelska Parken märktes det hur förvirrad han började bli. Vi borde ju inte alls komma från det håll vi kom, och allt verkade bli bakvänt för honom. Han luktade sig framåt, men ville gärna stanna och spana lite för att försöka förstå vad som hänt. Han var inte så härjig utan höll sig gärna i närheten av mig. På väg hem blev han ännu mer konfunderad och stannade ofta för att orientera sig. Man såg att han kände igen sig, men han förstod liksom inte sammanhanget. Den måttliga värmen kanske påverkade lite, men mot slutet fick jag bära honom lite. Stackars lilla Igor somnade tvärt när vi kom in.

Det är inte lätt att tänka mycket som liten. Imorgon blir det nog den vanliga svängen, men det kan vara värt att byta runt ibland för att träna honom.

Träffa brorsan samt hundvakt

I fredags kväll tog vi en chansning och kollade upp med Igors bror Egon om han + mattar hade möjlighet att gå ut på en promenad. Tur var så kunde de stuva om litegrann så att bröderna fick gå en promenad tillsammans upp längs Sunnerstaåsen, och det var nog mycket uppskattat av lille Igor. Han leker så oerhört mycket bättre med andra lundehundar än vad han gör med andra raser, de skuttar runt på precis samma sätt. Egon är fortfarande mer dominant än vad Igor är, och det kommer nog aldrig att ändras, men Igor slår ifrån mer nu iallafall. Mest så sprang de runt, jag tror Igors favorit var när Egon hade en pinne och Igor fick jaga honom. En och en halv timme senare fick vi baxa in Igor i buren igen, då var det en trött och nöjd liten hund som somnade där.

Över helgen var husse och matte på bröllop nere i smålandsskogarna så då fick Igor vara hos en hundvakt. Vi var lite oroliga innan, för Igor har aldrig sovit över hos någon annan än svärföräldrarna, men det gick kalasbra. Han hade varit en snäll hund hela helgen (förutom på promenaderna såklart) och tryggt sovit ihopkrupen bredvid sin nya husse. Hundvakten var dock övertygad om att lundehundar måste ha en inbyggd GPS för oavsett vilken väg eller rutt han tog på promenaderna så var det konstant så att när de började röra sig hemåt så gick Igor långsammare, oavsett om Igor gått vägen förut eller ej. Den känner man igen... Det känns bra att ha en hundvakt som både vi och Igor är trygg med.

Bra och dåliga nyheter

De dåliga nyheterna är att Igor är risig i magen. Han har pruttat två lösa omgångar på väg till jobbet och nyss var jag ute för att se en till lös laddning. Jag är inte så orolig för igår smaskade han i sig lite hästbajs när vi var ute på kvällspromenad. Ofräscht.

De bra nyheterna är att Igor verkligen sa till! Han låg och sov och jag jobbade på morgonkvisten, ensam på kontoret. Sen gick Igor upp och ställde sig vid dörren, ömsom tittandes ut och ömsom på mig. Jag funderade på om han ville gå ut i korridoren för att leta efter mina medarbetare (även om ingen var här), så jag släppte ut honom dit. Då gick han till ytterdörrsmattan och satte sig där. Med tanke på att han börjat ge signaler om när han vill ut så tog jag ut honom och mycket riktigt så behövdes det.

Jag är så stolt över honom! Hoppas bara han blir bra i magen. Han verkar pigg iallafall, om än inte alltför klipsk.

Igor leker med den leksak han fick av Lars och Marie.

Var är min hund?

Det är så man börjar undra vem som har bytt ut min Igor mot den hund jag har här under skrivbordet. Den här hunden har gått nästan exemplariskt till och från jobbet de senaste dagarna, har varit lugn och stilla under dagtid, snäll mot besökare och sover hela nätterna. Definitivt inte som Igor brukar vara alltså. Han har visserligen nosat lite på vägen fram och tillbaka, men låter man honom nosa lite så kommer han sen snällt efter en och går ofta spontant fot bredvid mig. Kan det sammanfalla med att det har varit betydligt svalare de senaste dagarna?

Ett litet tecken på att det är Igor trots allt är att vi lämnade bort honom igår då vi skulle fixa med bröllopsprogrammet. Hundvakten tog med honom på en promenad till Gränby ishall, och allt gick jättebra. Dit. Sen tog all energi mystiskt nog slut precis när de skulle vända hemåt igen. Istället för den beräknade tiden på 40 minuter tog promenaden en och en halv timme :P

Vår veterinär skickade upp lite Dermonåntingnånting till oss, ett spot-on medel som skulle förbättra pälsens kvalitet, minska mjällandet och minska torrheten. Det är bäst att det funkar magiskt bra, för det luktade oerhört starkt. Igor gick runt och luktade gammal tant igår... Det är inte parfymerat utan består av örter och sånt, men luktar likafullt starkt. Vet inte om vi kommer stå ut med att ge en ny dos varje vecka.

Rumsren men varm

Den senaste veckan har varit jobbig för Igor. Han har svårt att acklimatisera sig till den värmebölja som har rått i Uppsala och är helt utslagen dagtid. Han följer gärna med ut och kan tänka sig att ligga i skuggan och spana på folk som går förbi, men promenader är inte att tänka på. Det kan gå att få runt honom en sväng på morgonen och sent på kvällen, dagstid så flämtar han och segar sig framåt. Varje gräsplätt måste rullas på.

Den mest positiva händelsen under veckan var natten till onsdagen. Klockan fyra skuttade Igor upp, men trots att han kunde gå runt i hela lägenheten så valde han att gå runt sängen och gny. Matte förbarmade sig över honom och tog ut honom men precis utanför porten stod en liten igelkott... Klart man inte kan koncentrera sig då, så något kiss eller bajs blev det inte. Upp igen. En halvtimme senare började traskandet om igen varpå matte tyckte att han skulle gå och lägga sig, de var ju nyss ute. Igor gav dock inte upp utan började krafsa matte på ryggen. Tydligare än så blir det nog inte tänkte vi, så hon tog med honom ut igen. Nu blev det både stort och smått och Igor kunde sen krypa upp i sängen, men bara för att en halvtimme senare studsa upp, gnällandes. Nu fick husse förbarma sig och gå ut med Igor, som drog av en tvåminuterskiss mot buskarna och sen vände in igen. Då var det väldigt drygt, men i efterhand kan vi se att han visade väldigt klara tecken på att faktiskt vara rumsren.

I helgen var vi i Linköping på husses systers examen. Igor fick följa med och strosade runt bänkarna när vi grillade på systerns innergård. Efter någon timme kom andra boende dit och hade en Jack Russel-hane på åtta månader med sig. Igor ville väldigt gärna hälsa, så vi frågade om han fick och det var ok. Hundarna nosade lite på varandra och sen slängde sig Igor morrandes och fräsandes över Jack Russeln. Döm om vår förvåning! Igor som bara har slagits en enda gång tidigare (och då började den andra hunden) och som i vanliga fall är så otroligt underlägsen. I måndags blev han ju hunsad av en tremånaders ridgeback, men nu var det andra bullar. Vi fick ta bort Igor därifrån, fortfarande fräsandes, men sen brydde han sig inte om hunden, vilket var orsaken till att vi gärna såg att de skulle hälsa i första fallet.

Ridgebackar är större än lundisar

Igår kväll åkte vi ut till Sunnerstagropen för att träffa en av mina arbetskamrater samt dennes hundvalp, en tre månader gammal ridgeback. Igor tyckte det var roligt att träffa en yngre (dock inte mindre) hund, men det visade sig ganska snabbt att den lekfulle valpen snabbt brottade ner Igor, som mest spenderade tiden med att skutta runt eller ligga på rygg. Så fort vi särade på dem skulle han fram igen dock, så det tog ett tag innan han insåg att han nog inte skulle kunna dominera den här valpen. När han insett det så tappade han intresset litegrann och ville mest titta på annat. Han sov som en stock när vi kom hem igen.

Värmen är rejäl nu och tär på Igor. Han blir bra slö av att gå ute på dagen och dricker som en svamp. Det är till att hålla sig i skuggan så mycket som möjligt.

Djungeln i Engelska Parken

I morse var vi uppe på SLU för ett återbesök hos veterinären. Hon gav tummen upp för behandlingen av Igors päls och tyckte vi kunde fortsätta med den låga dos som vi ger för närvarande. Han hade inga biverkningar som hon kunde upptäcka, men hon rekommenderade oss att badda på propylenblablabla på pälsen för att göra den lite mjukare. Detta skulle även underlätta hans tendens att få mjäll på de torra partierna.

Under lunchpromenaden var vi uppe i Engelska Parken och där var det rena rama djungeln. De kan inte ha klippt på ett tag, så Igor blev själaglad över att få skutta runt lite i frihet. Han är bra på att härja, den lille rackaren.





Efter det här klippet så hitta Igor nånting spännande i det höga gräset. Han dök ner kvickt som attan och kom glädjestrålande upp med en död duva i gapet. Han satsade på att hinna iväg med den, men till min förvåning släppte han den och stannade när jag röt till. Efter att ha kopplat upp honom så ville han gärna fram och sätta gaddarna i den igen...


Hemresan från där var inte alls lika rolig tyckte Igor. Vi skulle definitivt ha stannat i det höga gräset och jagat fåglar tyckte han. Väl här på kontoret drack han rejält och slocknade sen direkt.

Andnöd

Idag åkte vi upp till Älvkarleby på förmiddagen för att träffa våra föräldrar och gå igenom lite saker inför bröllopet. Med mattes föräldrar kom även Rizzla, Igors favorithund. Igor blev som vanligt väldigt till sig när han fick träffa henne, och nu när hon precis löpt så var han rätt så fixerad. På en "galen stalker"-skala skulle jag ge honom en solid sjua till en början. Oftast så lugnar han ner sig efter ett tag, men nu var han ettrig ettrig ettrig hela tiden. Han skulle fram hela tiden, och när han inte var nära så gnällde han. Nån timme senare satte vi oss vid några bord för att fika och Rizzla somnade direkt under ett av borden. Igor fick vi hålla på plats under det andra bordet, högljutt gnällande då han inte fick studsa runt henne hela tiden.
Ytterligare nån timme senare gick vi vidare mot Stora Hallen, och då hände något otäckt. Igor drog och drog för att kunna gå i rumpen på Rizzla, men vi höll emot. Plötsligt började Igor skaka och kippa efter luft, vilket höll i sig ett par minuter. Vi försökte ge honom lite vatten och kyla ner honom, och efter ett tag lugnade han ner sig lite. Våra gemensamma gissningar utmynnade i att han nog hade hyperventilerat, han var såpass stressad och i gasen av att försöka komma ikapp den där tiken. Resten av promenaden fick han tillbringa i husses armar.
Han är ganska trött nu, men verkar normal förutom det. Lilla skruttgor.

Oväntat ösregn

Igår kväll så tränade vi Igor lite inomhus och när han började bli lite för stissig så stängde vi av TVn och kastade ett getöga ut genom fönstrena. Gråmulet, precis som vanligt. Nåja, det var bara att dra på sig jackan och gå ut... för att mötas av ett massivt ösregn utanför trapphuset. Igor gjorde bokstavligen en U-sväng och SPRANG tillbaka in genom porten. Han stirrade på oss som för att säga att vi var helt galna om vi skulle ut i det där vädret och att han minsann vägrade. Jag och matte hade väldigt roligt med tanke på hur han kastat sig ner för trappen några sekunder tidigare för att komma ut så snabbt som möjligt.

Vi tvingade ut vår lilla mespropp i regnet ändå och fick honom att gå runt den vanliga svängen. Han visade med hela kroppen vilken otroligt värdelös ide det här var. Öronen ihopdragna, ögonen små svarta springor och kroppen miserabelt lunkande så nära bakom mig som det bara gick (husse är störst och bäst regnskydd). Efter ett tag så hade han vant sig någorlunda och även om han inte tyckte det var kul så kunde han tänka sig att åtminstone nosa lite och markera lite.

Bäst på promenaden var på väg tillbaka när vi kommit in på föreningens innergård. Vi brukar släppa honom lös här för han brukar vilja härja loss lite, men man får passa lite på honom så han inte springer och letar kattbajs i boule-banan. Man brukar även få locka honom lite för att få ner honom för cykelrampen ner till källardörren, då han gärna stannar ute lite till. Vi släppte honom nu också, beredda att hugga honom vid sanden... helt i onödan. Han sprang visserligen och sprallade, men i ett rakt streck mot dörren. Där väntade han på oss tills vi kom nära, sen sprang han ner till dörren för att vara först in.
Han är ganska bekväm av sig, vår lilla hund.

Rävgor

Idag har Igor ätit pannkaka. Smask! En gnutta pannkaka i torrrfoder gör så att allt slukas glupskt. Som vanligt efter måltiden måste han gå och härja med:
1) soffkuddarna
eller
2) matte och husses täcken

Idag valde han alternativ 1 först men eftersom vi kunde se honom för lätt från köket och därmed banna honom förflyttade han sig snabbt till alternativ 2. Han är dock inte dum utan låtsas helt oskyldig så fort man kikar in. Ser ut som att han bestämt hävdar att det var en annan hund som kom och gjorde detta. Den hunden är förstås spårlöst försvunnen... Mycket skumt.

Appropå att inte vara dum så skulle man kunna säga att han är slug som en räv. Ganska lik också.
Räven (som bor med björnarna på Skansen) satt och såg väldigt eländig ut i dag för björnarna var inne och inte han. Hans min var precis som Igor när han tycker synd om sig själv. Det finns ingen som är så bra på "att sälja smöret och tappa pengarna" som Igor!
Helt säker på att Lundehundar härstammar från rävar och inte vargar, som alla andra normala hundar!


Här om dagen var vi ute och lekte med vår nya kamera och då tog husse några hoppbilder.

Agilityhunden Igor

Two-Facegor

Att en och samma hund kan ha så vitt skilda beteenden på en och samma promenad. Igor går som en skållad iller den första kvarten på lunchpromenaderna. Han travar på så kvickt att husse får lägga långa benet före för att undvika drag-tendenser. Men när den magiska punkten där vi börjar dra oss tillbaka har nåtts, ja då är det någon annans hund som jag går med. Då ska det nosas överallt (vilket jag kan köpa), kissas lite men för det mesta ska han bara tvärnita och stå och fundera. Eller ja, det vette tusan om han gör det heller. Vi har inte listat ut varför han stannar sådär. Är det trots? Är det ovilja att gå in? Är det ett rop på hjälp? Går saker för snabbt?
Vad det än är så är det drygt som tusan. I början av prommisarna är man så glad och nöjd och tänker att "Igor är världens bästa hund", men mot slutet är man nästan rasande och är beredd att byta honom rakt av mot en jakthund som åtminstone har driv framåt.

Kunde han bara sluta med sitt bromsande så skulle han nog vara den perfekta hunden. Ensamhetsträningen kan man leva med, men när man inte kan gå så blir det för mycket.

(För er som inte minns så var Two-Face en ärkeskurk till Batman. Hans signum var att han hade två vitt skilda sidor av sin personlighet och ansikte)

Fisgor

Något är ruttet i Igors mage... Igår kväll när husse och matte hade plockat fram lite äppelpaj, fixat lite te, myst upp i soffan och slagit på CSI:NY så låg Igor såklart och sov bredvid oss. Bredvid och bredvid, hans 7,5 kg tog som vanligt upp halva soffan, men det är mysigt att ha honom där. Ända tills han började fisa riktigt elaka grejer som höll på att döda husse. Han höll på nästan en timme att skicka ur sig obehagligheter, vid nåt tillfälle vaknade han själv upp och rynkade på nosen. Man undrar vad han har satt i sig för att bli så risig i kistan.

Nästan fågelfångare

Idag på lunchen så tog vi en sväng i regnet upp mot Engelska Parken. Där hittade Igor en liten fågel som hoppade runt och letade mask. Jag tänkte inte mer på det utan lät honom studsa fram mot den på kommando. Fåglar brukar inte missa när han brakar fram utan hinner lätt flyga iväg innan han paddlat sig fram. Till min förvåning flög inte den här iväg, utan försökte hoppa undan. Det funkar inte riktigt mot Igor, utan hipp happ så hade han den mellan sina tassar och var på väg med gaddarna mot den. Här fick jag dra till i kopplet så han tappade fågeln, och den hoppade bort. Den måste varit skadad på något sätt, för den fortsatte att hoppa hela tiden.

Igor blev mycket förgrymmad och ville inte alls släppa tanken på att nästan ha fångat en fågel. Han stannade hela tiden på vägen tillbaka och spanade efter andra fåglar som han kanske kunde få tag på. Inte helt populärt tidsfördriv när det regnar, tyckte husse.

Igor ogillar regn

Idag regnar det.
Igor gillar inte riktigt när det regnar, direkt man kommer ut så drar han ihop ögonen och knörpar ihop öronen. Sen blänger han lite på mig och undrar varför i allsin dar vi måste vara utomhus i det här ruskvädret. Det positiva är att han går ganska bra framåt, för han fattar att vi inte kommer in förräns vi är framme. Nackdelen är att om han kan gå under tak/grenar någonstans så stannar han gärna där.

Nu när han har torkat så kan han äntligen ta det lite lugnt och sover skönt i en liten hög på golvet. Husse skulle kunna ge nästan vad som helst för att få göra samma sak.

Medvetslösgor

Idag har vi varit mycket aktiva. Eller, ja åtminstone första halvan av dagen.

Vi började med att gå ut kl 5.15 för att det var någon som var såååå kissnödig. Väl ute var det någon som inte var så kissnödig som han först påstått men eftersom det faktiskt var en strålande morgon så gick vi till stora fälten och denne någon fick springa lös en stund. Sen återvände vi hem i tron om att vi skulle sova länge till. Men nej, samme någon skulle ut igen kl 7.00. Denna gång var han faktiskt bajnödig, och det var husse som tog ut honom, men ändå!!!

Efter liten sovstund till, lite stök och bök, och en frukost så bar det av till stan. Där uträttade vi några ärenden och sedan tog husse och jag en varsin cafe latte med oss från Barista (har det godaste skummet i hela stan!) och satte oss nere vid ån. Perfekt tycker Igor för där kan man spana på fåglar!
Redan här var Igor trött. Han blir så´n av mycket att titta på.

Efter att Igor noggrant studerat när vi lagat lunch och sedan utan att blinka iaktagit oss medan vi intog denna måltid var han ännu tröttare. Han bestämde sig för att sova men precis då kom husses alla kompisar för att hämta med husse på svensexa! Husse blev lika förvånad som Igor men båda fann sig snabbt i sin roll. Igors roll var att ligga på hallmattan och bli kliad på magen av SAMTLIGA i svensexe-gänget. Klarade den galant :)!

När husse gått var det dags för oss att åka iväg på hundpromenad med Igors syskon. Detta var något som husse planerat in i ovetskapen om att det skulle vara svensexa men vi kunde ju lika gärna åka utan husse. Sagt och gjort!

De följande 2 timmarna ägnade Igor åt att springa, busa och bråka med sina hunskompisar. När vi kom hem var han som en liten trasa. Han däckade i sängen och rörde sig inte på flera timmar. Inte ens när jag gick upp och ner i tvättstugan och lämnade honom ensam!
Stor framgång för ensamhetsträningen! Men...kanske det inte riktigt räknas att en hund kan vara ensam hemma om den istort sett är medvetslös? Jag tror nämligen inte att han var riktigt medveten om att jag kom och gick.

Vid 21 piggnade han på sig och vi tog en trevlig promenad varpå han däckade igen. Snabb kisspromenad 00.00 och nu sover han djupt. Lugn kväll för matte. Jobbig, men bra, dag för Igor.

Är det en lundehund eller nåt annat?

Jag tror vi blivit lurade! Det vi kallar Igor måste vara en konstig blandning av olika djur med tanke på att Igor..

ålar sig fram genom gräset som en orm och

äter gräs som om han vore en ko.

Som tur är så är han så mysig att det inte spelar någon roll vilken konstig ko-orm han än må vara.

Strax efter att gräsbilden togs så släppte jag Igor lös. Vi skulle gå ner för baksidan på Uppsala slott, och gången är en smal stig med en brant uppåt vänster och neråt höger. Ganska säkert tyckte jag, ingen annan går där och han kan liksom inte ta vägen någonstans. Jag traskade på med Igor bakom mig, och var såpass lugn att jag pratade i telefon lite medans Igor nosade på något bakom mig. När jag gått femtio meter vänder jag mig om och ser att Igor inte är bakom mig alls. Går tillbaka till där jag senast såg honom. Ingen Igor. Sen tittar jag upp i backen, och då sitter han tjugo meter upp i slänten och spanar ut över Uppsala. Antingen hade han tappat bort mig och letade jäkla uselt eller så hade han följt efter något spår ditåt. Lite lockande med godis fick honom att kasta sig ner mot mig, så till slut fick jag tag på min lilla bushund. Han är helt utslagen nu och ligger snarkandes under mitt skrivbord.

Linnéåret gör Uppsala grönt

I morse när vi kom till gågatan så möttes vi av en överraskning


Hela gågatan var grön! Eller inte hela, men en remsa i mitten längs hela iallafall. Igor tyckte det var mycket mycket konstigt. Det var gräs, men samtidigt inte (det är plastgräs tror jag). Han var tvungen att nosa väldigt noga på det innan han kunde tänka sig att stå stilla på det.


I måndags efter hästmötet stötte vi även på världens sötaste lilla igelkott. Den stod med huvudet mot en husvägg och inbillade sig att om han inte såg hunden så såg inte hunden honom. Sen taggade han till sig för säkerhets skull. Igor tyckte det var väldigt konstigt, men dumma husse och matte lät honom inte gå fram och leka med igelkotten.

Hästar i Sala backe

Igår kväll gick vi en promenad efter middagen för att Igor skulle vara lite lugnare till CSI:NY. Vi traskade upp mot Källparken (jag har lärt mig att det heter så, inte "stora fältet" som jag tidigare trott). I början av parken så stannade Igor och vädrade en hel del, men det är inte så oväntat, det går mycket hund i området. Vi fick med honom och började gå lite längs den gångväg som cirkulerar det stora gräsfältet och till vår stora förvåning ser vi att två tjejer rider i galopp från ungefär där vi gått till andra sidan fältet. Det måste varit dem Igor känt doften av.
De stod och pratade med några kids vid dagiset och satte sen av i galopp runt gångvägen. Här kände vi att det nog var opraktiskt att stå kvar på gångvägen... Att få Igor att självmant gå någonstans när något så spännande hände var omöjligt, så tyvärr fick vi lyfta upp honom och flytta honom. Det var egentligen det sista vi ville göra, det bidrog till att göra situationen ännu mer laddad, men vi litade inte på att tjejerna kunde hantera sina hästar om Igor skulle satt igång att gaffla/skutta runt. När de väl dragit förbi oss kunde vi med vissa svårigheter gå vidare på promenaden, men Igor tyckte det luktade mycket mycket intressant och spårade fram och tillbaka när vi sen återvände från promenaden en halvtimme senare (inga hästar synliga då). Han somnade gott när vi kom hem och drömde nog om de där stora konstiga sakerna.

Jag kan inte säga att jag är helt nöjd över beslutet att ta två hästar och rida i galopp i ett bostadsområde. Tänk om tänk rätt.

Igor <3 matte

Igår kom matte tillbaka från möhippan och Igor blev så glad så glad. Han har varit lite olycklig över att hon varit borta, men när hon äntligen kom tillbaka kunde han slappna av. Iallafall så länge som vi
a) var i samma rum
b) inte rörde oss samt
c) helst sov

Han har svansat runt hennes ben hela tiden i stort sett, och när vi såg på film igår så låg han med nosen intryckt i hennes tröja och sov. Mycket mysigt för lille skruttgor. Han har varit fast besluten om att inte missa när hon går ut genom dörren nästa gång, så han är vaksam mot dörren. Nu får han ligga här på jobbet och ta igen sig.