Igår kväll så tränade vi Igor lite inomhus och när han började bli lite för stissig så stängde vi av TVn och kastade ett getöga ut genom fönstrena. Gråmulet, precis som vanligt. Nåja, det var bara att dra på sig jackan och gå ut... för att mötas av ett massivt ösregn utanför trapphuset. Igor gjorde bokstavligen en U-sväng och SPRANG tillbaka in genom porten. Han stirrade på oss som för att säga att vi var helt galna om vi skulle ut i det där vädret och att han minsann vägrade. Jag och matte hade väldigt roligt med tanke på hur han kastat sig ner för trappen några sekunder tidigare för att komma ut så snabbt som möjligt.
Vi tvingade ut vår lilla mespropp i regnet ändå och fick honom att gå runt den vanliga svängen. Han visade med hela kroppen vilken otroligt värdelös ide det här var. Öronen ihopdragna, ögonen små svarta springor och kroppen miserabelt lunkande så nära bakom mig som det bara gick (husse är störst och bäst regnskydd). Efter ett tag så hade han vant sig någorlunda och även om han inte tyckte det var kul så kunde han tänka sig att åtminstone nosa lite och markera lite.
Bäst på promenaden var på väg tillbaka när vi kommit in på föreningens innergård. Vi brukar släppa honom lös här för han brukar vilja härja loss lite, men man får passa lite på honom så han inte springer och letar kattbajs i boule-banan. Man brukar även få locka honom lite för att få ner honom för cykelrampen ner till källardörren, då han gärna stannar ute lite till. Vi släppte honom nu också, beredda att hugga honom vid sanden... helt i onödan. Han sprang visserligen och sprallade, men i ett rakt streck mot dörren. Där väntade han på oss tills vi kom nära, sen sprang han ner till dörren för att vara först in.
Han är ganska bekväm av sig, vår lilla hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar