Rumsren men varm

Den senaste veckan har varit jobbig för Igor. Han har svårt att acklimatisera sig till den värmebölja som har rått i Uppsala och är helt utslagen dagtid. Han följer gärna med ut och kan tänka sig att ligga i skuggan och spana på folk som går förbi, men promenader är inte att tänka på. Det kan gå att få runt honom en sväng på morgonen och sent på kvällen, dagstid så flämtar han och segar sig framåt. Varje gräsplätt måste rullas på.

Den mest positiva händelsen under veckan var natten till onsdagen. Klockan fyra skuttade Igor upp, men trots att han kunde gå runt i hela lägenheten så valde han att gå runt sängen och gny. Matte förbarmade sig över honom och tog ut honom men precis utanför porten stod en liten igelkott... Klart man inte kan koncentrera sig då, så något kiss eller bajs blev det inte. Upp igen. En halvtimme senare började traskandet om igen varpå matte tyckte att han skulle gå och lägga sig, de var ju nyss ute. Igor gav dock inte upp utan började krafsa matte på ryggen. Tydligare än så blir det nog inte tänkte vi, så hon tog med honom ut igen. Nu blev det både stort och smått och Igor kunde sen krypa upp i sängen, men bara för att en halvtimme senare studsa upp, gnällandes. Nu fick husse förbarma sig och gå ut med Igor, som drog av en tvåminuterskiss mot buskarna och sen vände in igen. Då var det väldigt drygt, men i efterhand kan vi se att han visade väldigt klara tecken på att faktiskt vara rumsren.

I helgen var vi i Linköping på husses systers examen. Igor fick följa med och strosade runt bänkarna när vi grillade på systerns innergård. Efter någon timme kom andra boende dit och hade en Jack Russel-hane på åtta månader med sig. Igor ville väldigt gärna hälsa, så vi frågade om han fick och det var ok. Hundarna nosade lite på varandra och sen slängde sig Igor morrandes och fräsandes över Jack Russeln. Döm om vår förvåning! Igor som bara har slagits en enda gång tidigare (och då började den andra hunden) och som i vanliga fall är så otroligt underlägsen. I måndags blev han ju hunsad av en tremånaders ridgeback, men nu var det andra bullar. Vi fick ta bort Igor därifrån, fortfarande fräsandes, men sen brydde han sig inte om hunden, vilket var orsaken till att vi gärna såg att de skulle hälsa i första fallet.