Olika lekar

Igor och Naim leker väldigt olika. De fick korv i en toarulle i en äggkartong idag.
Naim avrättar snabbt och raskt sin kartong. Inget tjafs, minimalt med skräp. Målet är att snabbt få i sig korven.Igor å sin sida är inte lika klinisk. Han satsar mest på att förstöra allt, att det är korv med i bilden är bara en liten bonus enligt honom.Kombinerar man de två motsatserna blir det oftast såhär...

Igor ger upp

Nu har Igor gett upp sin jakt efter Rizzla, åtminstone för stunden. Han stapplade fram till sin bur och slocknade totalt. Stackars lilla trötta lundis

Igor är kär

Rizzla har ganska nyligen slutat löpa men Igor har kärat ner sig totalt i henne. Han verkar inte märka/bry sig i att hon är allt annat än villig, han försöker fria om och om igen. Han vill inte ens ta emot kanelbulle, utan sitter bara och piper i panik när han inte kan nosa henne i baken. Det var nog onödigt att ta med mat till honom den här helgen...

Kallt kallt kallt

Det är inte funkis det här. När jag och Igor steg av tåget i Järvsö i tisdags möttes vi av en vägg av kyla. Usch och fy, minus 22 grader och iskall bil. Tur att Igor hade sin lilla overall, annars hade han fryst nåt hemskt. Pälsen börjar bli sliten nu igen... Nåväl, vi kom hem iallafall, bilen var nästan varm när vi sladdade in på gården.
Igår var det -27 på morgonen. Blää tyckte vi allihopa. Naim var ute med täcke på en stund i solen runt lunch, men förutom det ville de mest gå in. Nåja, en dag inne brukar de överleva.
Imorse visade termometern otäcka -29. Hundarna kommer inte långt innan tassarna börjar krampa, oavsett hur tjocka täcken de har på sig. Det är inte funkis, det är det inte. Nu håller vi tummarna (vilket är ganska många i Igors fall...) för att det blir en värmebölja imorgon. Tänk vilken lyx om det bara var runt -10.

Gammelhusse

Med två dm nysnö över det gamla snölagret så är det mysigt att krypa ner hos husses pappa i soffan

Skönt med säng

Vid en närmare koll så var det inte vår dotter som låg i barnsängen. Det var istället en liten räv som tyckte det var fantastiskt skönt med en egen säng

Mallig

Vi kör med täcke på Igor nu när det är kallt eftersom han tappat en hel del underull, och han blir otrolig mallig när han har det på sig. Han struttar fram längs gatan som om han vore osårbar, bara för att han inte fryser...

Dambesök

Dambesök har vi haft idag. Och herrbesök också.

Våra vänner var här med sina två hundar, en hane och en tik, och Igor var förstås till sig över tiken. Den här tiken säger till på skarpen när hanar är dryga, och nu är det ju så att just dryghet är Igors paradgren och därför blev det en hel del åtsägningar. Lite tog han väl åt sig men det verkade ändå som att han var fast övertygad om att han hade "halva inne". Minst. Tokhund!

Naim var inte sååååå upprörd på dessa hundar, verkar som att han minns dem fast det var ett bra tag sedan de sågs sist. Han vågade sig till och med på med lite bus med tiken. En aning skräckblandad förtjusning var det nog, men ändå...

Hanen kommer han dock inte överens med. Han förstår inte att Naim är rädd och ska ge honom på moppenn när han skäller. Något som får Naim att bli ännu räddare. Men så länge de är skilda åt med ett kompostgaller bryr de sig inte märkvärt om varandra så det är ändå helt ok.
Igor verkar betrakta hanen som något som ibland råkar vara i vägen när han ska nosa tiken i rumpan.

Btw, så blev Naim jagad av en schäfer här om dagen. Erik hade gått ut med hundarna och efter en kort stund kom Naim tillbaka själv. Visade sig att grannarnas två hundar kommit rusande och Erik insåg att han inte hade en chans att mota två hundar och samtidigt ha koll på både Igor och Naim. Så han släppte Naim i förhoppning om att han skulle springa hem, vilket var exakt det han gjorde. Nu följde tyvärr schäfern efter en bit men snabb är han ju så ingen schäfer hinner ifatt honom och han verkade faktiskt inte alls speciellt stressad. Lite extra koll från fönstret höll han på kvällen, bara så där utifall, men inget annat.

Härja i snö

Naim och Igor har lite olika förutsättningar för att ta sig fram i snö, vilket märktes ganska tydligt på gårdagens promenad. Vi traskade över fälten och in i skogen och sen tillbaka. 

Den svarta blixten tyckte det var väldigt roligt. Han sprang och sprang och sprang. Såhär såg det ut mest hela tiden. Om tassarna knappt hinner nudda marken så blir snön inte så jobbig, och långa ben hjälper ju till.

Igor hade det kämpigare. Snön var upp till över magen på honom, så oftast så pulsade han bakom mig i mina fotspår. Ibland gjorde han avancemang dock, oftast för att jaga ikapp Naim. Han lyckades aldrig riktigt...

Efter den slitsamma promenaden var det dags att jobba lite. Ingen rast och ingen ro för våra små hundar.

Igor på hemmaplan

Naim är i Uppsala med husse så Igor är kvar hemma och gör Yg osäkert. Eller ja, själv tycker han troligtvis säkert för så fort man släpper ut honom börjar han vrålskälla. Vet faktiskt inte om han vet vad han skäller på...En livsfara kan ju bara inte vara utanför dörren VARJE gång. Eller?

Nåja, igår fick han iallafall följa till mitt jobb eftersom jag hade lite ärenden dit. Han skötte sig faktiskt rätt bra trots att han var tvungen att gå in "galler-vägen", åka hiss och dessutom vara själv på rummet ett par timmar. Vara-självandet var väl det som gick sämst, men vad gör man? Vi kan ju inte "dadda" med honom ständigt.

Salukipromenad

Årets dåligaste bild. Den är dock ett bevis på att Naim träffade en väldigt trevlig hund idag. Vi traskade upp till stadsskogen och mötte där Ghanim (som faktiskt är halvbror till Naim, "brother with another mother" som det så fint heter) samt hans husse och matte.
Morr och skäll såklart från Naim till en början, men vi började promenera direkt och då lugnade han sig. Sen gick han och tittade lite försynt på den där andra salukin utan att riktigt veta hur han skulle bete sig, men efter ett tiotal minuter så traskade de på bredvid varandra utan att Naim brydde sig nämnvärt. Det är guld värt när man träffar hundar som kan tolka Naims rädsla på rätt sätt och inte bryr sig så mycket i allt oväsen han för. Under promenadens gång så nosade de på samma ställen och Naim gjorde tillomed lite lekinviter. Strålande tyckte husse som var lite nervös innan över hur han skulle bete sig. Hundträffandet har legat lite i träda sen november, med undantag för vinthundspromenaden häromveckan.
Väl hemma så pep han tills jag hade serverat middagen, vilken försvann i en himla fart. Nu ligger han och sover gott och funderar nog på vad som egentligen hände. En hund som var snäll mot honom? Mer sånt här och han kommer nog att bli betydligt mindre rädd för andra hundar.

Packa

Man får vara på sin vakt när man packar väskor i det här huset. Igor är sjukligt nyfiken och skulle mer än gärna packa ner sig själv. Den här veckan får han snällt stanna hemma dock, Naim får den stora äran att dela tågvagn med husse.

Tjockt med snö

Det är tvärmycket snö i luften och marken idag. Hundarna och jag gjorde en oväntad manöver och gick över de närmaste ängarna och sen in i skogen. Kul tyckte Naim som gladeligen forsar fram i snön. Jobbigt tycker Igor som måste dubbelhoppa för att ens ta sig framåt. Snön når upp till över magen på honom på de öppna ytorna, men inne i skogen kunde han ta sig fram lite lättare. En sån promenad till i eftermiddag och hundarna kommer vara rejält möra.

Vanans makt!

Igor är en hund som gillar rutiner och vanor. Avvikelser betraktas som onödiga och ibland rent ut av livsfarliga.

Från vår farstu finns två dörrar. En som leder ut till verandan och en till riktig bron. Eftersom det är lättare att ta ner vagnen via verandan så är det rätt ofta som jag går ut den vägen nu för tiden. Igor och Naim likaså. Medan Naim sedan väntar vid grinden så springer Igor in igen och väntar på att bli utsläppt via den andra dörren =) Ibland undrar man ju hur det står till i lundeskallen!

Kär?

Mycket oväntat så löpte mammas och pappas tik nu när vi var där sön-tis. Gissa om våra killar var till sig? Speciellt Naim som inte riktigt träffat någon löptik medan han varit könsmogen var mycket förtjust och även nu när vi är hemma så verkar han rastlös och vankig? Är han kär månne?

Strålande väder idag. Dags för långprommis...

Vinthundspromenad

Idag var vi på vinthundspromenad ute i Föne. En drös borzoier, whippetar, salukisar och några till var där. Naim var rädd först men lugnade ner sig mot slutet. Igor var i sjunde himlen. Massa tikar! Vi såg knappt till honom när han väl var lös

Igen

Jaha. Suck. Igen. En kisspöl på golvet. Antagligen Igor men med tanke på Naims små misstag på sistone så vet man inte. Bövlans hundar!

En långpromenad fick de sig idag dock även om en av dem (vem vet vi ju inte) inte förtjänar det...

En sån dag

Jaha, det är en sån dag idag. Hundarna vägrar gå ur sina sängar, i Naims fall vår säng, efter att ha känt av kylan på morgonpromenaden.

Sötgor

Kan man annat än älska en hund som är såhär söt?

Fashion bor inte här

Jag och Igor är i Uppsala idag igen. Igor är helt till sig så klart och ska stanna överallt. Lundebromsen slår till titt som tätt till min stora förtret. Vädret är vidrigt, jag fick silvertejpa ihop de trasiga höstskorna för att undvika översvämning. Classy.

Onåd

Naim Shahin har varit i onåd hos husse idag. Vid lunchtid skulle matte åka in till Ljusdal en sväng, så jag var ensam med hundarna och vår dotter. Alla låg och sov, så jag trodde det skulle bli en enkel historia. Men ack vad jag bedrog mig...
Efter en kvart hörde jag hur Naim började hulka uppe i sitt spaningsrum. Raskt sprang jag dit och lyfte ner honom från sängen, ganska säker på att här skulle det kräkas galla. Med tanke på att han är otroligt ovillig att äta något på förmiddagen (förutom skinkskivor som äts ur handen) så har vi lärt oss känna igen det ljudet och dess effekter. Lyftande lyckades och upp kom en brun sörja. Naturligtvis, eftersom matvägrandet inte inbegriper de hästlortar som ligger på vägarna här och var och som Naim tog en smakbit ur på förmiddagspromenaden. Nåväl, efter fullbordat dåd så springer han ut ur rummet och ner för trappen, med mig i hälarna för att kunna ge lite smask för att förhindra mer olyckor. När jag väl kommer ifatt honom i vardagsrummet ser jag hur han står och vaktar en brun gegga i soffan :( Hundskrället har tyckt att bästa sak som fanns att göra var att hoppa upp i soffan och fortsätta sina hulkningar där. Hur han kunnat välja att dynga ur sig det i sin favoritviloplats är en gåta, borde han inte ha valt någon annan plats?
Att försöka reda upp hela situationen med kräkor här och var, en hund som desperat behöver nåt att äta, en hund som bara är nyfiken på allt (och skällig) samt en gråtande unge var ungefär så långt från en "enkel historia" som man kunde komma...

Tur att han är en så charmerande hund, framemot eftermiddagen så var vi kompisar igen, även om det kommer bli hårdare frukostrutiner framöver. Tvätta soffa från kräks är ingen höjdare.

Leksakshärj

Resultatet av Naims claimande av leksakerna i hundlådan blir som vanligt en fullproppad soffa. Kul har han dock, mest populär är pipbilen

Bråck

Igor blir mer och mer kaxig mot Naim, åtminstone när de är inomhus. Utomhus är bägge medvetna om att Naim är fullständigt överlägsen på alla sätt och vis. Han kan springar i cirklar runt lundehunden, som mest ligger och sprattlar. 

Inomhus däremot är det Igor som är en plåga för Naim. Så ofta som han bara kan så är han på Naim, oavsett plats och tillfälle. Han har tillochmed börjat hoppa upp i soffan bara för att bråka med Naim, och då ska man komma ihåg att Igor absolut inte kan hoppa upp i soffan när det gäller att mysa med husse eller matte där. Såhär ser fler och fler av våra dagar ut... Naim skulle nog kunna säga till honom på skarpen, men för det mesta så är han ganska så passiv och tycker nog att det är en kul lek. För Igor är det blodigt allvar.

Stryk

En isklump vid vägkanten muckade gräl under förmiddagspromenaden. Naim tog hand om det hela och gav den en rejäl omgång

Lite väl morsk

Idag har det blivit varmare och vi har kunnat vara ute längre med hundarna utan att de fått kramp eller blivit för kalla. Naim tog det lite väl långt och skulle inte bara vara ute och härja en hel del, han skulle tillochmed stanna kvar ute när vi andra gick in. Han sprang runt en hel del och satt sen på trappen och spanade en bra lång stund. Han skulle absolut inte komma in när vi frågade, och även om han hade täcke på sig så var det -17 ute. För nån månad sen skulle han ha vägrat att ens visa nostippen ute vid den temperaturen!
Igor var inte lika pigg på att vara ute, däremot så fick han följa med in till Färila och ta en promenad på kvällskvisten. Mycket uppskattat av lilla lundisen som paddlade på så mycket han kunde och nosade överallt. På kvällen så överraskade de oss med att leka snällt med en snörstump tillsammans, helt utan att vi påverkat dem eller ens startat leken. De utvecklas när man som minst anar det.

Mysteriet med Naims olycka

Suck. Dubbelsuck. SUCK!!!
Vi var lite fundersamma i morse över varför Naim hade dragit en pink inne. Nog för att Igor hade gjort en hög i samma rum under natten, men den var borta och borde inte ha triggat salukin. Förklaringen kom senare på eftermiddagen, när min mor tittade på min fars kängor, som stod innanför dörren. Trots att han inte hade varit ute tidigare under dagen så var det en mystisk pöl under en av dem...
[Trumvirvel]
Hela kängan var blöt, och det tog inte lång tid innan hela händelseförloppet stod klart för oss. Mitt i natten har Igor smygit ner från sovrummet utan att väcka någon av oss. Han har sen tassat fram till ytterdörren och väntat på att bli utsläppt (gud förbjude att man skulle krafsa eller skälla eller vadsomhelst). När det inte gått fort nog har han tittat sig omkring, sett ett lämpligt föremål och sedan släppt loss. Eftersom inte det hjälpte så kackade han sen på golvet. När Naim sen kom ner på morgonkvisten kände han såklart lukten av Igors pöl och antog nog att "hey, idag är det kallt, storebrorsan får tydligen pinka inne då, jag får säkert det med". Kanske inte helt korrekt, men klart mycket bättre än att han skulle skvätta inomhus bara för att.
Igor står inte så hemskt högt i värde just nu. Tur att han är så söt.

Köldvakt

Trots att det är skitkallt ute så ska Naim prompt sitta på trappen och spana. Det extratjocka täcket är gudasänt idag

Hopp och förtvivlan

Våra hundar får oss att pendla mellan enorm stolthet och djup besvikelse.

Igår när vi var ut gjorde Naim några rejält långa repor på ängarna men varje gång vi kallade in honom kom han som skjuten ur en kanon tillbaka. Mycket stolta var vi över vår lydiga saluki.

I morse sjönk dock stoltheten. Han inledde med att pinka inne. Ingen markeringskiss eller så utan bara en rejäl valpkiss mitt på hallgolvet. Och det var precis när jag var på väg att släppa ut honom, jag höll till och med i handtaget!!!!! Vad fick han för sig då?
En stund senare på själva morgonpromenaden såg han grannhunden på ca 600 meters håll och drog iväg mot dem. Han vände inte förrän han var nästan framme. Skithund. Att det dessutom var den hundilskna (eller ja, rädda) STORA schäfern som han sprang mot gjorde ju saken inte bättre. Undrar hur han tänkte då...Inget förmodligen.

Och lunderäven då? Igår kväll gick han till dörren och ville ut. Bajsade på en gång och gick in. Gissa om vi var stolta!? Men sen då? Jo, anledningen till att han inte ville ut i morse var för att han gjort inne i natt. Kände att det luktade skumt när jag kom ner i morse men anklagade avloppet alternativt mina stackars svärföräldrar som är på besök. I själva verket har Igor tydligen varit upp i natt och bajsat en STOR och mycket illaluktande hög på golvet. Ingen av oss har vaknat så de tidigare misstänkta svärföräldrarna hade tagit reda på det.

Nåja, rätt söta är de iallafall...Tur för dem.

Svinkallt

Morgonen börjar inte så lovande. Mätaren står på -28 grader utomhus och inte ens Igor vill gå upp ur sin bädd för att ta en morgonpink. Det är sannerligen ett tecken på att det är lite för kallt när ens lundis är beredd att hålla sig för att slippa gå ut... Naim ska vi inte tala om. Han har legat som ett andra täcke på mig och matte hela natten, oavsett hur mycket man rör sig och "råkar" puffa på honom så flyttar han sig inte, han följer bara med i rörelsen som ett oljelager och ligger sen kvar, ostörd.
Min gissning är att dagens rastningsturer kommer att bli korta och intensiva, med en saluki som springer så snabbt han kan för att undvika att nudda mark och en lundehund som vill vända stup i kvarten. Husse? Husse hade helst inte ens gått ut.

Utnyttjande av husse och mattes trötthet

Eftersom Naim ligger PÅ en i sängen och inte bredvid så lärde vi honom att han inte fick ligga med oss på nätterna utan bara med lov på dagtid. Detta gick strålande. Ibland hoppade han upp på nätterna men då sa vi bara åt honom att hoppa ner och han lydde...

Nu är vi så trötta på nätterna att vi inte märker när han hoppar upp och detta har salukin snabbt börjat utnyttja. Så gott som varje amningstillfälle upptäcker jag av att han ligger och gosar i vår säng. Nu håller han sig dock mest i fotändan så det gör inte så mycket, men ändå...

Klara inriktningar

När vi tar ner leklådan åt hundarna visar sig deras hundars olika intressen tydligt. Igor letar reda på allt med snören ochförsöker frenetiskt tugga av dem medan Naim samlar ihop allt som piper och härjar med dem i soffan. Rätt praktiskt att samma lekasaker inte roar dem dock...

Gott Nytt År!

Sådärja. Då var det 2009. Övergången till det nya året gick ganska smidigt, det hördes visserligen en hel del smällar inifrån Färila och Yg men inget ute hos de närmasta grannarna. Att Igor inte bryr sig visste vi sen förut men Naim var vi fundersamma på med tanke på att han är lite i spökåldern och är lite hispig ibland. Han tog det dock lugnt hela kvällen och verkade inte bry sig nämnvärt. Han var betydligt med stressad och oroad över de älgbiffar som låg på en bänk i köket. Han hade svårt att släppa dem mentalt och var där och kollade läget stup i kvarten. Tack vare mattes generositet fick han en hel biff till middag och sen var det en mycket belåten saluki som låg och ålade i soffan.

Nu ser vi fram emot ett nytt år med våra hundar!

Puh

Vilken värmbölja! Efter en vecka med temperaturer som oftast legat runt -20 så var det en befrielse att se att det bara var -10 idag. Till hundarnas (mest Naims) stora lycka innebar det att vi kunde ta en lite längre promenad på förmiddagen utan att tassar och ungar skulle bli frusna.
Vi tog en längre vända längs skoterspåren som går över fälten och Naim sprang som besatt. Stora lovar fram och tillbaka, med diverse avstickare för att springa längs rådjursspår, och sen in till oss. Det enda man ser när han kommer forsande genom snön är ett moln av snörök och en stort saluki-leende. Att få springa ohejdat är verkligen det bästa han vet. På andra plats på Naims lista kommer nog att ligga i en säng och vila, vilket han gör nu. Jobbigt att vara ute!
Igors kliande har blivit lite värre igen så imorse fick han en cortison-tablett. Dags att vara lite vaksam på när han vill gå ut alltså, annars blir det olycka inomhus... Den unge herrn skulle nog föredra lite mindre snö än vad vi har, han har svårt att ta sig fram i terrängen och går mest på "fast" mark bredvid oss. Det hindrar inte att man kan härja på ganska bra ändå, men han saknar nog att kunna studsa ut i bushen.

Hur många tomtar har Igor?

När vi skaffade Naim flöt allt på ganska fridfullt och hundarna kunde till och med sova i samma säng. Ganska snart tyckte dock Igor att Naim blev för härjig , stor och snabb (med all rätt).
I somras tyckte han att Naim var asjobbig och stundtals var de faktiskt riktigt osams. Igor morrade konstant åt honom ett tag känns det som. Men sedan Naim så här på senhösten har kommit in i riktig könsmognad och har de faktiskt kommit bättre överens.

Nu håller de visserligen HELA tiden på och testar varandra men Igor är aldrig sur utan ger sig glatt på Naim i ständiga försök att dominera honom. Han klänger på honom, biter honom i nacken och när Naim ligger ner försöker han jucka på honom. Allt det är ju normalt om man är hund och vill dominera någon men så har Igor sitt lite mer ovanliga (?) tillvägagångssätt också;
Han slickar honom på snoppen och puffar och nafsar honom i pungen!!! Plus att han springer och biter honom i baklåren. Jag har aldrig sett andra hundar göra så... Är det kanske ytterligare en lundespecialitet? Eller är det bra Igor som inte har alla tomtar hemma? Risken för att det senaste alternativet är det rätta känns överhängande stor...

Gå på låda

Tvärtemot vad titeln kan ge för sinnesbilder så handlar det inte om att göra som katter (även om det såhär i efterskott kunnat vara väldigt praktiskt) utan det är Lundehundsällskapets decemberutmaning som det gäller. Man skulle helt enkelt få hunden att gå och sätta sig i en låda. Jag var skeptisk till att det skulle gå att lära Igor det men matte ansåg att det skulle gå på 30 minuter. Vi får nog kalla det oavgjort, för även om han inte kunde det fläckfritt efter de angivna minuterna så funkade det ibland och efter 60 minuter så sitter det ganska bra faktiskt. Lådan är ganska stor dock, men storleken har ingen betydelse!



Det fina vädret (-10, vindstilla och solsken) har gjort att Naim fått mycket löptid ute de senaste dagarna. Han har sprungit som en galning på täkten och när vi på lunchpromenaden gick längs ett skoterspår som går över ängarna så flög han fram som en virvelvind. Att han sjunker ner nån decimeter varje kliv verkar inte vara något problem för unge herr saluki.

Vallhund

Man tänker väl i första hand inte på salukisar som vallhundar men vi har kommit på att Naim är en bra sådan. Varje gång vi är ute med min fars hund och hon är lös så har hon en tendens till att inte vilja komma på inkallning. Så länge Naim är med och lös "trackar" han henne så mycket att hon alltid håller sig nära oss och blir mer än gärna uppkopplad bara vi säger åt honom att sluta. Igår var pappa ute med henne själv och fick stora problem med att få in henne. Som tur var kom Erik och Naim dem till mötes, Naim släpptes och han vallade in henne på 3 röda...

Att Naim var en gnutta svårare att koppla upp eftersom han var i extas över att få jaga Rizzla är en annan sak =)

Några julklappar fick hundarna inte men de har fått en hel del smask i jul. Det får duga...

Eniga

Naim och vi är eniga om ett par saker just nu...

1. Isen som klär hela vår by är ett härkel och man ska göra allt man kan för att få bort den. Naim bidrar på sitt lilla sätt genom att så fort han kommer ut på tomten ge den en omgång av krafs och slick.
När han är ute och springer på vägarna far han som en pingpongboll mellan snövallarna för på vägen finns det inget fäste. Och att inte springa är ju inget alternativ =)


2. Skinka är gott.

Idag betedde sig Naim så konstigt att vi misstänkte att han var sjuk. Verkade så hängig, såg ut som han sålt smöret och vankade fram och tillbaka. Till slut kom vi på vart skon klämde; Vi hade julskinkan i ugnen och han tyckte uppenbarligen att det tog för lång tid innan han fick smaka.

Lite deppig har han varit nu på kvällen också. Tyckte nog att han fick för lite skinka till middag...

Vakt

Igor vaktar sin kompis godisbollen. Han har listat ut hur den funkar och rullar den glatt så fort han ser den

Nypremiär i Ljusdal

Sedan Elsa föddes har vi inte gått några riktiga långpromenader med hela familjen men idag var temperaturen lovande och dessutom var det isgata hemma i byn så vi packade in hela flocken i bilen och styrde mot kyrksjön.

Det hela gick bra. Tyvärr inga hundmöten så Naims möta-hund-träning uteblev. Elsa sov dock gott hela turen och Igor snosade som en galning. Och gjorde klassikern. En bajs mer än vi hade påsar. Utanför en uppfart. Förstås.

Alla är nu trötta. Vissa sover redan. Andra skulle bra gräna villja sova. Alla utom Elsa dvs =(

Tråkigt väder

Efter att ha varit i Gävle några dagar är hundarna och vi tillbaka i Yg igen. Här börjar det bli plusgrader och lite småregn i luften så det är inte det minsta roligt att vara ute. Hundarna verkar hålla med. Efter en barnvagnspromenad i Färila vid lunchtid så sprang de upp till sovrummet och sov sen till klockan fem. Naim skulle inte ens följa med ut efter det utan matte fick locka ut honom med bullbitar... Han är inte vidare förtjust i ruskväder, den gode salukin.

Näh, nu får det bli lite schyssta minusgrader igen och kanske snöfall. Då får man fart på lundehundar såväl som salukisar!

Våld löser alla problem

Idag är det så där kallt igen. Minus 16 och hundarna får kramp i tassarna efter ca 20 minuter. Inga långpromenader alltså och därför krävs annan typ av aktivering. Igor försöker vi lära att stå i en låda (december-utmaningen på lundeforumet) vilket går så där. Jag har förbrukat mina 30 minuter nu och han ställer sig snällt i lådan om man pekar åt dess håll, men med bara röstkommande fattar han inte riktigt än. Men en halvtimme till och sen så... =)

Naim har tidigare inte riktigt fattat (eller så har han inte tyckt det varit kul) det här att man kan leta godisar under upp och nervända saker. Nu börjar han dock fatta grejen och vi har låtit honom komma åt en godis som gömts under en gammal vattenskål i plast. Formen och storleken gör att den är rätt svår men Naim har efter lite klurande kommit på den självklara lösningen: Våld!

Burken blir rejält krafsad, hoppad och biten på och förr eller senare studsar den till och godisen blir synlig. Jippie!

Igen

Var ute på vanliga promenaden längs skogsvägen nyss. Började ana oråd när det flög upp ett gäng korpar ca 50 meter bort. Och ja, mycket riktigt. Ännu ett rådjurskadaver slängt ca 5 meter från vägen. Naim hittade en skånk att bära på även denna gång och den här gången var han rätt vaktig mot Igor så det var svårt att få tag på honom. Efter lite trixande gick det dock...

Vore ju förträffligt om jägarna kunde bli lite mindre lata och slänga slaktavfallet en aning längre bort från vägen.

Sur som ättika

De senaste kvällarna har Naim varit sur som ättika när det blir nattedags. Redan under slutet på graviditeten så började vi bli hårda på att han inte skulle få sova med oss som förberedelse inför faktumet att det skulle ligga en liten plutt (till) i sängen, men ibland slarvade vi med det, särskilt om det blåste mycket ute och drog kallt vid väggarna. Det var heller inte så dumt att ha en varm saluki vid fötterna när man kom in efter att ha kissat av Igor mitt i natten.
Nu när Elsa är här har sängförbudet blivit striktare, och det vet han så väl. När vi ska bädda ner henne ur sängen ligger han såklart redan där i förväg och blänger på oss. Efter några uppmaningar masar han sig ner ur sängen, men inte till hundsängen, nej, han springer ut i gästrummet och lägger sig i sängen han sover i på dagarna. Går man in dit för att hämta honom så ser han obeskrivligt sur ur. Jag önskar det gick att få på bild, för det är obetalbart. Surt lommar han sen iväg till den återstående hundsängen och lägger sig ner med en demonstrativ suck. Han är en riktig primadonna vår gode Naim.
Igor i sin tur stormtrivs. Han kan välja och vraka mellan de två hundsängarna och provar ofta igenom bägge några gånger innan han bestämmer sig för vilken han föredrar mest för dagen. Naim är så upptagen med att vara sur att han inte ids bråka med Igor om sängplats...

Ikväll ska matte försöka lära Igor att ställa sig i en låda (decemberutmaningen på lundehundsforumet). Jag är ytterst skeptisk till att det ska gå, men matte hävdar att hon ska klara att lära in grunderna på en halvtimme. Vi återkommer med resultatet.

Mycket jobb att ta igen

I helgen har vi haft besök av Eriks syskon pch respektive. Detta resulterade i att Naim inte haft möjlighet att spana från gästrummet som han brukar. Idag är dock ordningen återställd och Naim verkar helt seriöst ivrig över att få sköta sitt "jobb" igen. Blir väl lite övertid idag kanske eftersom han ligger back.

Husse och Igor är i Uppsala idag så på fm var Naim, Elsa och jag för första gången själva ute på promenad. Naim skötte sig faktiskt exemplariskt och gick så fint, så fint bredvid barnvagnen.

Många dofter

Det finns tydligen förfärligt många dofter i Uppsala. Igor gör allt han kan för att kolla upp varenda en... Han njuter nog lite extra av att slippa vada fram genom snö hela tiden

Inte mycket nytt på hundfronten

Med en ny familjemedlem som tar tid, djup snö, minus 17 grader och kolsvart ute vi kl 15 samt att det inte finns några gatlycktor i Yg så blir det inte så värst mycket spännande saker med hundarna just nu. De får ju sina vanliga promenader och inne försöker vi hitta på så mycket roligt vi bara kan med dem men det är inte alltid fantasin räcker till. Tuggben och godis i paket tröttnar ju till och med hundarna på efter ett tag (även om jag börjar bli en hejjare på att göra riktigt kluriga paket nu).

Här om dagen tog vi med hela familjen till Ljusdal och gick. Igor älskar sdant medan Naim är lite mindre nöjd med sådana tilltag. Igår var vi också ut och sprang i djupsnön. Kul!

Ibland på kvällarna tar jag ner leklådan åt dem och det är iallafall uppskattat. Det är en låda full med leksaker och både Naim och Igor älskar att rota runt i den och titta vad som finns. Naim kan faktist leka med den riktigt länge. När han tröttnar på en sak går han och hämtar nästa och tar med den till soffan och dödar den och så vidare.

Längtar till sommaren (illa när vintern precis börjat) och till att Elsa är stor nog att följa med i bärsele ut i skogen på långpromenader. Det blir grejer det!

BADÅNGG!

Mitt under lunchsiestan så small det till nerifrån köket. Det lät som om ett skåp med glas ramlat i backen, men som tur är var det inte det. Det var istället Igors matskål som mitt under hans ätande helt sonika sprack! Igor blev inte så hemskt störd av det utan smaskade glatt vidare, fast nu på golvet...

Snö

Det har snöat oavbrutet i två dagar nu. Snöskottande husse och matte är lagom roade av snöandet men hundarna kan njuta lite mer av snön. Naim skuttar runt som en vettvilling. Man skulle kunna tro att ökenhund + snö inte gick ihop, men då tar man fel. Han älskar att rusa runt i snön. Det enda han verkar ogilla är när vi får pilla loss snökulorna under tassarna och mellan tårna.
För Igor är det lite mer en blandad välsignelse. Är han ensam och bara ute en liten stund så härjar han på, men eftersom snön är djupare än hans frigång så blir det jobbigt ganska snabbt för honom Om Naim dessutom är ute och leker så lämnar han helst inte ens farstun. Han har inte en chans att hinna undan den svarta blixten när Naim kommer sättande igenom snön så han tar det säkra före det osäkra. Man får handgripligen lyfta ut honom på tomten på morgonen för att han inte ska kissa på dörren...

Seriöst, hur envis kan en lundehund bli?

Naim och Igor brukar kunna få sig en smakbit av vår mat vid bordet och det har funkat fint. Ingen av dem har varit speciellt tiggiga för det. Men sedan Igor, och ibland även Naim, börjat vakta maten för den andra har vi slutat med denna vana. Naim lärde sig på några dagar att det inte blir någon mat och kommer inte ens och kollar längre. Igor däremot sitter HELA måltiderna igenom och väntar. Skulle säga att han är mer tiggig nu än innan. Och hur länge har vi försökt? Tja, åtminstone tre-fyra veckor. Men han ger inte upp. Hur kan de vara så förb.....t envisa?

Goda vänner

Naim och Rizzla blir allt mer goda vänner ju mer de träffas. Från att Naim varit rädd för Rizzla till att Rizzla tyckt att Naim varit en STOR odåga till att de nu faktiskt kan leka riktigt fint och till och med sova NÄRA bredvid varandra i soffan. Naim verkade tycka att Rizzlas tjocka päls var hur mysig som helst att gosa ner sig i.

Transporthjälp

Igor är minsann snäll han. När vi går med vagnen så hjälper han gärna till. På väg bort är han en turboladdning och på väg hem är han en idragen handbroms... Matchar i färg gör han också

Lundeväder

Några cm snö på marken och några minus i luften är perfekt för Igor. Han studsar fram som en duracellskanin och har vansinnigt kul

Vilken helg!

Vilken helg det har varit. Det hela började med att husse och matte kom hem med ett litet knytte. Hundarna har tagit det bra och accepterar Elsa utan problem.
På lördag förmiddag gick jag som vanligt med hundarna. Det hade snöat lite på natten så sikten var god. Vid postlådan scannade jag snabbt av åkrarna men såg ingenting, alltså släppte jag Naim och Igor lösa. Det brukar vara bra att få dem att springa av sig på raksträckan utanför huset först
för sen går de finare resten av promenaden. Nu hann vi inte mer än några meter förräns en skepnad klev ut ett hundratal meter bort bakom en gran på en åker. Jag var osäker på vad det var, men inte Naim. Han insåg att det var ett rådjur och satte efter det över åkrarna. Han sprang inte maxfart men fort nog för att komma långt bort snabbt. Han följde efter i 4-500 meter och sen vek de av in i skogen. Det var inte mycket annat att göra än att gå efter och titta. Väl där hittade jag en upprymd Saluki i skogsbrynet. När den "öppna" jakten var slut hade han tappat intresset.
Senare samma dag kom min föräldrar, så mer social träning för hundarna. Besöket gick bra men tyvärr så gjorde Naim illa tassen på söndagskvällen och har haltat sen dess. Inte sån stor inverkan idag dock, skadan är lite bättre och snöstorm utomhus. Inget som talar för att gå ut och härja alltså...

En människovalp

Naim är lite bekymrad över vad som precis kom hem. En söt liten flicka! Igor är mest nyfiken och verkar glad över att flocken blivit större

Utslagen

Oj vilken dag. Hundmöte på förmiddagspromenaden, besök av Jamal efter lunch, ensamhetsträning efter det och sen älgfärs till middag. Inte konstigt att man somnar när man ska läxa upp ett garnnystan på kvällen!

Naims nya intresse

Naim har visat ett nytt intresse...
Stickning! Han är sjukt intresserad av min stickning. Har fått tagit fram ett eget litet nystan till honom som han får leka med för att jag ska få vara i fred, och han tycker det är så kul så kul!

Imorgon blir det nog först hundträning på hundklubbenpå fm och sen träff med Jamal på em. Förhoppningsis två trötta hundar imorgonkväll alltså.

Jamal på besök

Idag var Jamal på besök igen. Naim kände igen honom ganska omedelbart och skällde därför nästan inget alls när de kom. Däremot var han så pass kaxig denna gång att lilla Jamal tyckte att han var rätt läbbig en stund. Naims tendes att morra en hel del i leken gör nämligen att Jamal blir osäker. Efter att lekt runt lite med Igor blev han dock också kaxigare och vågade småbusa lite med Naim också.





Naim och Jamal busar. Jamal med skräckblandad förtjusning.




Naim lugnade sig och blev den vuxna mogna efter att ha fått rasa av sig lite. Naims värdighet förstörs ju dock ibland av att han glömmer att ta in tungan...

Vaccination

Eftersom det var dags att vaccinera Naim och att det är praktiskt att vaccinera båda jyckarna samtidigt så hade vi till i morse bokat in vaccination av båda.

Lite nervösa var vi eftersom Naim aldrig varit till veterinär (bortsett från när han var jätteliten valp hos uppfödaren) och eftersom vi vet hur Igor kan bete sig. Nåväl, vaccinationerna brukar gå snabbt så vi resonerade som så att det borde gå bra.

Det gjorde det också. Veterinären var snabb som en vessla och ingen av hundarna fattade nog att de blev stuckna. Igor hann inte ens börja protestera. Skönt! Nu har vi det gjort för ett par år.

Uppsalahöst

Uppsala en höstdag sliter på den lilla lundehunden. Blåsten, duggregnet och alla spännande dofter kan suga musten ur vilken hund som helst. Tur vi ska hem till matte och Naim redan idag!

Salukimöte 2

Idag har Naim träffat salukivalpen Jamal för andra gången. Skällde förstås i början men lugnade sig snabbt och när vi efter ett tag gick in för att fika så somnade båda rätt omgående. Lugnt och avslappnat alltså. Så mycket lek blev det dock inte eftersom Jamal är lite för rädd för Naim när han flänger framför honom. Nyttig lärdom för Naim att han måste ta det lugnt och försiktigt om han vill att valpen ska våga leka.

Några träffar till och de leker säkert fint med varandra.

Salukimöte

Idag tog vi en sväng till Ljusdal och träffade Jamal, en 5 mån gammal saluki. Naim var rädd först men efter ett tag skulle det lekas. Igor verkade inte riktigt förstå vad som hände men var väldigt intresserad av den där valpen. Intresset avtog litegrann när Jamal började småbusa lite med Igor. Fasan lyste ur lundehundens ögon när han insåg att det var en till sån där jobbig smal rackare som hade så fasligt långa ben.

Inget löst härjande idag dock, det får vänta nån träff till. Kul var det iallafall!

HOPP

Naim har aldrig varit särskilt mycket för att hoppa över saker, förutom möjligtvis trädstammar i skogen. Kompostgaller har han aldrig ens försökt hoppa över på allvar så vi var ganska lugna när vi satte upp resten av staketet till täkten. De sista snuttarna var bara 90 cm höga men vi var övertygade om att det skulle räcka för att avskräcka honom från att hoppa ut, han hade ju inget att hoppa ut för att göra. 

Pyttsan. Precis när vi ska plocka ihop verktygen och gå därifrån så ser vi hur han lunkar fram till en nyuppsatt staketsektion bakom ladan och hur enkelt som helst bara hoppar över. Det såg inte ens ut som att han försökte, ungefär som när Stefan Holm tar ingångshöjden i VM. Motivationen: kattbajs. 

Det är bara att ta nya tag och sätta fast en till sektion ovanför den vi nyss satte dit. Skräphund. Varför kan han inte vara lika lat som Igor?

Björnspårning

I morse när vi gick morgonpromenad i Trödje så hittade hundarna några spännande spår. Experten matte slog snabbt fast att det var björn, bara några timmar gammalt. Otroligt roligt att följa efter tyckte hundarna

Jäkla stövare!

Just nu står inte stövare och människor som jagar med dem i så hög kurs hos mig.
Igår på förmiddagspromenaden fick vi vända efter 500 meter efter att jag såg en stövare komma lullande längre bort på vägen, med pejl och allt. När den inte hade någon ägare inom synhåll var inte jag sugen på att ta en konfrontation med mina hundar så det var bara att gå hem igen.
Idag hann vi inte mer än 100 meter från huset när det plötsligt dyker upp en stövare ett tiotal meter ifrån oss inne på kalhygget. Både Igor och Naim var lösa och tappade allt intresse för mig och mina Frolicar när de såg hunden. Igor började såklart stormskälla medan Naim var ganska passiv, stod mest och tittade och småmorrade lite. Sen fick Igor panik över att hans skällande inte hade effekt och flydde hemåt. Naim tog genast rygg på Igor och flydde än snabbare han. De stannade efter 40 meter och då lyckades jag faktiskt kalla in dem till mig. Sen gick vi långsamt hemåt igen, hundarna var vansinnigt intresserade/arga/vaksamma på den där stövaren, som struntade helt i oss och lullade över vägen och började nosa på ett av fälten.
Efter ett tag lyckades jag övertala dem att vi nog kunde gå därifrån. Naim var misstänksam och Igor förkrossad, han hade slagit om till att vilja leka med stövaren. En bit bort så möttes vi av ägaren som kom med bil från skogen för att plocka upp sin hundracka. Business as usual för honom antagligen, men jag är inte så nöjd över att ha främmande lösa hundar som travar runt mitt hus. Skadat att man får ha en sådan jakttyp samtidigt som de gnäller över att hundarna tas av vargar... Snart kommer några stövare stryka med av salukisar om det fortsätter såhär.

Snön vräker ner, tiddelipom

Hoppla, helt plötsligt så var luften full med stora snöflingor. I min enfald trodde jag att hundarna skulle bli lika till sig som jag blev, så jag ropade upp både Igor och Naim från deras viloplatser.
-"Kom hundarna, vi går ut och leker i snön!"
Bägge två kom naturligtvis studsande, yrvaket undrande vad husse nu hittat för roligt. Var det kanske nån katt eller tik där ute?
Besvikelsen var monumental när de väl tagit sig ut på farstutrappen. Ingen katt. Ingen tik. Bara skitkallt konstigt vatten i fast form. Två par mycket förebrående ögon vändes mot mig och det var bara att vända på klacken.
Ligga inne i soffan > jaga snöflingor.

Calm and assertive

Naim är inte helt nöjd med att möta okända hundar. Igår testade jag att köra med Cesars standardtrick, att vara lugn och beslutsam vid våra hundmöten i Uppsala. Vi har försökt det litegrann tidigare, men det har bara funkat sisådär.
Jag vet inte om det är att Naim har mognat eller om jag var extra beslutsam (troligen isåfall pga förkylning och inget tålamod med tjafs) men jäklar vad det funkade bra. En myndig tillsägning (och en myndig handviftning) och sen gick han snällt bredvid mig. Spänd som en pianotråd iofs, men han skällde eller drog inte. Efter passagerna ville han gärna titta lite, men förutom det gick det som en dans.

Tomt

Naim har följt med husse till Uppsala och Igor är hos mina föräldrar så här hemma är det tomt just nu =( Sådana här kvällar inser man att man verkligen inte skulle vilja vara utan hundar, hur dryga de än kan vara ibland.

Fredag och lördag var vi dock hela flocken hos mina föräldrar.
Eftersom vi kan få hundpassning i Gävle passade jag och Erik på att i lugn och ro inhandla en del grejer och peppar, peppar, men Naim verkar äntligen ha lagt ner det här med att pipa konstant när vi är borta! Sen att han är himla härjig med Rizzla och en allmän odåga mellan varven, det är ju en helt annan sak.

Igor var lite trött och grining igår. Vet inte om han mår så bra. Pälsen tyder ju på att han inte gör det, men å andra sidan är han oftast himla pigg. Han har ju dock förmågan att stressa upp sig själv, t.ex. att han bara måste ha just Naims ben fast han har ett eget och kan sitta och pipa en lång stund i väntan på att få det osv. Tror faktiskt att vi får öva lite på det där med "gå-och-lägg-dig" för som det är nu tycker jag han har svårt att slappna av ibland. Ibland vankar han hela kvällar och verkar allmänt missnöjd.

Innan vi åkte till Gävle i fredags släppte vi hundarna lösa på halvön en sväng. Från att ha varit där nästan dagligen så var det väldigt länge sedan nu eftersom det gått får där hela sommaren och Naim tyckte det var SÅÅÅÅÅ kul att springa där. Det är verkligen en perfekt "salukiyta". Öppna, stora ytor men ändå lätt kuperat och oftast någon fågel att jaga. Dessutom vatten att plaska och dricka i.

Igor tycker också om halvön, kanske inte för de stora ytornas skull utan mer för bajsets skull, men ändå...Och trappen över stängslet som han vanligtvis måste samla mycket mod för att gå över tog han utan tvekan i stormfart både på in- och utvägen denna gång!

Rullsand

På väg till Uppsala stannade jag och Naim vid Rullsand, en stor strand utanför Gävle. Tanken var att han skulle få fnatt och springa som en tok, men det blev mest en massa nosande, lite vattenkänningar och några rusher. Han sov tungt i bilen sen så han blev nog nöjd trots allt...

På spaning i Yg

Naim tar ett tungt och viktigt arbetspass på förmiddagen. Livet som vakthund är onekligen hårt. Vad gör egentligen facket åt den obekväma arbetsmiljön? Enbart EN kudde i sängen, rena salukimisshandeln

Råttan är död

Så, efter 2,5 år och 2 hundar har råttan vandrat vidare.
Visst har den blivit skitig, svansen varit sliten, morrhåren avbitna och tänderna nergnagda, men den har tappert överlevt.

Nu var det Naim som slutligen tog dess liv genom att riva ur stoppning ur ett hål som han öppnat vid nosen. Kanske går den att laga men av erfarenhet så kommer små hundar ihåg vart hålen finns och öppnar dem igen så råttan får vandra vidare.

Kanske blir det en eftergångare eftersom vi ändå ska till IKEA i helgen? Inte för att någon kan ta råttans plats, men ändå...Giraffen kanske behöver en kompis.

Argh

När man har Naim, ja då önskar man att det var Igor, och har man Igor så längtar man efter Naim. Jag håller på att bli tokig på Igor den här vändan till Uppsala.
Igor är på sitt sätt helt perfekt att ha på kontoret under arbetstid. Han är otroligt mysig, vill bli klappad av alla och tar inte så stor plats. Naim tar lite mer plats och har inte nåt större intresse av att sällskapa med mina arbetskamrater (såvida de inte har gotta). Dessutom kan jag med hyffsat gott samvete lämna Igor ensam här nån timme, men Naim gör jag helst inte det ännu.
Utanför kontoret däremot är rollerna omvända. Naim travar glatt på vart man än pekar, och även om hundmötena kan bli lite spända så är det så lätt, så lätt att promenera med honom. Igor är en mardröm. Han ska nosa överallt, pinka överallt och tjurvägrar titt som tätt. Om det bara var när han var rädd för nåt så kunde jag acceptera det lite lättare, men han kan ju komma in i bromsläge för att han inte fått lukta klart, och sen är det dålig stämning i flera minuter. Jag märker att jag får hjärtklappning av att gå med honom om jag har lite bråttom.
Tågresorna är sista faktorn. Igor är hur enkel som helst att åka tåg med. Naim är visserligen snäll och tyst, men han ska konstant ligga och sova på mig/mitt knä, och jag fruktar den dag då vi kommer i samma vagn som en annan hund. Då blir det spännande...

Kunde jag så skulle jag åka hit med Igor, ha Igor på kontoret men byta ut honom mot Naim såfort arbetstiden är över. Går det måntro?

Plask och salukifnatt

På väg hem från jobbet idag svängde jag förbi sandstranden för att låta Naim härja av sig. Det hela var förstås mycket uppskattat. Iallafall tills det lilla missödet skedde.
Fråga mig inte vad han tänkte, eller ens vad han egentligen gjorde, för jag såg inte hela dramat men det som utspelade sig var följande:
Naim försvann i 190 bakom ombyteshytten och sen hördes ett rejält plask. Det var tyst i några sekunder och sen hördes några nya rejäla plask. Vid det här laget hade även jag hunnit runt hytten och inser att Naim, som nu tagit sig upp, fått sig ett rejält helkroppsbad. Och då pratar vi verkligen från svanstipp till nos, från klo till öra!

Förmodligen har han missbedömt området med vass för att vara bärande mark och sprungit rakt ut. Och med hans hastighet hann han nog en bit innan han insåg missförståndet =)

Efter en korts stunds surande fick salukin förstås tokfnatt och sprang som en galning. Något som inte blev bättre när vi kom hem heller. Grästuvorna på ängen fick sig en rejäl omgång!

Något i Naims smak

I morse fick husse köra upp Igor i svinottan för att ta med honom till Uppsala. Naim låg nöjt kvar och mös med sin matte. Vid 7-tiden kunde han faktiskt tänka sig att gå ut och kissa men att följa till jobbet 45 minuter senare var förstås otänkbart. Han som hade det sååå skönt i soffan!

Nu är det dock bara två veckors arbete kvar för min och hundarnas del innan föräldrarledigheten. Och eftersom min rygg inte är helt glad åt att sitta 8 h om dagen på samma stol så ska jag jobba halvdagar hemma sista tiden och då får han ju möjlighet att mysa i sin soffa åtminstone halva dagarna =)
Vad lycklig han ska bli, Scnahimmen!

Igår jobbade vi lite mer på inhägnaden. Snart är den helt klar, men först måste vi köpa lite mer stängsel.

Jord

Någon har grävt friskt ute på täkten.

Höstpromenad

Solen visade sig från sin finaste sida under förmiddagen så vi tog med hundarna på en promenad runt Skryt. Det var några minusgrader i luften men när Naim väl fick upp farten så var kylan inte något problem längre.
Efter promenaden tog vi en fika på farstubron med två hundar som mer än gärna hade ätit upp alla våra bullar. Några bilder från dagen som visar hur den varit.

Lydnadskursen dag 7 (Avslutning)

Sista kurstillfället skulle vi genomföra ett litet bruksprov. Man fick ha godis och hjälpmedel, så det var inte något hårt prov direkt, men ledarna skrev ner bedömning av momenten och kunde på så sätt ge lite feedback på vad man gör bra och vad man ska öva mer på.
Vädret var ganska uschligt, mulet, regnigt och kallt, så i kombination med mörkret så gav det väl inte de bästa förutsättningarna. Vi blev andra ekipage ut på planen, men Igor besvärades inte av några tävlingsnerver direkt utan skulle helt enligt sin vana trogen nosa överallt på vägen. Väl på plats så startade själva brukslydnaden.
Linförighet: Till min förvåning så var Igor en riktig klippa på det här. Vi har aldrig tränat särskilt mycket mer än bara starter och några svängar, men han gick som ett plåster bredvid mig hela rundan, vände utmärkt och slog ner rumpen direkt när jag stannade. Tränarna var lyriska över vår fina kontakt och hans koncentration, enda plumpen var att han kanske satte sig lite för snabbt i vänstersvängar ("snett sitt vänster" som det stod i protokollet). Mycket bra början av min lilla lundis, jag höll på att spricka av stolthet.
Framförgående: Mja, vi gick mot en kona med korv på, och det gick sisådär. Tveksam och långsam ut, men sen gick han rakt mot sin belöning. Vi har lite att jobba på dock.
Platsläggande: Vår paradgren som vi övat mycket på. Den gick helt åt pipan dock. Han var inte alls nå sugen på att lägga sig ner, varken hastighetsmässigt eller nudda-markenmässigt. Stor besvikelse. Som tur är missade ALLA hundar det här momentet, så vi ägare kom överens om att det måste varit den blöta och kalla marken som var orsaken, våra hundar är ju så duktiga egentligen.
Inkallning: Dagens lustigaste bedömning. Jag satte Igor och gick iväg och ställde mig. Medan jag väntade på kommandot att kalla in så bad jag tyst att inte Igor skulle sticka till mig, jag verkligen såg på honom hur det kröp i kroppen på honom för att få springa till husse. Han höll sig dock, och kom fint (om än lite långsamt) till mig. Ingången fick kritik, men det var mitt sullande med godiset som gjorde det. Det roliga var att de tyckte han var mycket koncentrerad och inte visade några tendenser alls till att dra. Om de bara visste...
Apportering: Den gren vi är sämst på, så jag hade inga som helst förhoppningar. Igor tjyvade när jag kastade apportbocken och sprang och nosade på den, och det var allt. Han vill inte alls ta upp den, men vi är inte riktig där ännu. Mer träning.
Hopp över hinder: Igor är lite tveksam till hoppet, men genomför det fint. Det stora problemet är att jag kastade små korvbitar för att han skulle hoppa, och dessa hade han otroligt svårt att hitta. Han har inte sin fars Viltspårschampiongener direkt... Lite kvar att träna där, men han är duktig.

Inte alltför bra betyg kanske ur tävlingssynpunkt, men jag är otroligt stolt över min lilla hund. Tänk att han kunde bli såhär bra på bara några veckor! Igor verkar tycka det är roligt att träna så vi går nog nån Appellkurs till i vår skulle jag tro.

Fel viktklass

Varje gång jag och Igor varit på hundkurs så ska Igor försöka spöa Naim när han kommit hem. Det börjar ofta bra med en klättrande lundehund, men snart går det över styr och han får blåsa till reträtt. Fem minuter senare är det dags för nytt försök. Rinse and repeat

Väl godkänt

Vi testar ett lite mer energirikt foder till Naim, och såhär gott tyckte han det var. Matskålen är noggrant slickad och innehåller ingenting.

Gnäll i Uppsala

Matte, husse och Naim spenderar helgen i Uppsala pga jobb, så det blir rejält med miljöträning för Naim. Promenader genom stan, hundmöten, vänta i bilen när husse och matte köper barnsaker, sitta inne på cafe, you name it. Naims respons på det mesta är att vara gnällig. Jag som hade hoppats att det hade växt bort med valppälsen...
I morse fick han springa runt en massa på en stor gräsyta ute i Storvreta. Det var åtminstone roligt, man ser hur är totalt lycklig och bara rusar runt så mycket han kan. Lite synd att vi inte hittat fler sådana ytor här i Uppsala.

Igor får vila upp sig hos mormor och morfar. Enligt rapporterna hade han tydligen varit utomhus hela gårdagen för att sen släpa sig in fram mot kvällen. Han är verkligen motsatsen till Naim, regn och lite småkallt tycker han bara gör utomhusvistelsen roligare.

Huga

Temperaturen har precis krypit över nollan så nu vågar vi oss ut. Naim är lätt missnöjd över kylan

1 år idag

Hurra, hurra, hurra!
Idag fyller Naim ett år. Tyvärr glömde matte bort det hela och han fick nöja sig med lite extra gotta i maten. Och så här ser 1-åringen ut:









På kvällen har vi haft besök av en tik i Naims ålder. Mötet skulle kunna avhandlas i en uppsats på 40 p men jag nöjer mig med att konstatera att det hela gick ok.

Igor tog det hela med rätt stor värdighet men blev till slut så trött och kall att han ville gå in! Det skulle ju knappast ha hänt för 1 år sedan om det var en tik på hans tomt. Nu sover de båda.

Och så här ser 2,5-åringen ut:

Tokspännande

Igår när vi gick längs den vanliga skogsvägen sprang Naim, som vanligt, in i skogen på diverse ställen. På ett ställe kom han dock för ovanlighetens skull inte ut på en gång igen.

Vi gick på men efter ett tag var jag tvungen att stanna och vissla. Något konstigt var det.
Efter en del ropande kom han till slut ut från skogen. Med en rådjursskånk!
Vid närmre efterforskning visade det sig att någon lagt två döda och passade rådjur bara ca 10 meter in från vägen.

Naim lämnade som tur var snällt ifrån sig sin skånk så att vi kunde gå vidare. Hade inte varit roligt om han fått för sig att bära runt på den hela promenaden. Eller ännu mindre, inte låtit sig bli kopplad. Hemskt spännande måste han iallafall tyckt att det var eftersom detta är första gången han inte kommit omedlebart när vi gått ifrån honom.

Blir väl att ha honom kopplad den där biten i fortsättningen. Synd, med tanke på att det är den väg vi går oftast och också den väg som är lämpligast att ha honom lös på (lång sikt etc). Nåja, förr eller senare försvinner väl det mesta och vi får väl gå dit och plocka upp benresterna sen.

Irländsk julafton

Svärföräldrarna, Linda och Naim tar upp soffan, Rizzla tog hundtäcket och Igor var kvick att ta sittkudden. Husse får helt vackert ta hundburen :(

Geggamojja

Hela ängen är en härlig pöl av geggamojja nu när det regnat konstant i några dagar. Naim älskar att springa där. Antar att det kittlar skönt mellan tårna. För att han skulle bli nöjd innan jag for till jobbet imorse fick han springa av sig trots att det blir rätt mycket torka när vi kommer in.

Tacken?
En geggig hund som dessutom ätit massor av kattbajs! Usch!!!!!

Avskyr när de äter kattbajs nästan lika mycket som jag avskyr katterna som bajsar på vår tomt. Borde råda koppeltvång/strikt uppsikt även föv katter. Ett jäkla herkel är vad det är.

Sen är ju katter i och för sig trevliga djur, men ändå...Då de bajsar på andras tomter står de inte högt i gunst.

Lydnadskursen dag 6 (Ställande under gång)

Igår var det dags för sjätte träningstillfället (de duggar tätt nu) och givetvis så var det ösregn som gällde. Vi hade dagen till ära en annan lärare som hade lite annorlunda metodik än den vanliga, och jag var väldigt nyfiken på hur det skulle gå att lära Igor att stanna under gång. På Igors plussida är att han i vanliga fall mer än gärna bromsar, särskilt om det är dåligt väder. På minussidan finns att han gärna följer efter mig när han är osäker för att det är mörkt ute. Vad skulle ta överhanden?

Glädjande nog så var han väldigt duktig. Vi körde bara fram till stannandet, men det tvärnitade han på och gick inte en millimeter längre när husse väl kommenderade "STÅ". Husse fick ovett för att han inte belönade tillräckligt medan Igor lapade i sig berömmet.

Träningen avslutades med att vi skulle gå som i linförigheten, med hunden bredvid oss, men utan att ge några fotkommandon utan enbart jobba med kontakten. Här har vi nåt som jag måste bli bättre på, Igors fokus måste flyttas lite från godiset till mig istället. Till slut var träningen över, och även om vi bara varit ute i runt 40 minuter så var Igor dyngsur och tyckte nog bilen var en skön plats när man väl blivit torkad.

Slarvgor

Vår lundehund är en riktig liten slarver!
Igår natt blev Igor nödig och väl ute drog han en låååång kiss. Eftersom det regnade ute och eftersom lundisen är trött på nätterna nu för tiden så sprang han dock efter det snabbt in och upp för trappen till sovrummet.

Nu var det min tur att besöka toan och under mitt besök hörde jag hur lundehunden struttade ner för trappen igen. Ärrad som man är av tidigare erfarenheter for tanken genom skallen att han kanske var bajsnödig och att jag kanske borde avbryta mina ärenden för att släppa ut honom igen. Men eftersom jag inte vill döma honom för gamla misstag beslöt jag mig för att han faktiskt i så fall skulle vänta de resterande 5 sekunderna OCH att han dessutom troligtvis inte alls var nödig utan bara kom ner för att vänta på mig då han tycker det är otäckt att gå in i sovrummet när det är mörkt (han är en liten fegis vår Igor).

Resultatet:
Två äckliga bajskorvar på hallgolvet!!!!

Var det för mycket bergärt att hålla sig i 5 sekunder till? Och varför gjorde han inte klart ute kan man undra?

Svaret är rätt givet...
Han är en liten slarver. Och dessutom så är han rätt bekväm av sig. Det är ju skönare att bajsa inne där det inte är kallt och regnar.

SKITHUND!

MEN SLUTA REGNA!

Suck, regn igen. Det har regnat hela dagen verkligen, förutom en liten stund vid lunch då jag passade på att gå ut med hundarna. Lagom till att vi var som längst bort så började det såklart ösregna. Tvi tvi tvi.
Hundarna håller sig mest inne och sover som tur är, annars hade jag nog inte stått ut. Frågan är bara hur det blir med kvällens kurs, Igor lär ju inte prestera särskilt bra i ösregn och några futtiga plusgrader...

Lydnadskurs dag 5 (Hopp och inkallning)

Jag fick vara stand-in istället för Erik på Igors kurs i måndags. Kvällens moment var hopp och inkallning. Sammanfattningsvis kan man säga att Igor var duktig.

Vi började med att träna på att skicka hundarna över hindret och det gick faktiskt bättre än förväntat. Igor fattade galoppen direkt även om det krävdes att man slängde över en korvbit.
Inkallningen gick lite sämre för han bestämmer ju gärna själv när han har väntat klart. Det hela är dock vårt fel eftersom vi har, utan att tänka på det, tränat in "hit" som ett dubbelkommando. Han tolkar helt enkelt att vi vänder oss om som ett kommando att komma.
Detta ställer förstås till problem även vid platsliggningen. Men vi jobbar sakta med säkert bort denna reaktion och vi kommer säkert till rätta med den så småningom.