Kallt igen

Efter en julvecka som varit ganska mild i vädret så fick hundarna en köldchock när vi kom hem igår. Pang ner på -28 igen, och som traditionen föreskriver så lämnar de inte sina sängar mer än absolut nödvändigt. Matte fick stoppa Igor från att springa in efter en pliktskyldig liten pink ute imorse. För att få komma in testade han då att pinka ur sig rejält, men rutinerade matte stoppade återigen vid dörren. Med en suck tassade han då iväg och sket, vilket var den hemliga signalen för att få komma in. Han är så mesig. Istället för att göra ifrån sig, för nödig är han, så hoppas han att det ska gå att köra nån light-version och sen få komma in. Vad som händer inne sen, well, det har vi fått uppleva alltför många gånger.

Naim är enklare, han håller sig tills det blir varmare, eller i värsta fall att han blir väldigt nödig och då gör han det ute ändå. Däremot så har han lyckats tunna ut sig, trots allt gotta under julen. Möjligtvis är det pga allt gotta, för särskilt mycket torrisar har han inte ätit. Han bara väntar på nästa mumsbit... Nu är det gödning som gäller.

Utfodring

Lillmatte matar mer än gärna hundarna, och att vi vuxna undviker det för att slippa tigg-hundar har hon ingen respekt/förståelse för.

Kallt

Usch vad kallt ute tycker Igor. Visst, nu är det visserligen -29, men det rättfärdigar inte att man skiter i köket, vilket herr lundehund gjorde igårkväll när han inte ville stå ute och göra ifrån sig. Han hann med en dubbel igår alltså. Tack Igor, du bättrar på dina chanser till ett långt liv. Verkligen.

Jaha, så var det vinter i blötstan igen. Stackars hundtassar...

Rejält med vinter

Helt plötsligt blev det rejält med vinter här i Yg. I morse var det -15, några decimeter snö på marken och nån i luften med. Hundarna är väl inte helt nöjda, men Naim blir väldigt morsk av sig när han väl fått på sig sitt vintertäcke. Då ska det minsann springas i djup snö som om det vore en sandstrand.
Idag på lunchpromenaden stod det ett rådjur på vägen framför oss och väntade. När vi var 50 meter ifrån studsade den iväg längs fälten, strax följt av ett till som kom ut ur skogsbrynet vid vägen. Naim var mycket i gasen, och det var inte busenkelt att hålla i honom, Igor och barnvagnen på en hal vinterväg... När vi gått ett tiotal meter till hade jag fått ner Naims iver något, och vad händer? 30 meter framför oss flyger tre rådjur ut ur skogen och drar över fälten. Allt vett och sans försvann såklart ur Naims huvud, och han skulle absolut ha tag på dem. Springa över hans fält sådär! Han var mycket frustrerad över att inte få jaga dem, och gick frustande runt resten av promenaden och väntade sig nya rådjur bakom varje träd. På väg hem fick han till slut springa längs spåren fritt. Svisch så var han vid trädgränsen och lika snabbt tillbaka. Praktiskt med en hund som inte kan spåra med nosen, men som gärna springer. Han är färdigrastad idag, både mentalt och fysiskt nu.

Igor den rackaren ska vi inte prata om. Han jagar visserligen inte rådjur, men är för bekväm för att pinka ute. Han pinka helt sonika inne på väggen om man inte sparkar ut honom och ser till att han inte kommer in innan han gjort ifrån sig...

Nu ska det bli ändring

Efter att ha försjunkit lite (eller rätt mycket) i lathet och inte aktiverat våra hundar som de förtjänar på ett tag har vi tagit tag i oss själva igen. Detta har inneburit promenader i Ljusdal, Färila och Järvsö. Hundträningsmöten, följa matte till jobbet och följa med till bekanta på middag. Både hundarna och vi är mer nöjda. Ja, mest VI kanske. Hundarna är alltid rätt nöjda, men det är vårt dåliga samvete som spökar.

Ska i alla fall se över vad det finns för kurser att välja på till våren. Både Naim och Igor borde få gå något. Hur vi nu ska få ihop det med våra egna träningar, Elsa-tid och jobben.

Här ser ni en lundehund som faktiskt nästan sa till att han var nödig! För en stund sedan följde han med mkt övertalning med ut, och efter ännu mer övertalning kissade han. Efter kvällssmasket blev han kvar nere och eftersom jag hörde lite tassande gick jag ner. Jo, herr lunde kom visst på att han var bajsis också och vankade där i hallen med öronen skruttade.

Smågrisar är vi allihopa. Inte lätt att röra sig när man har två hundar i knät.

Inte så kapabel

Under skålen ligger en toarulle med godis. Igor har hållit på i ÖVER en halvtimme med att få fram den. Till slut fick husse gripa in. Hur överlever en lundehund i det vilda?

Den svarta ökenspringaren, alltets beskyddare, har tagit krafttag mot ondskan; my little pony! Inte vilken fjantpony som helst heller, utan en sådan med regnbågsfärgad man!

Risiga i magen

I blötstan är det elände med flera magar just nu. Naim har varit mycket dålig i magen ett par dagar även om det verkar stabilisera sig nu, och nu har också jag följt efter med en härlig dust av magsjuka. Igor, ja han är ju nästan alltid dålig i magen någon bajs per dag.

Inget fel verkar det dock vara på deras energi. Just nu härjar de så jag blir alldeles trött. De passar på när de vet att man inte har så mycket ork över, de små hundkräken.

Platsbrist

Nämen, vilken tur att vi har ett skönt trägolv, för i soffan är det då fullt

Överskridit sina befogenheter

Våra vänner med vorstrarna är på besök, och så fort tillfället gavs kunde Igor såklart inte hålla sig från att försöka lukta tiken i baken.
Tyvärr för Igor så tolerar inte de två att han tjafsar, så det blev en omedelbar åthutning mot den lille rackaren. Sen var han spak en liten stund, men funderade hela tiden på hur han skulle lyckas med nästa försök...

Fin Naim Shahin

Naim och jag var på lite upptäcksfärd för ett tag sedan. Riktigt trevligt hade vi och naim var nöjd efteråt. Det blir lätt lite tråkigt med samma promenader och rutiner på dagarna nu för tiden. Måste bli bättre på att ta med dem på lite kul grejer.

Idag var slutet nära

Så, idag var slutet nära för Igor igen. Stor kisspöl inne, trots att han varit ute för bara en stund sedan. Suck...Nåja, den här gången kan det ha varit så att Naim var på honom och att han "glömde bort" att kissa därför men ändå...

Det var dock inte det som var Igors farligaste äventyr idag. På skogspromenaden reagerade Igor på något och sprang lite småmuffande längs vägen. Efter noggrant spanande konstaterade jag att det nog inte var något ändå och släppte båda hundarna igen. Ca 100 meter framåt stannade Igor och skällde med rest ragg in i skogen. Något var det uppenbarligen så jag kopplade dem igen. Efter en kort stund kom en jägare ut från skogsbrynet. Var tydligen ute och jagade räv. Tur för Igor att han inte blev förväxlad! Tur för honom att det var före kissincidenten. Annars hade jag kanske kunna tänka mig att avstå honom till förmån för denne jägares jaktlycka...

Vill ut

Det är inte ofta som Naim står och lurpassar vid dörren, särskilt inte när det är kallt och snöar ute. Idag har han dock en väldigt bra motivation: det står ca 45 kilo nötkött och svalnar i kallfarstun...

Träning

I lördags var vi och träffade några vänner med hundar. Naim skötte sig riktigt fint. Dock är han ju inte så bra på att tolka andra hundar och det blev lite missförstånd, men helhetsintrycket var helt ok.

Igor lyckades naturligtvis reta upp tiken och åkte på en rejäl avhyvling. Den här tiken är inte sen att säga ifrån men tydligen så har de aldrig sett henne riva i så förr. Igor blev lite spak, men sann lundehund som han är så gav han förstås inte upp helt. Det ska då till en lundehund för något dyligt!

Igår blev det långpromenad i skogen med andra vänner med hund. Jättekul, tyckte alla även om fokus nog låg på lite olika saker.

Ring efter Sherlock Holmes!

Men, vart är frallan som låg kvar här efter middagen? Ett mysterium!

Det är hemskt synd om mig för jag får inte jucka på naim. Får nästan magsår, för så synd om mig är det.

Ta chansen

Idag när ett par bekanta kom över för att hämta sin bil hade de hunden med sig och då passade vi på att hundträna Naim. Bra gick det. Men så valde vi att göra det rätt lätt också.
Imorgon kommer Naim skämma ut sig totalt. Så är det alltid dagen efter man blivit stolt över honom i hundmöten.

Dryggor

Dryggor är i farten. Kan inte låta bli att mucka med Naim fast han vet att han får på moppen! Tror han blev triggad av Rizzlas löp.

I morse på första promenaden mötte vi grannen och hans hund. Denna hund piper en del och Naim noterade den helt klart. Jag laddade för en vrålande Naim men han tog det hela lugnt och "skulle bara kissa först". Men sen började den andra hunden skälla och Naim stämde in. Så fort hunden slutade skälla släppte Naim det och tittade åt helt annat håll.
Lite samma sak märkte vi sist i Boulongern också. Det verkar som att Naim kan ta de flesta hundar nu, men han har svårt för när de skäller eller är trissade

För typ en vecka sen så gick det förbi en gammal golden precis utanför vår tomt när vi skulle ut och den var så skröplig och lugn att Naim knappt tittade på den.

Fortfarande drygt, men bättre.

Slut som hund

Alla utflykter, löptikar samt regn har tagit knäcken av Naim. Han är helt slut idag och det är endast i nödfall som han ens ids lyfta på sig från soffan.

Hundträning

Vi tränar hundmöten med Naim i Boulongern, perfekt med öppna ytor och bra sikt

Huvudsaken är en soffa

Så länge det finns en soffa att ligga i är naim nöjd vart han än kommer. Är det en soffa med utsikt så är det ännu bättre.

Vi som blev kvar

Vi som blev kvar i Gävle har tagit det rätt lugnt. Naim är verkligen nöjd bara han får komma ut och springa av sig lite. Och idag har det regnat HELA dagen så idag är han nöjd med betoning på springa lite.

Imorgon bär det av till Uppsala. Blir minst en hund som ska hälsas på, kanske två. Och har vi tur så blir det också kanske några oplanerade konstruktiva hundmöten på promenaderna också.

Naim respekterar Rizzla rätt bra, inte alls så framfusig som han kan vara. Det hjälper ju helt klart att hon river i rejält nu när hon är löp-grinig.

Förvisade

Igor har blivit förvisad till Uppsala tillsammans med mig. Han fixade inte alls att vara i närheten av Rizzla när hon löpte utan var helt till sig. För att de som stannade kvar i Gävle skulle få någon sinnesro överhuvudtaget så tog jag med honom till jobbet så han fick träffa grabbarna, gå lite på asfalt samt pinka in alla sina gamla revir. Mycket trevligt tyckte nog den lille räven, och man märker att han har blivit äldre. Nu ligger han utan problem och sover borta i ett av extrarummen och struntar helt i att jag sitter i ett annat rum, och har helt ignorerat att fler personer har kommit in på kontoret.
Lite mer pinsamt är att mina arbetskamrater alla har anmärkt på att "vad stor han är, visst har han växt?".
Jo.
Vi vet.
Han är tjock.
Gnid in det bara.

Igor äter inte

Idag har Igor inte ätit något, varken frukost, hundgodis eller lunch. Inget faller honom i smaken, det enda han ska göra är att sova. Undra om allt står rätt till hos min lilla krabat.
På den positiva sidan (för Igor) står att Rizzla börjat löpa. Vårt besök där har alltså alla chanser att bli lite intensivt, fast räven lär väl inte fatta att det är löp på gång förräns vi ska hemåt igen. Naim blir lite intressant att iaktta, tidigare löp har inte besvärat honom något men nu är han ju en ståtlig tvåårig herre, så vem vet? Finska spets-salukisar vore nog ganska hemska varelser...
Igår när jag var på Granngården i Ljusdal för att köpa en hundbädd så kom kassörskan med otroligt spännande skvaller: Det skulle tydligen finnas någon till som hade lundehund här i krokarna! Borta i Kallmyr sa hon, så nu kanske jag "råkar" gå igenom den byn några gånger med hundarna framöver. Enbart för deras variation såklart. Enbart därför.

Sjörunda

Gick runt sjön idag. Hundarna blev rätt trötta och skönt är det.

Har smörjt Igor idag för han är verkligen supertorr i pälsen. Ska väl testa propylenglykol-sprayen igen. Sist vi använde den tyckte vi inte den fungerade men nu är vi desperata så vi gör ett nytt försök.

På onsdag bär det av till mormor och morfar. Där blir vi nästan en hel vecka. Tror hundarna kommer bli lite sura den här gången för de har för tillfället inget staket runt tomten och då kommer hundarna inte får vara ute obevakade. Koppelpromenader blir det alltså. Stackars Naim...Hur ska han då kunna reta gallfebern på Rizzla? Han kommer nog på något sätt.

Majsbågar

Lillmatte har matat Igor med majsbågar. Han tar tacksamt emot, men vet inte vad han ska göra med den riktigt. Till slut beslöt han sig för att äta dem genom att gnaga bort kanterna, men det verkar inte ha varit så gott...

Aktier på uppgång

Den här gynnaren stärker samtidigt sin position nåt oerhört i flocken genom att vara lillmattes bästa lekkamrat

Nu är det nära

Varför ligger massa fotoalbum framme, samtidigt som en av de undre hyllorna är tom? Jo, en viss hundjäkel har pinkat på dem! Nåt är fel i hans skalle, sådär ska inte en hund bete sig

Slita hund

Vissa dagar kan det inte vara så värst illa att vara hund

Naim jobbar på

Det är inte bara älgar som ligger risigt till nu för tiden. Även grannens katt fick springa lite här om dagen.

Fast för det får han nästan skylla sig själv eftersom det var precis utanför vårt hus och katten i fråga dessutom skiter i vår rasthage jämt.

Oskyldigt dömd

Ibland är det synd om Igor. Igår kväll låg han nämligen pyrt till igen. Anledningen var en kisspöl i kallfarstun. Igen. Precis vid husses skor. Igen.

Efter lite efterforskning insåg dock jag att det nog var så att det droppat in från taket. Det gör det ibland när det regnar och blåser hemskt men det är så sällan att man inte tänker på det.

Tur att vi kom på det innan vi skänkte honom till SVA eller nå´t.

Snart fyller vi frysen

Vi väntar på älgkött från morfar. Kanske kan vi dock fylla frysen tidigare än vi trott för Naim har återigen varit ute på älgjakt. Den här gången var det när husse, Igor och han var ute och plockade svamp.

Lillgor började plötsligt vrålyla och Naim, som då också såg älgen, sa - "mah" och sen stack han. Som vanligt kom han dock tillbaka väldigt snabbt.

Husse tror att det var samma älg som Naim jagade förra gången (hur han nu vet det...). Stackars älgkräk!

Soffgor

Rävgor ligger mycket i soffan igen nu. Till och med bredvid naim ibland.

Återfallsförbrytare och periodare

Igor är både en återfallsförbrytare och en periodare. Om han kissat inne en gång verkar det som att han måste göra det fler gånger. Inte bara husses skor utan också Naims matpall råkade illa ut här om dagen. Men sen kan det vara lugnt i flera månader.

Likadan är han när det gäller att gå ut på nätterna. Ibland verkar det som att han får för sig att han bara måste gå ut och så håller det på i veckor tills han över en natt slutar och håller sig hela nätterna i långa perioder.

Vad det gäller övervikten så har han tyvärr inte blivit lättare men han ser mycket smäckrare ut för han har tappat mycket av underullen. Visserligen dumt till vintern, men det verkar som att han tycker det är skönt. Får väl kanske köpa ett täcke till honom också.

Naim har nämligen fått ett nytt täcke denna säsong. Varför kan man undra när det gamla var jättebra. Helt perfekt faktiskt.

Ja, det var ju "någon" som kissade på det i vintras när det råkade ligga på golvet i hallen...
(ett ulltäcke som inte var lättvättat direkt).

Slut på säsongen

Men vaf...! Tur att säsongen är slut, för nu måste fotbollsskorna saneras. Tekniskt sett så är farstun kanske inte att räkna som inomhus, men allvarligt, vad är det som är fel i skallen på vår lilla räv egentligen?

Trött

Jag och Naim har varit ute och sprungit. Hipp happ sprang det en älg över vår väg! Mrah mrah, galopp galopp. Naim tappade fjolingen ganska snabbt när den sprang in i skogen, men det räckte gott för att han skulle bli helt slut när han kom hem.

Elsas idol

Igor är nog Elsas största idol just nu. Så fort hon ser honom tjuter hon av glädje och vill ta på honom. Igor är ju mycket mer tillbakadragen då det gäller sådant än Naim (som glatt låter sig schäferdunkas långa studner av Elsa) och naturligtvis blir det hela ännu mer lockande då för en 10-månaders som börjar få upp farten på att krypa.

Men än så länge inga tendenser till att nafsa efter henne. Å andar sidan så passar vi noga, noga, noga. Vi vet ju att om Igor är trött och Elsas kryper fram när han lagt sig så kommer han markera. Inte sagt att han kommer göra illa henne, men säga ifrån kommer han göra, och sån´t kan ju också sluta illa.

Så länge han själv får bestämma är han dock världens gosigaste med henne och vill hemskt gärna ge henne en puss då och då. Hälsar glatt gör han också så uppenbarligen ser han fortfarande henne som någon som är mer dominant.

Tjockare och smalare

Igors päls blir bara värre och värre nu. I stort sett kal på båda sidorna.
Dessutom kliar han förstås mycket. Speciellt på nätterna. Som om vi inte hade nog störningsmoment ändå! OCH så ska han ju förstås gå ut minst en gång per natt nu också. Kanske får han i sig hår när han gnager sig för han är faktiskt lite risig i kistan på nätterna. Inget okynnes alltså.

Tjockare och tjockare blir han också. Väger faktiskt 10,6 kg!!!!!! Va?! Vi som bara drar ner på hans mat hela tiden...

Den svarta har vi motsatt problem med. Han blir snarare smalare. Måste sätta honom på högenergifoder nu när det blir kallt ute. Han äter bra, men inget fastnar på honom. Men så far han ju fram som en virvelvind också.

Lurendrejare

När jag kom från tåget vid åttatiden så möttes jag av två spattiga hundar som glatt följde med in. Väl inne var de hemskt övertygande om att de inte fått middag ännu, vilket de borde fått vid sex. Deras skålar var dock tomma och eftersom de var så enträgna så fick de sin mat, som de girigt glufsade i sig, även Igor som bara fick torrisar.
Jag kände mig nöjd och stolt över att så lyhört ha känt åt hundarnas behov... Tills matte kom ner efter att ha nattat lillmatte och förvånat undra om jag också gett hundarna middag. De lurendrejarna hade utnyttjat min godtrogenhet, spelat ut hela känsloregistret och fullständigt dragit mig vid näsan! Skäms på er.

Långis

Igår gick vi på långpromenad, eller iallafall Naim. Jag och han gick in till "stan" (6 km) och sedan kom erik med bilen och igor, tog båda hundarna och gick hem. 1,2 mil för salukin alltså. Trött? Näe, förstås inte.

Byte

Igor ser som vanligt till att ha med sig ett villebråd från promenaden/jakten. Undra vem han tänkt ska flå den där pinnen egentligen...

Fast

Morfar snickrar en ny veranda och stackars Igor kan inte lista ut hur han ska ta sig ner till gräsmattan. Höjden är blotta 50 cm, och det saknas staket, men likväl så fixar han inte att ta sig ner. Vad är det för fel på honom?

Den här kanelbullen ligger inte så bra till just nu. Har betett sig rätt illa vid de senaste hundmötena.

Ett skurkstreck har begåtts!

Igårkväll kom jag hem sliten och trött från tävlande hela helgen. Min kära fru lagade snällt nog en ettäggspannkaka åt mig innan hon gick upp och nattade lillmatte, och jag satt väl lite slött och tuggade på min mat. Efter en stund hördes lillmattes illvrål, och med matte i duschen så var det bara att lämna kvar den halva pannkakan på tallriken och gå för att trösta lillan.
När jag kom ner några minuter senare var min tallrik tom. Konstigt. Hade jag verkligen skickat i mig allt innan jag gick? Borde jag inte varit lite mättare isåfall? Jag hade bestämda minnesbilder av att jag lämnat en försvarlig bit kvar på tallriken, men så såg det ju inte ut nu. Sen ser jag hur en lång nos, följt av två hängande öron och skamsna ögon tittar fram bakom bordet. Det är den skurken Naim som helt sonika har dragit ner pannkakan från tallriken till golvet, släpat den längs golvet till sovplatsen längst in bakom kökssoffan och sen lämnat den där. Det var nog bara storleken på matbiten som gjorde att det fanns kvar, han hade antagligen tyckt att den inte gått att sluka hel utan bara hunnit knapra på kanterna.
Ajöss husses middag :(

Matning

Idag var NaimScnahim vänlig nog att ge Elsa en torris. Jag skulle bara borsta tänderna lite snabbt och hade därför placerat Elsa på mattan i vardagsrummet. När jag kom in dreglade Elsa rätt häftigt (ja, mer än normalt om det nu är möjligt) och hon såg lite besvärad ut. Tog en sekund eller två innan jag förstod att hon hade något i munnen.

Jag hade hört att Naim gick in dit men jag hörde också att han gick ut på en gång så jag brydde mig inte märkvärt om det hela. Han måste alltså ha gått in dit, droppat torrisen bredvid Elsa och sedan gått och fortsatt äta. Och Elsa är ju snabb som en kobra nu för tiden. De där två kommer ställa till mycket hyss i framtiden!

Mötas halvvägs?

Efter att ha hamnat i lite onåd idag blev båda hundarna domderade att gå upp och lägga sig på övervåningen. Den svarta syns som ni ser inte till, men den lilla räven visar tydligt vad han tycker om mina order. Han vet att han måste lyda (för i slut änden är jag envisare än honom) men han vill gärna ändå ha ett ord med på sluttampen.

Dåliga nattvanor

Igor har återigen kommit in i en period då han ska upp mitt i natten och gå ut för att uträtta sina behov. Trots att jag tar en nattpromenad med dem innan vi går och lägger oss så har han tydligen utökade behov. Att hålla sig är inte ett alternativ för vår lille herre, och vi vågar absolut inte säga åt honom att hålla sig till imorgon och sen lita på honom. Det är bara att bita i det väldigt sura äpplet och springa ut med honom i nattkylan. Brrrr!

Tack Igor!

Erik och jag har hittills lyckats rätt bra med att få Elsa att göra ifrån sig på pottan. Från det att pottan införskaffades för ca en vecka sedan har det kissats och bajsats flera gånger om dagen på den. Som mamma är man förstås stolt och misstänker att hon är världens smartaste tös (hon är ju bara 9 månader ändå), men jag måste erkänna att förtjänsten ligger nog snarare i Erik och mins upptränade förmåga att ständigt pejla av nödighetsfaktorn. Och här kan Igor få all ära. Han har sannerligen på sina 3,5 år lärt oss att förfina dessa sinnen.

Gå lös

Kul. Här går vi iväg till en lång raksträcka så att Naim kan få spring lite, och vad är tacken? Han går 20 m framför oss i samma tempo utan minsta antydan till fartökning eller ens lite nosning. Bah!

Dietproblem

Igors viktminskningsprogram fortsätter, men det är inte helt smärtfritt. I huvudsak kan man identifiera två hinder i vardagen som hans begränsningar i portionsstorlekar innebär.
Det första kruxet är att man ständigt följs av två sorgsna tiggande lundehundsögon. "Ska inte jag få lite skinka och leverpastej och korv i min mat?" tycks vara hans konstanta reaktion när skålen med torrisar ställs ner.
Det andra problemet är desto jobbigare. Varenda vareviga promenad har förvandlats till matletande, eller i värsta fall bajsletande. Det är som att han förvandlats till retreiver. Varje promenad slutar med att man kokande av ilska får koppla upp honom och förvandla friheten till koppelpromenad. Tråkigt tråkigt.

Råttan is back!

Naim vilar bland "sina" saker. Faktum är att han älskar Elsas tippskydd och hennes klossar. Och så har han också fått en ny råtta! I rättvisans namn så älskar Elsa den också och skrattar högt när hon och någon av hundarna har "dragkamp" om den.

Tjockgor

Den senaste tiden har vi tyckt att Igor nog är lite väl rultig, det nästan svajar om honom när han travar fram på vägarna. Vi kanske är lite biaserade av att ha en vinthund, men att han hade några gram för mycket var det inte någon tvekan om, så den senaste veckan har vi varit lite mer restriktiva med maten till Igor. Han får två dl torrisar samt lite gotta i maten per dag, men inte mer. Naims matskål lyfter vi upp när den unge herrn anser sig klar, så där får inte Igor gloffa i sig nåt extra.

Det kändes som att det gav effekt ganska snabbt. Igor verkade mycket tightare i kroppen redan efter några dagar, och han såg ut att flyga fram mycket smidigare när han galopperade. Mycket nöjda med vår insats tog vi och vägde honom idag, mest av nyfikenhet. Döm om förvåningen när vi såg att han vägde 10 kg! Vi kan inte för våra liv förstå vart de kilona sitter, han verkar fast i hullet och så. Är det hans medicinering som bidrar här eller vad ska man tro?

Vänskap

Man vet att hundarna är trötta när de ligger och håller tass...

Mjau?

Har haft besök av en 1.8-åring ett par dagar. Hon kunde med stor precision härma alla djur vi visade eller frågade om. Så fort hon såg igor sa hon dock mjau. Vi försökte berätta att det var en hund, men hon var tvärsäker. Definitivt en mjau!

Straffaren

Det är makalöst vad Igor blir tyst och lydig bara man håller i vattensprutan. Slut med skällande på besökare

Disträ spårning samt kliande

Igår skulle jag köra ett "vanligt" appellspår med Igor, mest för att ge honom lite att tänka på. Jag lade det som vanligt på ängen på andra sidan vägen och räknade kallt med att han som tidigare skulle ta spåret utan problem. Döm om min förvåning när han sen efter ett tjugotal meter bara viker av i 90 grader och traskar helt galet. Efter en liten stund kom han tillbaka till mig och fortsatte korrekt, men efter andra pinnen så barkade det helt åt skogen. Han gick åt alla möjliga felaktiga håll om och om igen, och det var med stor möda som jag fick lägga band på mig för att inte visa vägen hela tiden. Till slut hittade han den sista köttbullen (och pinnen), men det känns nästan som det var mer tur än skicklighet. Jag vet inte riktigt vad som gick fel, det var nästan vindstilla och perfekt väder. Det enda jag kan komma på är att det kan ha gått rådjur fram och tillbaka där, och det kan ju ha satt griller i skallen på honom. Men mitt förtroende för honom som felsäker spårhund är naggat i kanten, här behövs det jobbas lite på detaljerna.

Den ännu tråkigare "nyheten" är att Igor har börjat klia sig nåt fenomenalt igen, samt att han börjat få fläckar igen. Hela sommaren har vi gett Atopica i ganska stor dos, men sista månaden har vi varvat med cortison varannan dag. Kombinerat med en dusch varje vecka där han schamponeras med nåt jox samt Dermoscent efter det så har det börjat växa ut hår igen på de gamla fläckarna, men nu sista veckan så har nya fläckar på sidorna börjat visa sig och han har kliat massvis.
Vi fattar ingenting. Vad händer? Är det dags att återigen sitta på SLU och vänta in ett möte med Kerstin Bergvall, eller ska vi bara nöta på? Det känns lite hopplöst när han blir mer drabbad trots medicineringen.

Långstånk

Naim är lång. Måste ha 3 trappsteg att sitta på.

Det här med gener

Det här med gener och vad som lagras ner i dem är rätt fascinerande. Jag har några exempel;

1. Elsa har inte sett så många hundar i sitt liv att hon borde veta hur de ska se ut när de går. Likväl fnittrar hon förtjust varje gång Igor kommer paddlandes. Måste alltså vara så att "humor" och vad som ser roligt ut är medfött.

2. Enligt min erfarenhet verkar det som att 99 % av alla lundehundar INTE är rumsrena. Tror inte att alla lundehundsägare är dåliga på just det momentet så alltså är det ytterligare en nedärvd grej. Snörpligt att samtliga stackars krakar som blev kvar längst bort i Norge och som sedan blev avelsbas hade just "kissa-inne"-gener. Eller så är just den genen ruggigt dominant. Hur som, så valde kissgor att återigen ge prov på denna unika egenskap och kissade inne här om natten. Vänligt nog kissade han på mopphinken så det var ju inte långt mellan brottsplatsen och städutrustningen.

3. När Naim skäller låter det som om helvetet brutit loss och min ryggmärg skickar omedelbart signaler till samtliga lemmar i min kropp att FLY! Han är riktigt bra på att varna. Troligtvis var det ju också delvis därför vi männiksor slog oss ihop med vargar en gång i tiden. Lite mindre kul är det ju dock kl 4 på natten då unge herr saluki ser en räv utanför och bestämmer sig för att vråla ut sin varning. Min kropp är liksom inte med på att ställa sig upp så snabbt vid den tiden.

Blåbärsgor

Igor hade vänligheten att hjälpa oss plocka blåbär idag. Han är dock inte så mycket för att dela med sig utan gick mest till den tuva vi plockade på och åt så mycket han kunde, helst ur handen

Hårdträning

Naim tränar i babygymmet.

Matning

Matte går lite väl långt i att låta Naim ha det mysigt. Äta fläskpannkaka liggande i soffan...

Nöjd

Det är en ofantligt skön känsla när man har aktiverat båda hundarna såpass att de är helt slut i skallen och bara lägger sig ner för att sova. Igår tog jag först en sväng med Naim och cykeln, och det gick finemang. Han travar finfint bredvid när han är kopplad och springer glatt när han är lös. Skulle vilja ha upp hans travhastighet något dock, men det är väl en träningssak. Enda plumpen i protokollet var att det började ösregna efter en stund, men då vilade vi oss lite under ett träd.
På kvällen la jag ett appellspår till Igor. Det var massor med regn i luften och högt gräs, så han fick kämpa litegrann den här gången. Han kom tillbaks till spåret själv vid varje tappt dock, förutom vid sista pinnen. Där var han heeeelt ute och cyklade, men då tog husse över rodret litegrann. Mums med köttbullar.
Båda hundarna var helt utslagna efter sina aktiveringar. Man mår gott inombords när de är så nöjda mentalt/fysiskt att de bara vill lägga sig ner och sova en stund istället för att skälla o ha sig.

Soffan = godkänd

Bad

Tog en långpromenad med ett dopp på eftermiddagen. Hunden framför Naim är naturligtvis inte Igor (han doppade dock alla 4 tassarna, samtidigt!) utan en av min kompis tollare. Naim härjade som vanligt rätt friskt med dem, allt enligt principen "luften är fri". Att den ena ignorerar honom totalt vad han än gör och att den andra piper när han kommer i närheten verkar inte bekomma honom det minsta.

I helgen åker vi och trakasserar Rizzla.

Godkännes?

Nytt överdrag på soffan. Undrar om naim kommer godkänna det?

Duktig spårhund

I söndags kväll lade jag ett appellspår till Igor som lite träning och aktivering. Smidigt nog så har de slagit åkern på andra sidan vägen så jag drog bara på mig stövlarna och traskade upp ett snyggt och regelrätt spår. Sen hann jag inte mer än stänga grinden innan det började regna och vinden bytte håll. Jahapp, där rök det spåret tänkte jag. Det regnade oavbrutet i den timme som spåret ska ligga och vinden vred konstant på sig.
Väl medveten om att det här kunde gå helt åt skogen så tog jag ändå ut Igor, när det som av ett mirakel slutade regna efter en timme. Skam på mig för mina neggo-tankar, Igor snokade upp det där spåret utan problem och följde det utan problem. På sista sträckan så hade han en vindavdrift på fem meter i sidled ungefär, men likafullt så hittade han pinnen. Eller ja, han hittade nog snarare köttbullen som låg under pinnen, men man får ta de segrar som kommer. Om jag nu bara kunde få honom att markera för pinnarna när det inte är köttbullar under dem...

På vakt

Igor håller noga uppsikt över vilka som nalkas uppsala slott.

Lillgor i sikte?

Idag på fm-promenaden hände det där som ytterst sällan händer men som jag ogillar starkt.

Jag hade precis släppt Naim på den långa raksträckan när en räv dyker upp i skogskanten, ca 200 meter bort. Naturligtvis ser Naim den och sätter av. Räven står still rätt länge och jag börjar faktiskt fundera på om den inte tänker springa iväg. men jorå. Dock sticker den inte in i skogen utan fortsätter längs vägen. Med Naim efter så klart. Skitkul, tycker han. Som att jaga en snabb Igor. Till slut vek den dock av och Naim kom tillbaka rätt snabbt. Det är tur att Naim tappar intresse för att jaga saker då de försvinner i skogen. Dels hinner han väl inte med, plus att han har lite dålig nosteknik. De är ju trots allt hundar som är avlade för att jaga med synen på öppna ytor.

Nåja, det positiva i det hela är att han har sprungit av sig nu. Faktum är att det märks att han börjar bli lite äldre. För sprang han som en tetting så fort man släppte honom, men nu krävs oftast att man busar upp honom lite eller att han jagar något. Annars travar han bara på längs vägen.

Så stolt och så irriterad

Idag gick vi långpromenad på förmiddagen. Passerade ett hus där jag vet att det bor en hund som Naim brukar skälla på. Jag laddade mentalt långt i förväg. Denna gång skulle han inte skälla!
Hunden var mycket riktigt ute på tomten, Naim såg den och tänkte börja hetsa upp sig men jag sa lugnt och bestämt åt honom och till min stora lycka lydde han perfekt. Han släppte hunden helt och gick och tittade på mig längs med hela staketet. Såååååå duktig.

20 meter efter att vi passerat tomten snurrar Naim runt och skäller. Den nyligen passerade hunden har smitit och står nu ett par meter från oss. JÄKLA SKIT! Nu är hunden en tjock, snäll golden men sämre taiming kan ju ändå inte tänkas, hur snäll den än är. Nu fick ju Naim möjlighet att vråla och skälla ändå.
Släppte Naim och tog hunden i nackskinnet för att leda tillbaka den. En man, som hört oss, kom dock ut från sitt garage och han såg till att den kom tillbaka. Skönt...

För övrigt har den gode salukipojken kräkts galla i soffan. Rätt rejält. Tur för honom att vi beställt nytt överdrag och att det borde komma vilken dag som helst.

Igor är i U:a med husse. Tydligen varmt där så Erik får lite extra motion genom den kända grenen "släpa- lundehund".

Miss i konstruktionen

Matte var hemskt snäll och köpte ett regntäcke till Naim för några dar sen. Mycket uppskattat nu när det ösregnar, men Naim har ett klagomål: öronen täcks inte! Hur ska han kunna se värdig ut när öronen hänger som våta tvättlappar?

Mental ansträngning

Igor, som bevittnat min och Naims byteshandel blev så trött av att försöka förstå att han kröp in i sin bur och somnade...

Mysteriet med pappersrullen

Idag fick hundarna varsin pappersrulle med godis inlagd i en pappersförpackning. Igor massakrerade i sedvanlig ordning sin och gav mig ett hav av papperssmulor tillbaka.
Naim tittade jag till först efter en stund, men då hittade jag inte rullen! Asken var prydligt öppnad och tillplattad, men inte ett spår av rullen. Hade han ätit upp den? Jag letade och letade. Till slut hittade jag den bakom Igors bur, dit han måste ha kastat dit den under lek. Omöjlig att komma åt till och med för en smak salukinos.
Han är dock inte dum. När han såg att jag hittat hans rulle så gick han och hämtade en rolig tennisboll som han släppte bredvid mig. Han skulle byta till sig rullen! Sånt belönas så klart och nu ligger han och sprättar upp sin efterlängtade belöning.

Högt

Gräset i Engelska parken är högt för en liten lundehund. Skam den som ger sig, Igor verkar fast besluten om att plöja/välta/rulla sig igenom alltihop ändå

Tjuv

Vi satt i köket nyss. Hörde ett skaller. Och ett till. Hade elsa vaknat? Nej, kom från vardagsrummet. Svaret på mysteriet? Naim hade snott elsas dinglis. Den som har en skallra i magen. Låg och drog den lite i benet. Nu dödar han bilen istället.

Perfekt passform

Vi använder en amningskudde som tippskydd när lill-matte sitter själv på golvet. Naim har dock inte varit sen med att inse att dess krökta form är perfekt som ryggstöd när man ska vila, så nu är det lite lotto om vem som är på golvet: Naim eller lill-matte

Äntligen svalt

Ett molntäcke har dragit in och det är första kvällen på länge som det inte är tryckande hetta. Trevligt för hundarna skulle man kunna tro, men de surgår bredvid mig hela tiden. Vad krävs egentligen?

Värme i Blötstan

Även i vår by, som för övrigt kallas Blötstan, har det varit värmebölja nu en vecka. Det börjar ta hårt på hundarna som ser ut att längta efter lite regn. Det är inte förrän sent på kvällen som de piggnar på sig och börjar leva...

Observantgor

Idag var vi på promenad med hundarna och vi hade även mina föräldrars hund med oss. På vägen låg en kopparorm. Rizzla hoppade till men konstaterade att det inte var någon fara, Naim gick lite skeptiskt på säkert av stånd från den. Igor gick rakt över den. Eller nej, paddalde rakt över den med en kotte i munnen. Helt omedveten om att den låg där.

Cykla i svinottan

Jag lånade svärfars cykel och tog med Naim på en cykeltur i morse. Naim sprang som en dröm, travade otroligt fint bredvid när han var kopplad och galopperade på vettigt avstånd när han var lös. Väldigt trevligt, men Naim tycker nog att det definitivt är sovdags nu.

Motion av saluki

Våra hundar tycker det är varmt ute. Bäst att vara i farstun. Idag har naim jagat 4-hjuling. Träffade en bekant på skogsvägen. När han åkte sprang hundarna efter. Igor 10 meter. Naim säkert 800 meter. Det blir ca 1.5 km tur och retur. Kanske ett blivande sätt att motionera naim?