Igårkväll kom jag hem sliten och trött från tävlande hela helgen. Min kära fru lagade snällt nog en ettäggspannkaka åt mig innan hon gick upp och nattade lillmatte, och jag satt väl lite slött och tuggade på min mat. Efter en stund hördes lillmattes illvrål, och med matte i duschen så var det bara att lämna kvar den halva pannkakan på tallriken och gå för att trösta lillan.
När jag kom ner några minuter senare var min tallrik tom. Konstigt. Hade jag verkligen skickat i mig allt innan jag gick? Borde jag inte varit lite mättare isåfall? Jag hade bestämda minnesbilder av att jag lämnat en försvarlig bit kvar på tallriken, men så såg det ju inte ut nu. Sen ser jag hur en lång nos, följt av två hängande öron och skamsna ögon tittar fram bakom bordet. Det är den skurken Naim som helt sonika har dragit ner pannkakan från tallriken till golvet, släpat den längs golvet till sovplatsen längst in bakom kökssoffan och sen lämnat den där. Det var nog bara storleken på matbiten som gjorde att det fanns kvar, han hade antagligen tyckt att den inte gått att sluka hel utan bara hunnit knapra på kanterna.
Ajöss husses middag :(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar