Lillgor i sikte?

Idag på fm-promenaden hände det där som ytterst sällan händer men som jag ogillar starkt.

Jag hade precis släppt Naim på den långa raksträckan när en räv dyker upp i skogskanten, ca 200 meter bort. Naturligtvis ser Naim den och sätter av. Räven står still rätt länge och jag börjar faktiskt fundera på om den inte tänker springa iväg. men jorå. Dock sticker den inte in i skogen utan fortsätter längs vägen. Med Naim efter så klart. Skitkul, tycker han. Som att jaga en snabb Igor. Till slut vek den dock av och Naim kom tillbaka rätt snabbt. Det är tur att Naim tappar intresse för att jaga saker då de försvinner i skogen. Dels hinner han väl inte med, plus att han har lite dålig nosteknik. De är ju trots allt hundar som är avlade för att jaga med synen på öppna ytor.

Nåja, det positiva i det hela är att han har sprungit av sig nu. Faktum är att det märks att han börjar bli lite äldre. För sprang han som en tetting så fort man släppte honom, men nu krävs oftast att man busar upp honom lite eller att han jagar något. Annars travar han bara på längs vägen.