Stackars Igor. Han kan inte släppa Queenie med tankarna, utan vill hela tiden iväg till rummet hon sitter i. Slinker han ut genom dörren så springer han dit, och sen sitter de på varsin sida om glasdörren och tittar på varandra. Hon är snäll, men han skäller av och till i frustration. Att vara inne med husse i vanliga rummet går då rakt inte, då blir han tokstressad.
Lunchpromenaden blev en lång sekvens av Igor springande efter Queenie för att lukta henne i rumpan. Kul. Inte.
Nu har jag äntligen fått honom att lugna ner sig lite och sova en stund. Vi får se hur länge det håller...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar