Långstånk

Naim är lång. Måste ha 3 trappsteg att sitta på.

Det här med gener

Det här med gener och vad som lagras ner i dem är rätt fascinerande. Jag har några exempel;

1. Elsa har inte sett så många hundar i sitt liv att hon borde veta hur de ska se ut när de går. Likväl fnittrar hon förtjust varje gång Igor kommer paddlandes. Måste alltså vara så att "humor" och vad som ser roligt ut är medfött.

2. Enligt min erfarenhet verkar det som att 99 % av alla lundehundar INTE är rumsrena. Tror inte att alla lundehundsägare är dåliga på just det momentet så alltså är det ytterligare en nedärvd grej. Snörpligt att samtliga stackars krakar som blev kvar längst bort i Norge och som sedan blev avelsbas hade just "kissa-inne"-gener. Eller så är just den genen ruggigt dominant. Hur som, så valde kissgor att återigen ge prov på denna unika egenskap och kissade inne här om natten. Vänligt nog kissade han på mopphinken så det var ju inte långt mellan brottsplatsen och städutrustningen.

3. När Naim skäller låter det som om helvetet brutit loss och min ryggmärg skickar omedelbart signaler till samtliga lemmar i min kropp att FLY! Han är riktigt bra på att varna. Troligtvis var det ju också delvis därför vi männiksor slog oss ihop med vargar en gång i tiden. Lite mindre kul är det ju dock kl 4 på natten då unge herr saluki ser en räv utanför och bestämmer sig för att vråla ut sin varning. Min kropp är liksom inte med på att ställa sig upp så snabbt vid den tiden.

Blåbärsgor

Igor hade vänligheten att hjälpa oss plocka blåbär idag. Han är dock inte så mycket för att dela med sig utan gick mest till den tuva vi plockade på och åt så mycket han kunde, helst ur handen

Hårdträning

Naim tränar i babygymmet.

Matning

Matte går lite väl långt i att låta Naim ha det mysigt. Äta fläskpannkaka liggande i soffan...

Nöjd

Det är en ofantligt skön känsla när man har aktiverat båda hundarna såpass att de är helt slut i skallen och bara lägger sig ner för att sova. Igår tog jag först en sväng med Naim och cykeln, och det gick finemang. Han travar finfint bredvid när han är kopplad och springer glatt när han är lös. Skulle vilja ha upp hans travhastighet något dock, men det är väl en träningssak. Enda plumpen i protokollet var att det började ösregna efter en stund, men då vilade vi oss lite under ett träd.
På kvällen la jag ett appellspår till Igor. Det var massor med regn i luften och högt gräs, så han fick kämpa litegrann den här gången. Han kom tillbaks till spåret själv vid varje tappt dock, förutom vid sista pinnen. Där var han heeeelt ute och cyklade, men då tog husse över rodret litegrann. Mums med köttbullar.
Båda hundarna var helt utslagna efter sina aktiveringar. Man mår gott inombords när de är så nöjda mentalt/fysiskt att de bara vill lägga sig ner och sova en stund istället för att skälla o ha sig.

Soffan = godkänd

Bad

Tog en långpromenad med ett dopp på eftermiddagen. Hunden framför Naim är naturligtvis inte Igor (han doppade dock alla 4 tassarna, samtidigt!) utan en av min kompis tollare. Naim härjade som vanligt rätt friskt med dem, allt enligt principen "luften är fri". Att den ena ignorerar honom totalt vad han än gör och att den andra piper när han kommer i närheten verkar inte bekomma honom det minsta.

I helgen åker vi och trakasserar Rizzla.

Godkännes?

Nytt överdrag på soffan. Undrar om naim kommer godkänna det?

Duktig spårhund

I söndags kväll lade jag ett appellspår till Igor som lite träning och aktivering. Smidigt nog så har de slagit åkern på andra sidan vägen så jag drog bara på mig stövlarna och traskade upp ett snyggt och regelrätt spår. Sen hann jag inte mer än stänga grinden innan det började regna och vinden bytte håll. Jahapp, där rök det spåret tänkte jag. Det regnade oavbrutet i den timme som spåret ska ligga och vinden vred konstant på sig.
Väl medveten om att det här kunde gå helt åt skogen så tog jag ändå ut Igor, när det som av ett mirakel slutade regna efter en timme. Skam på mig för mina neggo-tankar, Igor snokade upp det där spåret utan problem och följde det utan problem. På sista sträckan så hade han en vindavdrift på fem meter i sidled ungefär, men likafullt så hittade han pinnen. Eller ja, han hittade nog snarare köttbullen som låg under pinnen, men man får ta de segrar som kommer. Om jag nu bara kunde få honom att markera för pinnarna när det inte är köttbullar under dem...

På vakt

Igor håller noga uppsikt över vilka som nalkas uppsala slott.

Lillgor i sikte?

Idag på fm-promenaden hände det där som ytterst sällan händer men som jag ogillar starkt.

Jag hade precis släppt Naim på den långa raksträckan när en räv dyker upp i skogskanten, ca 200 meter bort. Naturligtvis ser Naim den och sätter av. Räven står still rätt länge och jag börjar faktiskt fundera på om den inte tänker springa iväg. men jorå. Dock sticker den inte in i skogen utan fortsätter längs vägen. Med Naim efter så klart. Skitkul, tycker han. Som att jaga en snabb Igor. Till slut vek den dock av och Naim kom tillbaka rätt snabbt. Det är tur att Naim tappar intresse för att jaga saker då de försvinner i skogen. Dels hinner han väl inte med, plus att han har lite dålig nosteknik. De är ju trots allt hundar som är avlade för att jaga med synen på öppna ytor.

Nåja, det positiva i det hela är att han har sprungit av sig nu. Faktum är att det märks att han börjar bli lite äldre. För sprang han som en tetting så fort man släppte honom, men nu krävs oftast att man busar upp honom lite eller att han jagar något. Annars travar han bara på längs vägen.

Så stolt och så irriterad

Idag gick vi långpromenad på förmiddagen. Passerade ett hus där jag vet att det bor en hund som Naim brukar skälla på. Jag laddade mentalt långt i förväg. Denna gång skulle han inte skälla!
Hunden var mycket riktigt ute på tomten, Naim såg den och tänkte börja hetsa upp sig men jag sa lugnt och bestämt åt honom och till min stora lycka lydde han perfekt. Han släppte hunden helt och gick och tittade på mig längs med hela staketet. Såååååå duktig.

20 meter efter att vi passerat tomten snurrar Naim runt och skäller. Den nyligen passerade hunden har smitit och står nu ett par meter från oss. JÄKLA SKIT! Nu är hunden en tjock, snäll golden men sämre taiming kan ju ändå inte tänkas, hur snäll den än är. Nu fick ju Naim möjlighet att vråla och skälla ändå.
Släppte Naim och tog hunden i nackskinnet för att leda tillbaka den. En man, som hört oss, kom dock ut från sitt garage och han såg till att den kom tillbaka. Skönt...

För övrigt har den gode salukipojken kräkts galla i soffan. Rätt rejält. Tur för honom att vi beställt nytt överdrag och att det borde komma vilken dag som helst.

Igor är i U:a med husse. Tydligen varmt där så Erik får lite extra motion genom den kända grenen "släpa- lundehund".

Miss i konstruktionen

Matte var hemskt snäll och köpte ett regntäcke till Naim för några dar sen. Mycket uppskattat nu när det ösregnar, men Naim har ett klagomål: öronen täcks inte! Hur ska han kunna se värdig ut när öronen hänger som våta tvättlappar?

Mental ansträngning

Igor, som bevittnat min och Naims byteshandel blev så trött av att försöka förstå att han kröp in i sin bur och somnade...

Mysteriet med pappersrullen

Idag fick hundarna varsin pappersrulle med godis inlagd i en pappersförpackning. Igor massakrerade i sedvanlig ordning sin och gav mig ett hav av papperssmulor tillbaka.
Naim tittade jag till först efter en stund, men då hittade jag inte rullen! Asken var prydligt öppnad och tillplattad, men inte ett spår av rullen. Hade han ätit upp den? Jag letade och letade. Till slut hittade jag den bakom Igors bur, dit han måste ha kastat dit den under lek. Omöjlig att komma åt till och med för en smak salukinos.
Han är dock inte dum. När han såg att jag hittat hans rulle så gick han och hämtade en rolig tennisboll som han släppte bredvid mig. Han skulle byta till sig rullen! Sånt belönas så klart och nu ligger han och sprättar upp sin efterlängtade belöning.

Högt

Gräset i Engelska parken är högt för en liten lundehund. Skam den som ger sig, Igor verkar fast besluten om att plöja/välta/rulla sig igenom alltihop ändå

Tjuv

Vi satt i köket nyss. Hörde ett skaller. Och ett till. Hade elsa vaknat? Nej, kom från vardagsrummet. Svaret på mysteriet? Naim hade snott elsas dinglis. Den som har en skallra i magen. Låg och drog den lite i benet. Nu dödar han bilen istället.

Perfekt passform

Vi använder en amningskudde som tippskydd när lill-matte sitter själv på golvet. Naim har dock inte varit sen med att inse att dess krökta form är perfekt som ryggstöd när man ska vila, så nu är det lite lotto om vem som är på golvet: Naim eller lill-matte

Äntligen svalt

Ett molntäcke har dragit in och det är första kvällen på länge som det inte är tryckande hetta. Trevligt för hundarna skulle man kunna tro, men de surgår bredvid mig hela tiden. Vad krävs egentligen?