Puh

Vilken värmbölja! Efter en vecka med temperaturer som oftast legat runt -20 så var det en befrielse att se att det bara var -10 idag. Till hundarnas (mest Naims) stora lycka innebar det att vi kunde ta en lite längre promenad på förmiddagen utan att tassar och ungar skulle bli frusna.
Vi tog en längre vända längs skoterspåren som går över fälten och Naim sprang som besatt. Stora lovar fram och tillbaka, med diverse avstickare för att springa längs rådjursspår, och sen in till oss. Det enda man ser när han kommer forsande genom snön är ett moln av snörök och en stort saluki-leende. Att få springa ohejdat är verkligen det bästa han vet. På andra plats på Naims lista kommer nog att ligga i en säng och vila, vilket han gör nu. Jobbigt att vara ute!
Igors kliande har blivit lite värre igen så imorse fick han en cortison-tablett. Dags att vara lite vaksam på när han vill gå ut alltså, annars blir det olycka inomhus... Den unge herrn skulle nog föredra lite mindre snö än vad vi har, han har svårt att ta sig fram i terrängen och går mest på "fast" mark bredvid oss. Det hindrar inte att man kan härja på ganska bra ändå, men han saknar nog att kunna studsa ut i bushen.

Hur många tomtar har Igor?

När vi skaffade Naim flöt allt på ganska fridfullt och hundarna kunde till och med sova i samma säng. Ganska snart tyckte dock Igor att Naim blev för härjig , stor och snabb (med all rätt).
I somras tyckte han att Naim var asjobbig och stundtals var de faktiskt riktigt osams. Igor morrade konstant åt honom ett tag känns det som. Men sedan Naim så här på senhösten har kommit in i riktig könsmognad och har de faktiskt kommit bättre överens.

Nu håller de visserligen HELA tiden på och testar varandra men Igor är aldrig sur utan ger sig glatt på Naim i ständiga försök att dominera honom. Han klänger på honom, biter honom i nacken och när Naim ligger ner försöker han jucka på honom. Allt det är ju normalt om man är hund och vill dominera någon men så har Igor sitt lite mer ovanliga (?) tillvägagångssätt också;
Han slickar honom på snoppen och puffar och nafsar honom i pungen!!! Plus att han springer och biter honom i baklåren. Jag har aldrig sett andra hundar göra så... Är det kanske ytterligare en lundespecialitet? Eller är det bra Igor som inte har alla tomtar hemma? Risken för att det senaste alternativet är det rätta känns överhängande stor...

Gå på låda

Tvärtemot vad titeln kan ge för sinnesbilder så handlar det inte om att göra som katter (även om det såhär i efterskott kunnat vara väldigt praktiskt) utan det är Lundehundsällskapets decemberutmaning som det gäller. Man skulle helt enkelt få hunden att gå och sätta sig i en låda. Jag var skeptisk till att det skulle gå att lära Igor det men matte ansåg att det skulle gå på 30 minuter. Vi får nog kalla det oavgjort, för även om han inte kunde det fläckfritt efter de angivna minuterna så funkade det ibland och efter 60 minuter så sitter det ganska bra faktiskt. Lådan är ganska stor dock, men storleken har ingen betydelse!



Det fina vädret (-10, vindstilla och solsken) har gjort att Naim fått mycket löptid ute de senaste dagarna. Han har sprungit som en galning på täkten och när vi på lunchpromenaden gick längs ett skoterspår som går över ängarna så flög han fram som en virvelvind. Att han sjunker ner nån decimeter varje kliv verkar inte vara något problem för unge herr saluki.

Vallhund

Man tänker väl i första hand inte på salukisar som vallhundar men vi har kommit på att Naim är en bra sådan. Varje gång vi är ute med min fars hund och hon är lös så har hon en tendens till att inte vilja komma på inkallning. Så länge Naim är med och lös "trackar" han henne så mycket att hon alltid håller sig nära oss och blir mer än gärna uppkopplad bara vi säger åt honom att sluta. Igår var pappa ute med henne själv och fick stora problem med att få in henne. Som tur var kom Erik och Naim dem till mötes, Naim släpptes och han vallade in henne på 3 röda...

Att Naim var en gnutta svårare att koppla upp eftersom han var i extas över att få jaga Rizzla är en annan sak =)

Några julklappar fick hundarna inte men de har fått en hel del smask i jul. Det får duga...

Eniga

Naim och vi är eniga om ett par saker just nu...

1. Isen som klär hela vår by är ett härkel och man ska göra allt man kan för att få bort den. Naim bidrar på sitt lilla sätt genom att så fort han kommer ut på tomten ge den en omgång av krafs och slick.
När han är ute och springer på vägarna far han som en pingpongboll mellan snövallarna för på vägen finns det inget fäste. Och att inte springa är ju inget alternativ =)


2. Skinka är gott.

Idag betedde sig Naim så konstigt att vi misstänkte att han var sjuk. Verkade så hängig, såg ut som han sålt smöret och vankade fram och tillbaka. Till slut kom vi på vart skon klämde; Vi hade julskinkan i ugnen och han tyckte uppenbarligen att det tog för lång tid innan han fick smaka.

Lite deppig har han varit nu på kvällen också. Tyckte nog att han fick för lite skinka till middag...

Vakt

Igor vaktar sin kompis godisbollen. Han har listat ut hur den funkar och rullar den glatt så fort han ser den

Nypremiär i Ljusdal

Sedan Elsa föddes har vi inte gått några riktiga långpromenader med hela familjen men idag var temperaturen lovande och dessutom var det isgata hemma i byn så vi packade in hela flocken i bilen och styrde mot kyrksjön.

Det hela gick bra. Tyvärr inga hundmöten så Naims möta-hund-träning uteblev. Elsa sov dock gott hela turen och Igor snosade som en galning. Och gjorde klassikern. En bajs mer än vi hade påsar. Utanför en uppfart. Förstås.

Alla är nu trötta. Vissa sover redan. Andra skulle bra gräna villja sova. Alla utom Elsa dvs =(

Tråkigt väder

Efter att ha varit i Gävle några dagar är hundarna och vi tillbaka i Yg igen. Här börjar det bli plusgrader och lite småregn i luften så det är inte det minsta roligt att vara ute. Hundarna verkar hålla med. Efter en barnvagnspromenad i Färila vid lunchtid så sprang de upp till sovrummet och sov sen till klockan fem. Naim skulle inte ens följa med ut efter det utan matte fick locka ut honom med bullbitar... Han är inte vidare förtjust i ruskväder, den gode salukin.

Näh, nu får det bli lite schyssta minusgrader igen och kanske snöfall. Då får man fart på lundehundar såväl som salukisar!

Våld löser alla problem

Idag är det så där kallt igen. Minus 16 och hundarna får kramp i tassarna efter ca 20 minuter. Inga långpromenader alltså och därför krävs annan typ av aktivering. Igor försöker vi lära att stå i en låda (december-utmaningen på lundeforumet) vilket går så där. Jag har förbrukat mina 30 minuter nu och han ställer sig snällt i lådan om man pekar åt dess håll, men med bara röstkommande fattar han inte riktigt än. Men en halvtimme till och sen så... =)

Naim har tidigare inte riktigt fattat (eller så har han inte tyckt det varit kul) det här att man kan leta godisar under upp och nervända saker. Nu börjar han dock fatta grejen och vi har låtit honom komma åt en godis som gömts under en gammal vattenskål i plast. Formen och storleken gör att den är rätt svår men Naim har efter lite klurande kommit på den självklara lösningen: Våld!

Burken blir rejält krafsad, hoppad och biten på och förr eller senare studsar den till och godisen blir synlig. Jippie!

Igen

Var ute på vanliga promenaden längs skogsvägen nyss. Började ana oråd när det flög upp ett gäng korpar ca 50 meter bort. Och ja, mycket riktigt. Ännu ett rådjurskadaver slängt ca 5 meter från vägen. Naim hittade en skånk att bära på även denna gång och den här gången var han rätt vaktig mot Igor så det var svårt att få tag på honom. Efter lite trixande gick det dock...

Vore ju förträffligt om jägarna kunde bli lite mindre lata och slänga slaktavfallet en aning längre bort från vägen.

Sur som ättika

De senaste kvällarna har Naim varit sur som ättika när det blir nattedags. Redan under slutet på graviditeten så började vi bli hårda på att han inte skulle få sova med oss som förberedelse inför faktumet att det skulle ligga en liten plutt (till) i sängen, men ibland slarvade vi med det, särskilt om det blåste mycket ute och drog kallt vid väggarna. Det var heller inte så dumt att ha en varm saluki vid fötterna när man kom in efter att ha kissat av Igor mitt i natten.
Nu när Elsa är här har sängförbudet blivit striktare, och det vet han så väl. När vi ska bädda ner henne ur sängen ligger han såklart redan där i förväg och blänger på oss. Efter några uppmaningar masar han sig ner ur sängen, men inte till hundsängen, nej, han springer ut i gästrummet och lägger sig i sängen han sover i på dagarna. Går man in dit för att hämta honom så ser han obeskrivligt sur ur. Jag önskar det gick att få på bild, för det är obetalbart. Surt lommar han sen iväg till den återstående hundsängen och lägger sig ner med en demonstrativ suck. Han är en riktig primadonna vår gode Naim.
Igor i sin tur stormtrivs. Han kan välja och vraka mellan de två hundsängarna och provar ofta igenom bägge några gånger innan han bestämmer sig för vilken han föredrar mest för dagen. Naim är så upptagen med att vara sur att han inte ids bråka med Igor om sängplats...

Ikväll ska matte försöka lära Igor att ställa sig i en låda (decemberutmaningen på lundehundsforumet). Jag är ytterst skeptisk till att det ska gå, men matte hävdar att hon ska klara att lära in grunderna på en halvtimme. Vi återkommer med resultatet.

Mycket jobb att ta igen

I helgen har vi haft besök av Eriks syskon pch respektive. Detta resulterade i att Naim inte haft möjlighet att spana från gästrummet som han brukar. Idag är dock ordningen återställd och Naim verkar helt seriöst ivrig över att få sköta sitt "jobb" igen. Blir väl lite övertid idag kanske eftersom han ligger back.

Husse och Igor är i Uppsala idag så på fm var Naim, Elsa och jag för första gången själva ute på promenad. Naim skötte sig faktiskt exemplariskt och gick så fint, så fint bredvid barnvagnen.

Många dofter

Det finns tydligen förfärligt många dofter i Uppsala. Igor gör allt han kan för att kolla upp varenda en... Han njuter nog lite extra av att slippa vada fram genom snö hela tiden

Inte mycket nytt på hundfronten

Med en ny familjemedlem som tar tid, djup snö, minus 17 grader och kolsvart ute vi kl 15 samt att det inte finns några gatlycktor i Yg så blir det inte så värst mycket spännande saker med hundarna just nu. De får ju sina vanliga promenader och inne försöker vi hitta på så mycket roligt vi bara kan med dem men det är inte alltid fantasin räcker till. Tuggben och godis i paket tröttnar ju till och med hundarna på efter ett tag (även om jag börjar bli en hejjare på att göra riktigt kluriga paket nu).

Här om dagen tog vi med hela familjen till Ljusdal och gick. Igor älskar sdant medan Naim är lite mindre nöjd med sådana tilltag. Igår var vi också ut och sprang i djupsnön. Kul!

Ibland på kvällarna tar jag ner leklådan åt dem och det är iallafall uppskattat. Det är en låda full med leksaker och både Naim och Igor älskar att rota runt i den och titta vad som finns. Naim kan faktist leka med den riktigt länge. När han tröttnar på en sak går han och hämtar nästa och tar med den till soffan och dödar den och så vidare.

Längtar till sommaren (illa när vintern precis börjat) och till att Elsa är stor nog att följa med i bärsele ut i skogen på långpromenader. Det blir grejer det!

BADÅNGG!

Mitt under lunchsiestan så small det till nerifrån köket. Det lät som om ett skåp med glas ramlat i backen, men som tur är var det inte det. Det var istället Igors matskål som mitt under hans ätande helt sonika sprack! Igor blev inte så hemskt störd av det utan smaskade glatt vidare, fast nu på golvet...

Snö

Det har snöat oavbrutet i två dagar nu. Snöskottande husse och matte är lagom roade av snöandet men hundarna kan njuta lite mer av snön. Naim skuttar runt som en vettvilling. Man skulle kunna tro att ökenhund + snö inte gick ihop, men då tar man fel. Han älskar att rusa runt i snön. Det enda han verkar ogilla är när vi får pilla loss snökulorna under tassarna och mellan tårna.
För Igor är det lite mer en blandad välsignelse. Är han ensam och bara ute en liten stund så härjar han på, men eftersom snön är djupare än hans frigång så blir det jobbigt ganska snabbt för honom Om Naim dessutom är ute och leker så lämnar han helst inte ens farstun. Han har inte en chans att hinna undan den svarta blixten när Naim kommer sättande igenom snön så han tar det säkra före det osäkra. Man får handgripligen lyfta ut honom på tomten på morgonen för att han inte ska kissa på dörren...

Seriöst, hur envis kan en lundehund bli?

Naim och Igor brukar kunna få sig en smakbit av vår mat vid bordet och det har funkat fint. Ingen av dem har varit speciellt tiggiga för det. Men sedan Igor, och ibland även Naim, börjat vakta maten för den andra har vi slutat med denna vana. Naim lärde sig på några dagar att det inte blir någon mat och kommer inte ens och kollar längre. Igor däremot sitter HELA måltiderna igenom och väntar. Skulle säga att han är mer tiggig nu än innan. Och hur länge har vi försökt? Tja, åtminstone tre-fyra veckor. Men han ger inte upp. Hur kan de vara så förb.....t envisa?