När matte och Naim var och tränade längre bort på gatan i söndags så var jag hemma med Igor och vår dotter. Igor var helt till sig över att Naim hade fått gå iväg och träffa nån (Igor smet såklart ut när matte skulle gå och hälsa på tränaren, så han visste att nån var där) och pep, dansade runt och var allmänt odräglig. Eftersom jag höll på att vyssja så gick det dåligt ihop med Igors sinnestillstånd så jag släppte ut honom på tomten, väl medveten om att han antagligen skulle stå och vänta och gnälla vid grinden, men det skulle åtminstone inte höras in.
Döm om min förvåning när jag några minuter senare ser Naim och matte komma gående tillbaka längs vägen, med en sprallig lundehund trippande bredvid! På något sätt hade han lyckats ta sig ut, antingen hade grinden inte stängt igen sig helt pga snön eller så har han råkat satt upp tassarna på handtaget och öppnat av misstag. Sen hade han tydligen spårat upp vart de var och gått dit. De tränade på hundmöten i en korsning, och helt plötsligt hade en liten lunderäv kommit tassande från ett tredje håll.
På den positiva sidan så måste sägas att Igor lade sig ner när han såg att en annan hund var där, och sen låg han stilla tills hans matte kom och ledde bort honom. Jämför det med hur han reagerade för nåt år sen! Då hade han sprungit stormskällandes mot den andra hunden på ren rutin, och det vette sjutton om han inte hade skällt på Naim med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar