Agilitykurs

Jag och Khali har varit på vår första agilitykurs! Jag var lite spänd innan, alltid kul att få testa på ett nytt kursupplägg. Till min förvåning så var det ytterligare en vinthund med på kursen, en fyraårig whippet. Kul, men det finns överhängande risk för att det blir någon incident med racing runt hela brukshundsklubben... Khali och Valle var nog sugna på att testa redan den här gången.
Vi gick igenom några av hindren och testade på dem. De hindren vi körde idag var hopp (enkelt, det var löjligt lågt), slalom (lite bökigt för en lång saluki), däcket (enkelt, men lite lågt kanske) samt tunnel. Tunnel var inte enkelt. Jag fick ligga genom bortre halvan och locka på honom bra mycket, till slut hade jag krälat igenom nästan hela och matade i munnen hans medan jag ålade baklänges. Men skam den som ger sig, till slut tog han sig igenom den korta tunneln. Extra bonus att den var blöt och sunkig från dagens regnväder.
Vi körde igenom den några gånger till och det gick lättare och lättare för varje gång. Vi fick ingen lycka med den längre tunneln dock, den tog vi oss inte helt igenom. Han kom halvvägs en gång, men sen backade han krumryggad ut. Strongt gjort, det visste jag inte att han var fysiskt kapabel till. Lite mer nötning så kommer det funka fint tror jag.

Smolket i bägaren kom när Khali uppmärksammat att en av tikarna var i höglöp. Till råga på allt var det en welsh corgi, så den låga markhöjden gjorde att det luktade spännande överallt. Naturligtvis tappade han allt intresse för att träna sen, att hoppa över hinder var helt orimligt, då skulle ju nosen lämna marken! Som tur var så var de flesta andra hundarna också mentalt trötta, så kursledarna bröt för dagen ändå. Tur, för vi hade inte kunnat prestera något mer det här passet är jag rädd.