Med alla spår utlagda så började sen det långtråkiga väntandet när de andra gick sina spår. Vi fick gå det första spåret ganska tidigt, så Igor behövde inte vänta så länge. Han gick, eller snarare smög, fram precis där jag hade gått, mycket noggrannt. Det enda problemet var att han blev lite störd av att ledaren gick ett tiotal meter bakom. Igor gillar inte när inte hela flocken är samlad... Vi kom fram till "slutet" på spåret utan större mankemang, men här blev det lite lurigt. Som jag misstänkt så var Igor inte särskilt intresserad av att härja med en leksak, oavsett hur jag och ledaren försökte busa med den. Det får bli köttbullar framöver.
In i bilen med Igor och låååång väntan. Ungefär en och en halv timme senare var det dags för spår två, vilket var lagt av en annan person. Skulle Igor fatta? Jajamensan. Han hade full koll på vart spåret gick men var otroligt lättstörd. Så fort någon av de andra deltagarna nere vid vägen pratade så stannade han och spanade mot dem. Vallhunden Igor vill ha koll... Efter att jag påmint honom några gånger om vad som gällde så hittade han sitt mål, men var lika ointresserad den här gången med. Jag får jobba på att ha bättre mål helt enkelt (läs: köttbullar).
Sen följde två timmars väntande på resten av spåren och en gravt nerkyld husse kunde till slut styra kosan hemåt med en trött liten lundehund. Han är duktig min lilla Igor. Om två veckor ska vi visa hur duktiga vi blivit med köttbullar och kanske lite längre sträckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar