Tankar om Igor

En vän frågade om vi saknade Igor. Jag var tvungen att fundera en sekund på hur jag skulle formulera mig men svaret blev:
Åh, visst saknar vi honom. Vissa dagar lite, ibland inget alls, och ofta så att jag är redo att sticka till Norge och hämta honom på sekunden. MEN han har det mycket bättre där och vi har det bättre utan honom. Men dagar som när första snön faller, när höstsolen lyser på skogsstigen eller när vi kan sova en liten middagslur på helgen, det är då vi saknar honom så otroligt mycket.

För att inte tala om att stryka hans lilla lundeansikte på kvällen framför TV´n!

På något vis har verkligheten hunnit ifatt mig på allvar och jag inser att han faktiskt inte kommer vara vår något mer. Jag ångrar inte beslutet en sekund och kommer troligtvis aldrig göra det heller, men det känns...