Med livet som insats

Igor är djärv idag. Med stort mod så utmanar han ödet och sätter upp tassarna på stolen för att komma åt lite pasta

Tack så mycket

Jag är så fruktansvärt trött på Igor just nu. Hans skällande har jag bestämt mig för att ignorera på sistone, det rinner bara av mig som vatten. Hans morrande och dåliga humör när han är trött tar jag med upphöjt lugn och stort tålamod. Jag är tillochmed ganska tålmodig när han tvärvägrar vid koppelpromenad, men det frestar på ibland.
Däremot har jag två stöttestenar som jag har svårt att släppa. Bägge lyckades han pricka in idag...
I förmiddags gick vi en lång promenad med barnvagnen. Igor fick gå lös hela vägen så att vi skulle få upp lite tempo. Han sköter sig ofta bra, men den här gången var han helt omöjlig med allt bajs som fanns längs vägen att äta. Jag blir skogstokig när han äter sånt äckel, för jag vet vad som kommer hända. Jag måste ha sett helt debil ut när jag med barnvagn och kopplad Naim försökt schasa bort Igor från alla hästlämningar och gud vet vad.
Givetvis gick det som jag misstänkt. När jag vid lunchtid satt och matade lillmatte så kom Igor först in och snodde lite matsmulor under barnstolen, och sen kom det. Hulk hulk hulk. Eftersom jag var lite beredd så hann jag lyfta ut honom, men sen var det bara att torka uppspydd skit :( Kul lunchunderhållning.

Incident nummer två inträffade nyss. På kvällningen var vi inne i Färila och gick en promenad med hundarna samt handlade. Kul kul tyckte jyckarna som hade massa roliga dofter att kolla upp. Sen åkte vi hem och gjorde kväll med lillmatte. Efter att hon somnat så pysslade vi lite på olika våningar här hemma med Igor sovande i köket. Jag satt inne i vardagsrummet och surfade lite och helt plötsligt kom Igor intraskande.
"Hej gubben, vad mysigt, är du uppe?" Han kom dock inte fram, utan satt och såg lite suspekt ut på mattan. Här börjar varningsklockorna ringa, så jag skyndade ut i hallen. I hallen stod IKEA-påsen som vi precis hade sorterat ren tvätt i. Som ett brev på posten så var det en stor kisspöl mot kanten av den :( Igor hade helt sonika gått från köket till hallen, kanske pliktskyldigt tittat mot dörren och när inte någon reagerat så pinkade han helt sonika mot det som var nytt i scenariot, i det här fallet tvättpåsen.

Jag vet faktiskt inte hur länge jag orkar med att ha det så här var och varannan dag.

Kung åt skaren

Igor är kung idag. Skaren bär honom som en dans, och han glider fram över snön.

Äntligen vårsol

Igor har intagit sin favoritpose: liggander på en solvarm farstubro i den svala vårbrisen. Här kommer man kunna hitta honom i runt två månader, sen blir det för varmt för honom

Lätt dekadent

Ibland är det svårt att ta honom på allvar. En tass på fönsterbrädan trots att han sover...

Hög snö

Staketet hos mattes föräldrar har lite spelat ut sin roll... När tillochmed Igor kan gå över det så är snön för riklig

Siluett

Fan då att det ska vara så svårt att ta bra bilder av svarta hundar! Man ser ju bara deras siluett, resten blir mörkt

Plus minus noll

Vår lilla lunderäv orsakar oss lite huvudbry. Det är omöjligt att tänka sig att leva utan honom, men livet med honom börjar bli svårt. Egentligen är det inget nytt under himlen, bara det att vi har mindre möjlighet att anpassa oss efter hans behov nu för tiden. Och Igor, han är ju inte direkt intresserad av att anpassa sig till oss =(

Ja, vi har ett slags plus-minus-noll-system just nu på Igor. Ibland hamnar han på minus, ibland på plus. Medeltalet blir runt noll. Han håller sig flytnade. Just nu sover han så där sött i soffan som bara Igor kan och ligger därför lågt över noll just nu =)

Skön eftermiddag

Efter morgonens köldchock på -24 så var det en välsignelse att efter lunch kunna gå en lång promenad i skogen i strålande solsken nära nollan. Naim härjade som besatt, på bilden är han i full färd med att ge en kotte en rejäl omgång.
Vi hann inte mer än komma innanför dörren innan nästa aktivitet presenterade sig självt. Tiken Isa, som Naim varit/är så kär i, kom på besök. Hon väntade dock utanför staketet medans hennes matte och lillmatte tog en fika med oss på farstubron. Naim var förtvivlad över att hon var på andra sidan staketet, dock inte mer än att han kunde tänka sig att sno smörgåsrån från småtjejerna när de var ouppmärksamma. Han kommer nog sova gott ikväll...

Alltid redo!

Naim spanar ut över nejden. Någonstans där borta finns en tik, och baske mig om han tänker missa när hon går förbi!

Den tänkta damen

Vi har tidigare nämnt att Naim är tilltänkt som avelshane, och även om herrn själv nog inte är så nogräknad utan kan tänka sig lite vilken tik som helst så har vi iallafall tänkt oss en specifik salukidam. Det är Noor Inca Alfa Romeo Zeta (Zeta som kortnamn) som är den tilltänkta, en skön saluki på fem mogna år. En hejare på LC verkar det som, hon blev #2 LC saluki 2009 i Norge.

Hennes ägare trodde att hon skulle höglöpa i slutet på mars, så runt påsk så får vi norskt besök. Det ska bli hemskt spännande att se Naim reagera på att en löptik kommer och besöker honom, utan att någon "lyfter undan" honom. Det gäller såklart att träna på sitt gentlemannabeteende nu, och pälsvården blir ack så viktig. Jag kan just tänka mig vilka förebrående blickar han kommer ge oss om vi har låtit hans öronhår bli tufsigt när han ska få så fint besök!