Slut på säsongen

Men vaf...! Tur att säsongen är slut, för nu måste fotbollsskorna saneras. Tekniskt sett så är farstun kanske inte att räkna som inomhus, men allvarligt, vad är det som är fel i skallen på vår lilla räv egentligen?

Trött

Jag och Naim har varit ute och sprungit. Hipp happ sprang det en älg över vår väg! Mrah mrah, galopp galopp. Naim tappade fjolingen ganska snabbt när den sprang in i skogen, men det räckte gott för att han skulle bli helt slut när han kom hem.

Elsas idol

Igor är nog Elsas största idol just nu. Så fort hon ser honom tjuter hon av glädje och vill ta på honom. Igor är ju mycket mer tillbakadragen då det gäller sådant än Naim (som glatt låter sig schäferdunkas långa studner av Elsa) och naturligtvis blir det hela ännu mer lockande då för en 10-månaders som börjar få upp farten på att krypa.

Men än så länge inga tendenser till att nafsa efter henne. Å andar sidan så passar vi noga, noga, noga. Vi vet ju att om Igor är trött och Elsas kryper fram när han lagt sig så kommer han markera. Inte sagt att han kommer göra illa henne, men säga ifrån kommer han göra, och sån´t kan ju också sluta illa.

Så länge han själv får bestämma är han dock världens gosigaste med henne och vill hemskt gärna ge henne en puss då och då. Hälsar glatt gör han också så uppenbarligen ser han fortfarande henne som någon som är mer dominant.

Tjockare och smalare

Igors päls blir bara värre och värre nu. I stort sett kal på båda sidorna.
Dessutom kliar han förstås mycket. Speciellt på nätterna. Som om vi inte hade nog störningsmoment ändå! OCH så ska han ju förstås gå ut minst en gång per natt nu också. Kanske får han i sig hår när han gnager sig för han är faktiskt lite risig i kistan på nätterna. Inget okynnes alltså.

Tjockare och tjockare blir han också. Väger faktiskt 10,6 kg!!!!!! Va?! Vi som bara drar ner på hans mat hela tiden...

Den svarta har vi motsatt problem med. Han blir snarare smalare. Måste sätta honom på högenergifoder nu när det blir kallt ute. Han äter bra, men inget fastnar på honom. Men så far han ju fram som en virvelvind också.

Lurendrejare

När jag kom från tåget vid åttatiden så möttes jag av två spattiga hundar som glatt följde med in. Väl inne var de hemskt övertygande om att de inte fått middag ännu, vilket de borde fått vid sex. Deras skålar var dock tomma och eftersom de var så enträgna så fick de sin mat, som de girigt glufsade i sig, även Igor som bara fick torrisar.
Jag kände mig nöjd och stolt över att så lyhört ha känt åt hundarnas behov... Tills matte kom ner efter att ha nattat lillmatte och förvånat undra om jag också gett hundarna middag. De lurendrejarna hade utnyttjat min godtrogenhet, spelat ut hela känsloregistret och fullständigt dragit mig vid näsan! Skäms på er.

Långis

Igår gick vi på långpromenad, eller iallafall Naim. Jag och han gick in till "stan" (6 km) och sedan kom erik med bilen och igor, tog båda hundarna och gick hem. 1,2 mil för salukin alltså. Trött? Näe, förstås inte.

Byte

Igor ser som vanligt till att ha med sig ett villebråd från promenaden/jakten. Undra vem han tänkt ska flå den där pinnen egentligen...

Fast

Morfar snickrar en ny veranda och stackars Igor kan inte lista ut hur han ska ta sig ner till gräsmattan. Höjden är blotta 50 cm, och det saknas staket, men likväl så fixar han inte att ta sig ner. Vad är det för fel på honom?

Den här kanelbullen ligger inte så bra till just nu. Har betett sig rätt illa vid de senaste hundmötena.

Ett skurkstreck har begåtts!

Igårkväll kom jag hem sliten och trött från tävlande hela helgen. Min kära fru lagade snällt nog en ettäggspannkaka åt mig innan hon gick upp och nattade lillmatte, och jag satt väl lite slött och tuggade på min mat. Efter en stund hördes lillmattes illvrål, och med matte i duschen så var det bara att lämna kvar den halva pannkakan på tallriken och gå för att trösta lillan.
När jag kom ner några minuter senare var min tallrik tom. Konstigt. Hade jag verkligen skickat i mig allt innan jag gick? Borde jag inte varit lite mättare isåfall? Jag hade bestämda minnesbilder av att jag lämnat en försvarlig bit kvar på tallriken, men så såg det ju inte ut nu. Sen ser jag hur en lång nos, följt av två hängande öron och skamsna ögon tittar fram bakom bordet. Det är den skurken Naim som helt sonika har dragit ner pannkakan från tallriken till golvet, släpat den längs golvet till sovplatsen längst in bakom kökssoffan och sen lämnat den där. Det var nog bara storleken på matbiten som gjorde att det fanns kvar, han hade antagligen tyckt att den inte gått att sluka hel utan bara hunnit knapra på kanterna.
Ajöss husses middag :(