Lycka. Antog att det var dags (han har ändå slöat i en och en halv timme), så jag tog ut honom i regnet. Jajamensan, det blev en snabbkiss. Nu ger jag det en timme till, och sen ut igen.
På väg in kom en herre framspringande till oss och frågade om det var en lundis. Han visste tydligen en del om dem, samt att det skulle finnas någon i de norra delarna av Uppsala. Undra om det var oss han menade då, eller om det finns en till "okänd" lundehund i stan. Han hade tydligen jagat lunnefåglar på Färöarna (om det var med kamera eller med gevär förstod jag inte), vilket gjorde en annan lite avundsjuk. Tänk vad kul att få släppa iväg Bitgor mot ett gäng lunnefåglar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar